Sabba eller låta fungera?

Jag älskar teknik och nya grejor. Inte så att mitt hem är fyllt utav senaste prylen utan det är snarare så att jag älskar utveckling bara. Om du behöver byta telefon - himla dumt exempel faktiskt - så ska du göra det. Även om det bara är för ditt eget höga nöjes skull. Ja, vaddå - jag MÅSTE ju ha en ny Nokia eftersom mitt batteri på Desiren är kass, anslutningarna för kablar trasiga och så är den ju så fiiiin. Den gula. Ok, jag faller ibland jag med. Även för rågblonda telefoner.

Ny teknik och innovation var temat igår när jag besökte en verksamhet i 08-land. Bland annat stod fyra intressanta föreläsningar om teknik och utveckling på schemat. Och ett förväntat schysst mingel med intressanta ingenjörer. Nu visade sig tre av fyra vara kanon, bra ämnen och även respektive föreläsare. De tre var från det privata näringslivet och talade om motivation, innovation, alkolås och sterlingmotorer i solkraftens tjänst. Det intressantaste föredraget med mest framtidspotential skulle handla om "framtidens smarta elnät" och det var chefen för en statlig utredning som höll det. Föreläsaren sabbade det totalt.

Ingen röst, ingen utstrålning, ingen motivation att möta femtio kunskapshungrande tekniker. Att stå och läsa innantill av vad man samtidigt visar på dubbla hightech-skärmar är så kass. Alla i lokaler - utom just föreläsaren - är van vid lite prestation. Vi är ju ingenjörer gudbevars. Att vederbörande dessutom drog över tiden och jag missade större delen av minglet var lika illa. Hann ändå träffa en intressant figur och vi hittade en stund av samklang i livet över en ritning av ett soltorn och ett glas vin respektive en lättöl. Lösa planer på en fortsättning smiddes. Väl E4:ad lite senare så räddades kvällen av ett härligt telefonsamtal som avslutades med hjärtliga skratt så att glädjetårarna sprutade på två ställen. Det är skillnad på skit och pannkaka.