söndag 24 november 2013

Kom när du är klar....

Du ska komma till mig när du är klar. När du är klar med det du ska avsluta innan. När du är klar för mig. Jag är öppen och klar för dig. Annars skulle jag ju inte be dig komma.

"Glöm aldrig bort vem du är för mig!"
Vad är det nu du ska avsluta? Ja du, det beror på vem du är i vår relation. Det finns folk därute som borde avsluta sitt nuvarande jobb och komma. Som borde fundera en gång till över ordet "demokrati" och sedan komma. Som borde avsluta sitt ogrundade hat och sedan komma. Som borde avsluta sin nuvarande vardag och komma. Som borde avsluta sina förlegade värderingar och komma. Som borde komma för att han skulle må så mycket bättre i en positiv situation. Det finns väldigt många därute som borde avsluta, omvärdera och komma.

Vilka vader....
För att få det bättre. Och även om jag kan namnge minst en person i varje ovanstående kategori så menar jag även rent generellt. Jag tror att många - och kanske inte de namngivna då i första hand - behöver lite ledning och stöd för att utvecklas. Lite krav, mål och en knippa morötter för att få arslet ur handfatet. Du kommer väl ihåg att i Patriks Sverige får man. Bara man tar ansvar. Man får faktiskt så till den milda grad att man måste. Om man inte gör så dör man, en ond långsam död. Jag har sett det så mycket de sista åren när jag själv har satsat på utveckling och nya vinster.

Aktuellt läge idag 11:03. Ikväll ser det bättre ut.
Jag tycker om dig och vill ha dig fungerande i det land jag bygger ihop med alla andra. Jag tycker om dig och vet att du kan och är viktig. Du behövs och är välkommen. Men bara om du verkligen tar ansvar för dig själv och lovar att stötta andra. Bara om du väljer att utvecklas. Kom. Oavsett om du tillhör de namngivna eller inte. Söndag, bra söndag. Snart är det vår igen.


lördag 23 november 2013

Winn-winn. Winnerbäck. Fan. Igen.




När jag greppar en gitarr så låter tre av fyra önskade strängar. Tre av fyra är inget välljudande ackord. Inget Winn i den musiken. När jag sätter mig vid pianot så kommer en tveksam "Hum-hum", en haltande "Down on the corner" eller i bästa fall en smått felfri "Whiskey in the jar". Inga tyngre grejor som får en fullsatt islada att svänga. Nej, min insats i den framtida musikhistorien kommer att bli som textförfattare. Jag tycker om och tror på raderna "You´re gonna be  a star". Men så är det där med kungen.



Han står där som en riddare och vaktar bron. Jag känner mig lite som Monte Pythons "The brave knight" som kämpar tappert, för att till slut bara kunna satsa på att blöda ihjäl sin opponent för att vinna. Jag kämpar på med mina ord, iofs på deltid, och visst finns det en trave blad. Men. Naturligtvis är det oerhört kul men jag hittar inte rätt, tror kanske att man bör kunna musik på ett högre plan för att få det att lira? Men, jag vore ju inte jag om jag inte såg positivt på det. Om jag inte lyckas slå som låtskrivare och mingla med Winnerbäck och Springsteen på galorna så finns det ju ett nobelpris i litteratur.


Igår var vi där igen hela flocken Woss - som den såg ut just den kvällen - på klassisk hockeymark. Det blev en kanonkväll, välregisserade extranummer, bra ljus och i mina öron ett bra ljud. Sonen - musikproducenten - hade synpunkter på diskanten från cymbalerna..... Haha, så Woss. Äpplen och perfekta päron du vet. Dottern, vars femtonårsdag var själva skälet till att vi var där, sjöng hela tiden och även om vi alla på Hovet gjorde det så tyckte jag om att sitta bredvid och lyssna på dem.


Jag tycker dock att Lasses gamla album är bäst och att han bara blir sämre och sämre. Eller, naturligtvis inte sämre, men lite när det gäller totalupplevelse. Kanske. Fast texterna blir ju bättre. Ruskigt bättre i en del fall, Fast? Eller jag vet inte, varken höger eller vänster ut. Fan dig, Lasse. Igen. Jag blir inte klok på din penna.


fredag 22 november 2013

"...for better for worse, for richer for poorer, in sickness and in health,..."

Det är så enkelt det fungerar, jag kommer alltid att kämpa. För mina mål, för dina mål, för mig, för dig och någon annan vars namn jag kanske inte vet. Inte för att jag är någon idealist och tror på mänskligheten utan för att jag är en krigare, ledare och vinnare. Jag är nog snarare ett ärke-ego - "det bedste till mig og mina venner.." - gäller alltid. Du får det du ser, så fungerar jag. Resten min vän är upp till dig att hantera.

