måndag 30 december 2013

Med Patrik i sängen. Hardcore edition.

Fan. Ursäkta, men fan. Eller fan! - dvs med utropstecken. Det tog sig och jag vaknade av sopgubbarna - tack för ert viktiga jobb BTW - som rullade tomma plastcontainers på asfalten på Baker str. Jag kände direkt sandpappret i halsen och innan jag hann förbereda mig så var lungan på väg upp. Ingen fara  sett ur ett globalt rättviseperspektiv men eftersom jag är man så gör jag allt ordentligt. Medicinbomben jag köpte igår fungerade så om ett tag kommer jag att få behålla organen i kroppen.

Jobba på! Avundsjuk.
Om du har läst så här långt så blev du inte skrämd av rubriken. Du kanske känner mig och vet hur jag tänker. Japp, sex och bra rubriker säljer. Nu är det inte hardcore som i nakenlek utan en helt annan av mina hobbiesar. Att bli frisk och kunna förgylla tillvaron för alla på gymmet! Ingen inbördes ranking men det andra får ni läsa om på annan plats. Kanske. En viktig sak i processen är att hålla slemhinnorna fuktiga, allt går så mycket lättare då. Att få i sig vätska är centralt vid halsont och förkylning. Inte vid trettiominuters pass på gymmet dock. Fast även det på annan plats.

Hardcore.

Men det kan vara gott att dricka så släpa på era flaskor ni :-)! Dagens te är hardcore, chai, ipren, citron, lime och vitlök! Den som står upp efter en liter av brygden måste vara Örebroare. Att dessa kan dricka alla andra nationaliteter under bordet är ju välkänt. Jag är stolt Örebroare, men lite skadad just idag, så jag lägger mig igen efter den barrundan. "Bra skit det där du, krögardjävel - direkt från tankbilen eller?"

"Välkommen in, klä av dig". Massörens raggningsfras nummer ett....

Att hosta innebär sova dåligt, eller snarare sova bra men i intervaller. I kombination med stora mängder vätska under kvällen igår och även i sängen så blev det några ruscher på muggen med. Frös som en gnu och snurrade i sängen, ett klart tecken på att jag faktiskt har febran. Kom att tänka på en bild på krysset - vi fick varsin karikatyr i förlovningspresent back in -92. Alltså förra århundradet. Hon var frusen av sig och blev på bild en söt boll med tofs och texten "Mia, under sexton tröjor och fjorton byxor".

Min gamla skog. Lundaskog. Fast uppgraderad. Vi körde signaleldar.

Jag drömde även en hel del corny och bland annat skällde jag ut en journalist som intevjuade mig och mina barn i en situation som tidsmässigt inte finns. De var nämligen som idag i ålder men huset ute på Bäcksäter var i byggprocessen, dvs även det tidigt nittiotal. Jag minns dock att jag levererade en punchline som om den utvecklas - vilket jag ämnar göra - för alltid kommer att förändra det politiska livet i Sverige! "Människor har kunskaper, erfarenheter och åsikter det har inte partier. Kom ihåg det!" Förklaring följer. Jag blir lätt oerhört kreativ i sängen. Stay tuned för att peppa mig i denna svåra situation, kanske lämna lite förnödenheter (godis) utanför min dörr eller helt enkelt bara hålla dig uppdaterad på mitt snara tillfrisknande. Kram för det!

söndag 29 december 2013

Syndast om!

När en riktig man blir sjuk är det allvar. Ja, du vet drillen. Jag tror att jag har fel - men jag kan vara på väg att bli dålig. Och följaktligen är det syndast någonsin om mig just nu. Vi tar in fakta. Ett - jag är en riktigt man. Jag kan skaffa fram trovärdiga vittnen på det om det behövs. Två - jag är hes som en gnu och hostar lite charmigt djupt nere i bröstet. Så, förmodligen är jag på väg att bli dålig. Dvs --> jag behöver all din sympati. Ja, just din och din. Släpp jobb, ungar och äkta män och koncentrera dig på mig.

Tack, det blir snart bättre...

"Varför?" frågar vän av ordning. "Jaså, det undrat du?" Jo, för att världen mår inte bra av stora rubbningar i energiflödet, är det enkla svaret. Som idag när jag ställer in ett "Puttespecial-pass" på gymmet till exempel. Jag håller som vanligt på att utvecklas och har lärt mig mer om energiflöden i universum de senaste dagarna än jag någonsin gjort tidigare. Och stora händelser, i paritet med inställd träning, skapar oreda. "Det blir stökigt i universum" som jag skulle uttrycka det med stöd i mina nyvunna kunskaper om livet i ryggen.

Magar,vikt och volym.
Så istället för att jaga livet ur de där benen på gymmet så hoppas jag att hon jagar sig själv. Jag funderade ett tag i eftermiddags på att ringa rådgivningen, åka till vårdcentralen eller helt enkelt bara lägga mig ner och se om jag skulle överleva. Efter moget övervägande och fylld av de positiva tankar som de senaste dagarnas umgängen lämnat i min hjärna så gick jag till apoteket och köpte lite kul prylar.

"Men du, överdosera inte bara!", sa hon i butiken.
"Va? Vem, jag? Nääää.", sa jag.
Tänkte mysa ihop mig i soffan, medicinera, dricka varmt vin med socker och citron samt äta lite chillichoklad och vitlök. Tillsammans med