En ledare, tänkare och förebild.
Adolph Gysbert (Sailor) Malan
En skön händelse föranleder mig att repetera mina tre regler för livet. Det var skönt, nära, ärligt som det bara kan vara i det sällskapet och dessutom svettigt men inte så. Fast det kan du ju gärna få tro, sex säljer. Nåväl, likt legendaren Sailor Malans handbok "Ten of my rules for Air Fighting" från WW2 så har jag tre enkla statement att falla tillbaka på när jag någon gång vill hämta stöd. För att i någon mån förenkla ditt liv, så tänker jag nu delge dig mina hemligheter. Resten min vän är upp till dig att hantera.

Ett försök att se tankfull ut.
Failure is always an option.
Ett. "Älta aldrig, men lär dig av det som hänt." Det som har varit har just varit och är skitsvårt att göra om en gång till. Men om du vill utvecklas - vill du det? - så kan du analysera och ta med dig det braiga och använda nästa gång du är i en motsvarande situation. Att fokusera på vad som inte blev bra är crap och bryter sakta men tyvärr säkert ner dig. Det finns så många varnande exempel så jag tänker inte ens ta upp något. Låt andra förlora medan du går vidare med råg i ryggen och hållning som en örn.

Två. "Tveka aldrig att ta ett beslut och fullfölj alltid." Väntan är förödande, använd kraften i stunden och ta tag situationen nu. Det kan till och med vara så att tvekan leder till att möjligheten du överväger inte längre finns. Det vore väl skitdumt att torska något bra för att du var för långsam. Lång väntan, tveksamhet, ovilja att ta ett beslut leder alltid till långsam grå död och förlust. Om det nu var så att det var något du behövde fundera över alls? Ofta är det bättre att bara agera snabbt och anpassa sig även om inte taktiken är helt klar. Glöm aldrig att du är en vinnare om du vågar.

Tre. "Lämna inte fler lik efter dig än du behöver." Alltså, du är du och de andra är inte du. Sedan kan man gradera de andra i någon, eller några, former av rangordningar. Men om inte du fungerar så kan du inte göra något för de andra. Orubblig sanning. Sätt dig främst och tveka inte att slå till om du måste. Rensa utan tvekan bort negativa personer ur din vardag, din omgivning och ditt sinne. En del kan du ge en andra chans men då måste du vara tydlig med budskapet, "om du inte skärper dig idag så kommer du att upphöra i morgon". Tydlighet och Malans sjätte regel - "always turn and face the attack" - gäller. Du, du och du måste fungera, först då kan det vara så att du passar in i ett vi.

Sprallig, barnsligt, spritting och full i bus.
Mår bra.
Jag vet att du har potential och sinne för att tänka så här. Det har alla, tills de börjar tveka. Jag tror inte - vill inte - att du ska bli en av dem som inte fick det du ville. Lyssna på Ragnar Borgedahls dänga från 1974 och inse att du är den som bestämmer. Inte någon annan. Jag lever varje dag efter mitt motto och jag mår bra, jag är stark och jag ser styrkan och charmen i att ha uppgifter och mål som sporrar. Någon frågade för ett tag sedan vad jag ville med mitt liv nu när jag är vuxen. "Utveckla mina företag, plugga till läkare, träna hårdare och mera, skaffa ny familj med rätt kvinna, skriva böcker, spela piano, växa som Patrik. Allt och förmodligen något mer". Så ser jag det. Resten min vän är upp till dig.

onsdag 20 november 2013

War.

Det är alltid som mörkast strax innan det ljusnar.Jag höll på att dö en gång - det tänker jag inte göra om.

Nej.

Igår var det krig och örlog, pest och kolera, åska och drivis samt Rolando the great. Toppa med lite Darth Vader och Thomas DiLeva så är stämningen infångad. Men det var igår kväll. Idag ser vi fram emot kommande EM-kval för herrlandslaget och träning på gymmet för mig. En remarkabel förändring på en natts sömn bara. Tankens kraft är underbar. Och då är det bättre. Bra är alltid bäst.

Ja!

Förmodligen är det så att när du läser det här är jag redan på gymmet. Det är lite så jag funkar. I första ledet innebär även först ut. När vi nu skriver onsdag och alla möjligheter öppna ska du veta en sak. Jag stöttar dig. Yepp, vad du än vill göra. Bara du lovar mig en sak. Att gå för det till hundra! OK? Jag vet att du är som jag, du vill ha det nu, helst rått och bara för dig själv. Deal? Bra, då kör vi benet och de andra kan undra varför det dammar så.

tisdag 19 november 2013

Cykel heter det. Inte spinning.

Jag lär mig bra saker. Klart jag gör. Jag är ju den mest utvecklingsbara du vet. Eller hur. Om du skulle nominera någon till "årets möjlighet" så vet vi båda vem du har på tungan. Gundes "ingenting är omöööjligt" bleknar kvickt i jämförelse med mitt "du kan bli allt du vill!". Jag har varit inne i en skön egenbubbla ett par dagar och blandat upplevelser med hårt arbete. Att utvecklas är att våga kliva på nya stenar i strandlinjen när det blåser. Bra så. Med tillägget att nya kvastar sopar bra.

Inte en "spin".... det heter "cykel". Man "cyklar".

Jag har upplevt mitt bästa cykelpass någonsin. Cykel, inte spinning. Till att börja med så heter redskapet "cykel" och man "cyklar". Man sitter inte på en "spin" och kör "spinning". Då var det klart. Jag väntar bara på att det ska slå igenom i instruktörsledet. Visst finns det lite charm i intervaller och att jaga belastning och mjölksyra, men cykling är så mycket mer än vem som skriker högst. I söndags, eller egentligen för tre veckor sedan dök hon upp. Men i söndags var det fulländat. Bra musik i högt tempo, en kadens runt 100, techno och inte så mycket melodi är perfekt. Jag kan cykla hur långt som helst med nya stjärnskottet Malin Singh på Sunlight. "Shit, är jag redan i Stigtomta?", för dig som förstår.

"Jag föreslår att vi lägger ner Västergötland..."

I jobbet har jag tagit nya steg och det är underbart. Det kommer en formell förändring men den är liksom underordnad. På olika plan ska jag ta för mig och utvecklas, lära mig att vara ny. Naturligtvis har jag en plan för vad jag vill. Och från planen kommer mina actions. Jag är övertygad att jag står inför mina bästa år, de närmaste åren. Jag kommer att behöva stöd av er alla för att orka göra det jag vill. Och jag vet att jag har det. Vinnare hjälper vinnare.

Fast lite längre norrut ordnade det upp sig.

En helt annan sak, men ändå på temat vinnare (och förlorare). Med ond, grå död som tema. E20. Gamla fina E3:an till Göteborg. Vad har hänt? Jag åkte dödens väg i fredags eftermiddag, från Vårgårda till Örebro. Nedlagda vägkrogar, motell under rivning (Rattugglan), jättebreda niometersvägar med åttio km/h och tätare med plåtpoliser än granar i Norrland. Det är som om någon vill lägga ner Västergötland. Nu lägger vi ner för idag. I morgon, en annan dag, så ser vi världen helt annorlunda. Kram för att du går med mig i första ledet.











onsdag 13 november 2013

Jag är en örn!

Det här inlägget kanske inte blir helt seriöst. Säkert får jag lite skit för det och det piggar ju alltid upp. Fast du kommer säkert att le och det är ju alltid bra. Lite självironi kan kanske spåras - fast jag gillar mig och mitt liv. Först och främst, jag tror inte ett pillimjuck på astrologi och annat mjukt krafs. Arv och miljö samt vilja och val skapar vår personlighet. Arv och miljö spelar minst roll medan vilja och dina val betyder allt. OK? Icke för ty så har jag alltid med glimten i ögat sett mig som ett Lejon. Det är alltså mitt djur då jag råkade bli född när jag blev. Många har när man pratat om det nämnt lejonet och kanske har pekat åt det hållet med tanke på mina egenskaper.

Vattenläcka på Sunlight i morse?
Ett lejon ska ju vara ledare, stark, ego, jägare och ändå trygg. Låter ju som jag? Nu har en kamrat levererat en utvecklad bild, som jag dessutom tolkar in en massa bra i. Bilden tilltalar mig (skratt) Lejonet ska vara lite begränsat avseende vissa parametrar och vem vill ha begränsningar? Örnen är ståtlig, svävar aktivt men energieffektiv, över ett stort område medan lejonet geografiskt är mer begränsat och måste vila eftersom det tokjagar tills det stupar. Örnens attack är mer sofistikerad och sker selektivt, skoningslöst och med full fart. Bytet är utsett långt innan den fysiska kontakten sker. Lejonet jagar en hel flock och så blir det som det blir.
Jag är en örn. Om du inte tror mig så finns det ju bara ett sätt att testa. Dare me. Locka mig rejält och börja sedan springa din väg....

"Locked on target. Fire! Mission accomplished".

På tal om att springa så har jag joinat en FB-grupp på temat, för att få lite mer blåslampa. "Femtio löppass på hundra dagar - Hardcore edition" Varför jag lät de första femton dagarna gå innan jag gick med vet jag inte. Möjligen för att göra det lite svårare. Nu kommer det inte att bli så långa pass ute, säker några, men jag vill motivera mig att komma igång igen genom att hänga på en kvart-halvtimme löpband på mina ordinarie pass.

En dag i 2:5 - livet.... en av de fem.

På morgonpasset cyklade jag trekvart bredvid en tjej som bränt tjugotvå av sina trettio målkilon. Dagens fanfar! Såg henne slita och blev så leende. På vägen hem så upptäckte jag att alla jag mötte bara log mot mig och några hejade faktiskt. Efter en stund förstod jag varför. Till sist så har jag i min iver att göra min kompis i "X-mas 2013" nöjd bestämt mig för att ändra min diet. Hon är nutritionsduktig. Jag kommer att köra 2:5 fram till jul. Det ska väl få fram formerna? Började med en stående frukost på sill, proteinmnjölk och gorgonzola. Hon kommer förmodligen att bli impad. Kram och onsdag på dig.



måndag 11 november 2013

Bland vänner och fighting faces...

"Det går så mycket lättare med ett leende", säger instruktören för fjortonde gången under passet. Inget ont i det men jag ler inte och vill inte le. Jag vill tugga mer taggtråd, banka kött till köttfärs och cykla hårdare. Vilket i min värld inte är detsamma som ett leende. Förmodligen "not even close".  Jag vet inte hur jag ser ut när jag tar i men ibland får jag en försiktig "tummen upp" från den som håller passet och ibland till och med ett leende. Ytterst få ger mig ett fighting face tillbaka, men de finns och det glädjer mig. Jag vill prestera, mosa och inte le. Fast vi är naturligtvis alla olika, och det är bra.


Jag har många vänner. Jag är glad för dem. Jag har vänner som bara dyker upp ur intet på gymmet -  som idag och frågar "har du någon att träna med?" - och så plötsligt är vi bara där och lyfter varandra så självklart enkelt, high five:ar mellan övningarna och skrattar så omvärlden blir både avundsjuk och undrar. Så finns det vänner som jag träffar regelbundet och äter lunch med, skrattar och kramas med, eller dricker the med och löser världsproblem ned, stora och små. Jag har också vänner som jag träffar när vi går ut på lokal och löser helt andra problem över mat och alkohol. Vi är oftast väldigt överens.


Där finns också vännen som jag bara träffar korta stunder för att det inte funkar på annat sätt och där finns vännerna som jag bara träffar när jag lyckas få ihop mina resor med deras egna livspussel. De stunderna är naturligtvis väldigt värdefulla eftersom jag kan vara mig själv fullt ut där. Jag skulle vilja leva ett liv där jag bara gjorde behagliga saker med mina vänner. Hela tiden. Som att umgås och träna. Umgås och träna ihop. Umgås med och träna ihop med dig. Och så finns vännerna som jag inte träffar, men som finns där. Jag ser ett gott liv.



Fritt ur en kreativ hjärna! Varning.

Måndag 2013-11-11. Jäpp.

Fyrtiofyra dagar kvar till jul. Till examen. Och jag börjar känna trycket flåsande i nacken. Ett trevligt tryck och ganska behagligt flåsande. Jag är inte halvvägs men närmare idag än jag var igår. Efter en behaglig helg som blev ovanligt lång, började i fredags och slutade igår kväll, så känner jag mig lite slapp. Öl, god mat och en träningsledig dag. Fast på något skönt sätt är jag ändå så djävla (ursäkta några stycken) tillfreds. Jag har haft bra samtal med folk om ditten och dutten och det har mynnat ut i lite uppdaterade strategier på vägen mot världsherravälde. Du fattar vad jag menar. Jag lär mig. Ju.



Inte så att det finns problem i mitt liv att lösa. Nej då. Jag ska dessutom inte klaga på träningen heller, förra veckan var den tyngsta träningsmässigt på ett halvår. Kombinationen av att sakta gå upp i medelvikt och att känna mig tightare är superboostande. Ni som vet vet och ni andra tycker bara att jag är konstig....jag älskar er ändå. Så bägge varianterna får vara bra. Fokus nu ligger på mycket bål, dvs spinning och - faktiskt - en del gruppass core. Vill dock få till mer tid i bunkern. Fast jobbet går ju bra det med.... (hindrande faktor för träning...?)



Helgen förlöpte lysande med skön musical i form av Nymos "Sound of music" med trevlig kompis som sällskap och dottern på scen som nunna. Hann även tvätta ikapp den kubikmeter träningskläder som förgyllt mitt sovrum med en omisskännlig doft av omklädningsrummen i Holmens skola på det glada sjuttiotalet. Att ha tvättmaskin i lägenheten tycker jag faktiskt är lite pensionärsvarning men det skulle kunna vara himla praktiskt. Tror jag. Måste kolla med Gunde om det är OK. Som avslutning kan jag berätta att jag har börjat klocka min duschtider. Kram och du... Va, OK - du vet? Fint, då ska jag inte tjata.




söndag 10 november 2013

Sanningar och konsekvenser!

Jag låter inte gärna dammet lägga sig. Nej, jag är övertygad att den som en gång skapade det hade avsikten av det skulle vara i ständig rörelse. Att blåsa dammet av ett gammalt fotografi eller att ruska den där högen med papper brukar få saker att hända. "Stillastående är tillbakagång". Vi måste inte vara lika men vi måste alla våga ifrågasätta(s) för att kunna utvecklas.

Orubblig och utvecklingsbar.
Det känns som jag skrivit det hundratals gånger och säkert upplevt det gånger tusen, men jag älskar när nya saker dyker upp och virvlar runt. Jag är själv bra på det och det är väl därför jag älskar när det blåser till ibland. Ur en schysst storm kommer något nytt. Inte som nödvändigtvis ersätter utan i första hand kompletterar den befintliga verkligen. Utvecklar den. Om du har två att välja på har du ju minst en möjlighet som du inte hade innan. Ja, eftersom man i min värld alltid kan välja båda.

Vad hände med bröderna Herrey?
Att välja både låter ju kompilerat, men det är sant. Det kräver bara finess och förståelse, beroende på vad det nu är som intas. Hur du än gör så blir resultatet en sanning som kan mätas. Dina aktiva val utifrån målsättningarna ger konsekvenserna. Målet är nått om du fått som du vill. Och det utan att skada någon, utan att begå brott eller våldshandlingar osv. Fast ibland vore det en snabb lösning att nå målet med hot om våld.

Beslut och brist på beslut. Sanning och konsekvens. 
Sammanfattning och att ta lärdom av: "Sanningarna som du får i ansiktet är alltså speglingar av vad du presterat och förmedlat. Se till att det är behagligt, det som kommer". På svenska, om du i dina val gör bra och därmed lyfter både dig och andra så kommer det att gynna dig ännu mer genom returnerad uppskattning. Men - då krävs att du gör det. Att inte göra är förödande. Då går det som för Ericsson, du har ingen tillverkning kvar en vacker (mulen som fan) dag. Kram för att du kommer hit igen och igen. Tillsammans finns det inget som stoppar oss.



fredag 8 november 2013

Vill inte, vill inte. Kommer inte att!

Och varför skulle jag förändra mig? Det vore ju på sätt och visa att svika dig. Och dig. Och allt som hänt och som jag tror på. Jag tror inte att man heller kan förändras i grunden. Inte om man är som jag är - rak och ärlig på gränsen till dumhet. Och lika målmedveten och envis. Nej, tyvärr - varför du nu skulle vilja ha det så - den här pojken ger inte upp. Oavsett om det är fakta, drömmar eller sanna mål som han kommer att nå. Quit is not an option.

Extrem? Inte,  men gärna fokuserad.
Däremot kan han anpassa sig, och det gör han bra  Jag är nämligen en lagspelare ut i fingerspetsarna och det vet ni så väl, ni som vet. Skälet till att du fått kunskapen kan variera men om du utvärderar så hoppas jag att du finner detsamma som jag. Du får vad du ser och vad jag säger. Laget består av individer och mitt jobb är att lyfta laget genom att hålla mig själv högt och lyfta dig. Det är också ditt jobb och jag vet att du vet det. Annars hade du inte varit i mitt lag. Jag har flera lag, i en del är vi många men i andra är vi bara två.

Var bara tvungen att kolla. Jag ser ju aldrig den sidan. 
Det finns fortfarande någon som säger att jag är extrem. Fast bara då och då. Ibland bara extrem och ibland extremt något. Jag tycker om att du berättar hur du ser mig. Utan den kommunikationen kan vi inte förbättra samspelet och laget kanske tom måste dö ut. Vore ju jättetråkigt och onödigt. Ett av mina lag jobbar med träning - X-mas 2013 kallar vi det - där vakna lagmedlemmar har funnit en gemenskap i träning och pepp. Jag känner mig nu på gång på samma sätt som jag var i vintras. Du vet den där känslan av att du samtidigt älskar hela världen men också kan slå vem som helst på käften. Bildligt alltså. Och bara om vederbörande gjort sig förtjänt.

Sorglös men seriös. Mål styr mig. Vinna gillar jag.
Vi tar inga fångar. Vi kommer att klä i tomtedräkterna och framförallt så ä vi så bäst så att det nästan är genant. Fast det säger vi ju inte rakt ut för vi är ju inga kaxiga och dryga. Vi är bara så. Färgblandning om du kommer ihåg? Nio timmars träning hittills i veckan gör mig både rakryggad och nöjd. Just i dag har jag ägnat mig åt sådant som jag inte kan men vill utveckla. Jag är glad att du läser här och följer mig. Jag tror även att du håller med mig om att val och prioriteringar måste ägnas omsorg om de ska bli bra. Kram till du kommer igen. Världen blir bättre för varje samtal som äger rum. Och om du vill vara min vän så stöttar och följer jag dig i allt du gör. Så gör lagspelare. Men att förändras i grunderna - inte.

onsdag 6 november 2013

"Få på skiten..."

Det är hela grejen. Ju. Om det inte fungerar så är det kört. "Går det inte så går det inte". Det spelar ingen roll hur välmotiverad du är, tror världen att du har fel så kommer du att misslyckas. Om du lyssnar alltså. Om du låter andra mindre människor styra dig. men eftersom du fortfarande läser min blogg om hur vi ska förbättra världen så kommer det inte att hända. Din - och min - uppgift är att få på skiten. Helt enkelt.

För att det är möjligt!
Snabbrepetition av grundlagarna. Allting du vill kan du göra, förr eller senare, med rätt målbild och rätt väg. Och kanske etthundrasjuttiotusen ton jobb! Men du kan. Om du vill. Sätt upp ett mål och skjut ner det och tugga i dig nästa och - simsallapokus - så plötsligt har du graalen i din hand. Kom bara ihåg att lyssna på dig själv och andra som tänker som du. Låt de andra stå kvar medan vi reser.

För att det är möjligt!
Tidigt morgon här på Baker str. och jag ska till Tomteverkstan Sunlight för att ta ytterligare ett steg - eller snarare trampvarv - mot julfirandet. Jag kanske tom flyttar några elefanter. En bit på väg och nu känns det i kroppen att det är allvar. Jag har dock min målbild klar och det är rött snöre runt den. Jag vet vad det betyder och någon mer vet det och stöttar. Det är allt jag behöver för att få på det. Kram och kom tillbaka. Det kommer jag att göra. Alltid, mig kan du lita på.

tisdag 5 november 2013

Vad bra!

Blandade småhopp en tisdagsmorgon. Hår, vader och strejkbryteri.

Jag blir inte helt klok på min kropp. Men jag blir naturligtvis glad när det bara släpper. Jag trodde ju först att det var någon form av förlamning och såg scenarion från amputation till protes framför mig. Så ont gjorde det. Jag lovar. Jag är inte den som gnäller i första taget. :-) . Men så igår gjorde jag något ovanligt. Jag stod länge och velade inför ett pass, ett "hopp&skutt-pass", men så till slut gick jag ur salen. Misstänker att många undrade. Jag gick in i cykelsalen och körde nästan två timmar i stället och det löste saken. Idag finns inget kvar av smärtan eller svullnaden. Blodcirkulation är bra skit. Hela jag spritter och är giftig idag.

Nutid.....
"...eller också hade han bara den där djävla hästsvansen för att han ville!". Vi har ibland frukostnyheterna på, SVT-play alltså, och både dotterskapet och jag förundrades över att man tog upp finansministerns hår som en nyhet? Jag - vi tydligen eftersom hon fällde kommentaren ovan - är egentligen mycket skeptisk till att titta på de snuttifierade TV-nyheterna. Men om inte annat så kan man ju se det som en möjlighet att bli förbannad. Antingen på just nyheterna eller på nyheten. Som nästa, och jag har ju lovat att inte tala politik så det gör jag inte.

Framtid......
Jag blir bara så häpen över att vi fortfarande har 1800-tal när facket måste stoppas av polis. Jag tycker bara det är tråkigt. Tydligen så försökte någon fackpamp stoppa en båt på egen hand? "Man vs. machine", liksom. Jag var inte där men tydligen var man missnöjda med sju procent upp i löneförhandlingen och ville därför hindra egna företagare att driva sin verksamhet.

För riktigt länge sedan..... 
Något annat kan jag inte se i ett agerande där man ger sig på entreprenörer. Någon borde lära denne att det faktiskt är så att företagare skapar jobben. Inte staten genom bidrag. Och där min vän kommer den ofrånkomliga kopplingen till bloggens tema. Val och mål. Vissa av oss väljer att skapa för andra. Då bör man väl förtjäna lite respekt istället för att behöva tillkalla polis. Kram för att du läser, förstår och förändrar världen tillsammans med mig.






söndag 3 november 2013

Man ska inte.....

1. Man ska inte ignorera en "konstig känsla" i kroppen och ge sig ut och springa. Var örnpeppad och blev allt mer örnpeppad när det började bli skitväder på eftermiddagen. Väntade in i det sista dagsljuset på lite blåst också men se, så kul skulle jag inte få ha. Nöjde mig med skönt novemberregn i fejan och satte målet på en mil på en timme, dvs ganska behagligt och välkänt tempo. Klockade två km på sekunden rätt i princip och tänkte mig ut över Brandholmen och Strandpromenaden och så hem efter ån. Lycklig.


2. Man ska inte kaxa sig i onödan. Skälet till att jag stack ut och just sprang var dubbelt. Dels hade jag surrat med kamraten om det och vill gärna visa henne att vilodagar är ett otyg. Hon tog nämligen en vilodag på jobbet. Dels har jag sprungit kriminellt lite och var faktiskt sugen.


3. Man ska inte stanna för rött. Låt det kosta sexhundra i böter eller vad nu blir med otur. Jag nitade vid Stenkullakorset på väg ut och då sa det bara pang i vaden. "Krampen från Helvetet" och dessutom helt omotiverat. Jag är man och inte van vid smärta. Men den här krävde behandling vid närmaste stolpe. Förvånad stretchade jag och undrade vilken mineral som saknats eftersom jag haft lite känning hela dagen i bägge benen (se punkt ett ovan). Skiten släppte inte och det var bara att ställa om kursen och wogga iväg på tre ben. Homeward bound.


4. Man ska inte ge upp. DetÄrViSomÄrWoss säger dottern och ligger bakom uttrycket "Smärta syns inte". Efter några minuter kändes det bättre och eftersom smärta inte syns så började jag ta i igen. Intelligentia! Jag tog i alla fall inte närmaste vägen hem utan fick till slut ihop en fem kilometers löpglädje. Nu ska jag fortsätta mot mitt mål att sluta halta innan dottern kommer hem från sin repetition eftersom hon faktiskt har utvecklat uttrycket till "Smärta känns inte".


5. Man ska inte underskatta värdet av bra rehab. När jag nu är helt oförmögen att göra någon nytta så kan jag ju lika gärna sköta om min vad genom att sätta den i högläge och mig i soffan, tända ljus, ta ett glas vin och lite choklad och invänta att dottern ska ta hand om matning och så! Kram för att du läser och förstår.


Mappen "obearbetade singeltjejer".


"Don´t look in her eyes, you might fall and find the love of your life..."

Klart man tittar och tittar noga. Annars blir ju leken helt fel? Jag vet för jag har lekt den, och gör det fortfarande ibland. Jag tycker att alla borde göra det. Våga vara sig själva och våga ta reda på vem den andre är. Både den okände andre och framförallt den kände andre. Jag har gjort det, tittat i kvinnans ögon och hittat svaren så jag vet vad jag vill. Och det är skön vetskap. Sen kanske jag till och med vet vem som verkligen kan leverera önskad kvalitet. På köpet har jag i alla fall lärt mig mycket om mig själv.

"Det här är jag....."
Mycket fakta och så kanske det krävs lite logistik för att få det att fungera i praktiken. När jag säger att "alla borde göra det" så menar jag ju inte att uppmuntra till allmänt löst leverne och så, utan snarare att man även i det man "har" ska titta i varandras ögon och hitta rätt. Det är ju den nödvändiga kommunikationen som måste finnas. Annars blir det mer för oss singlar att lösa. Eller snarare så blir det mer singlar. BTW, så växer min mapp med "obearbetade singeltjejer hela tiden..."

Skulle kunna få vara med på listan.

Skälet till den här utredningen är inte att jag var på krogen och raggade igår. Nope, och inte heller att jag önskade att jag varit det. Jag ska erkänna att jag gillar leken och det gör nog de flesta. I alla fall de som vågar utmana sig själva och ta ett steg. Och det är ungefär här som texten når fram till det ständiga budskapet om utveckling. Inte nog med att jag kräver att du ska sätta upp mål och finna dina vägar för att vinna, att uppnå dem. Jag ställer dessutom krav på att du ska våga utmana det trygga jaget och kliva ut.

...och det här är min att-göra-lista.
"I can do that...!"
Jag var en blyg liten pojke länge. Trevade och försökte ta mig fram på mitt sätt. Först när jag fick en rejäl spark i rumpan så lyfte jag densamma ur handfatet. Allting ifrågasattes och blev så småningom nytt. Idag landar jag jumbon om du ber mig, jag bär dig runt jorden eller hjälper dig att vinna just din match. Det är först när du verkligen släpper in riskerna, i form av möjligheterna, i ditt liv som det tar fart. Valet är ditt, jag finns här och peppar dig som vill.


"I´ve got your name written here in a Rose Tattoo..."





lördag 2 november 2013

Lika skönt för dig...?

Så underbart. Nu bli det i och för sig ännu mer som ska hinnas med nästa år. Det blir definitivt fler dagar hemma i Örebro. Dottern kommer säkert att gå med i kubanerna. Alvbåge kommer tillbaka och blir andramålvakt och Nordin kommer att gå till Göteborg, sedan till Rynninge för att till slut återkomma - igen - till Örebro SK. Och nu är det EN värvning jag vill se....



Vad nu allt handlar om? Jo, mitt älskade ÖSK är åter klart för allsvenska i fotboll. Och jag är glad.














"Älska uppgiften..."

Det får bli dagens uppgift. ÄR, menar jag. Att älska det du gör. Har du en uppgift så måste du älska den annars blir det inget bra. Och kom ihåg att det är du själv som väljer hur du ska uppfatta en uppgift. Förhoppningsvis är det så att du själv sätter dina mål och därmed väljer karaktären på dina uppgifter. Men ibland kan det komma uppgifter utifrån och då kan du själv avgöra hur bra du ska lyckas. Känn skillnaden i det slitna "Ha en bra dag"" och "Skaffa dig en bra dag!". Inställningen gör skillnaden.

Lite så fungerar jag...
Jag har valt att skaffa mig en bra helg eftersom jag behöver det. Blogga, skriva till folk, ringa några som jag hellre hör än tolkar på skärmen. (Ring någon himla gång då!- Ja, just DU! :-) ).  Ta ut Bettan på vad som förhoppningsvis inte blir årets sista rastning. Dricka lite alkohol en lördagseftermiddag och för en gångs skull slå mig ner i soffan som en riktig man och kolla på fotboll. Kanske köpa chips till? Wild and crazy idag! Jag blir sådan när jag mår bra.

Tydlig kommunikation är nyckeln. Annars grå död.
I morgon tar vi tag i jobbet och skrivandet igen på lite mer Öländskt sätt. Dessutom har jag ett löppass på gång - förhoppningsvis ihop med ett lok till - och jag har saknat det så. Fast det är inget synd om mig, jag har bara valt bort det. Se där har, en hel räcka med uppgifter att älska! Två lok som brinner brinner mer än ett och måste ju vara sju resor värre att stoppa. Det är också ett medvetet val att ha en träningskompis som peppar, lyfter och drar. Och som precis som jag älskar julen. Det är väl åtta veckor och fem av sex centimeter kvar.

Bilden tagen på konstgräs..... idag skruvdobb och gummistövlar. 
Till sist så kommer den här dagen att gå till historien som en klassisk idrottsdag. Dagen då hårt arbete och djävlar-i-havet förvandlade sextusen kvadratmeter gräs i Uddevalla till en leråker med ett svart-vitt leende. Det kommer att vara äckligt nervöst, det kommer inte att vara varken vackert eller lätt. Men ett gäng hjältar som älskar uppgiften kommer att förvandla förtvivlan till hopp och till slut kommer vi att le. Örebro är tillbaka i herrallsvenskan i fotboll. Klockan sexton och femtio.




fredag 1 november 2013

"Det skulle ha kunnat vara jag..."

... om det bara inte hade varit för just "om". Har du tänkt så någon gång? Ja självklart. Jag har också ställt mig frågan, fast jag lägger mer kraft på följdfrågan. "Är det där något jag vill uppnå?" och "Hur ska jag göra det då?". Frågorna, det är ju två. De skapar sedan min målbild och så sätter jag fart. Det är inte att kopiera utan det är att inspireras och utvecklas. Möjligen kan det vara att sträva efter att ta något ifrån någon. Då handlar det oftast om idrott. Det kan också vara att ta något som ingen har just nu men som har ett mätbart värde på något sätt.

"Varför så dyster? Du har ju idrottat nyss...."
Efter min fuskdag med kolhydrater - öl och potatis - så blev gårdagen bättre. På så många sätt. Jag skrev om vänner igår och träffade två vänner, idrottsvänner,  en över en livgivande skrattig lunch  - stackars bordsgrannar - och en över ett livgivande träningspass på Sunlight senare på dagen. "På kvällen", skulle nog hon ha sagt. I morse så fortsatte vi marschen mot julen och de träningsmål vi har. Jag var så trött men möttes av en sann lagspelare och efter fem minuter så ägde jag och älskade världen. Som vanligt alltså. Vi peppar varandra att orka och nu var det bara tio timmar mellan passen. Nu två timmar efter så var det naturligtvis värt insatsen!

Mycket bättre - nu känner vi igen dig. "Härmed
kommer ditt indiannamn att vara  Brinnande loket"

Han heter nästan samma sak - Patrik Ross - men har ett helt annat jobb. Vi är iofs båda lagledare och vi har en publik. Han verksamhet styrs av slumpen, en del kallar dem för "domare". Jag har lite hatkärlek till hockey. Jag älskar fart, fläkt, genomskärare och bollbegåvningar (Innebandy!) och hatar spelförstörare (hockey). Det har glunkats mycket om att domare tar för mycket utvisningar i år. Lägg av säger jag - hockeyn skulle bli lika attraktiv om lirarna tilläts spela. Kolla bara smällen igår som släpptes och för all del Örebros "Kåbergs" (eller vad han heter) "checking to the head" förra veckan. Ut med packet.

Patrik Ross - en ledare, precis som jag.
Snyggt namn. där Patrik.
Framför oss ligger en för många halv fredag. Njut dubbelt så mycket då, som kompensation tycker jag. Och så glömmer vi hockey idag och i morgon när Örebro tar steget upp i herrallsvenskan igen. Idrott är vackert. Jag idrottar. Alltså är jag vacker. Eller hur det nu var, läste alldeles för lite filosofi. En sak vet jag. Jag är glad, stark och tar plats i världen. Alltså finns jag. Och du. Det är viktigt att du finns. Kram för att du förstått vad det handlar om. De andra kan käka vårt damm!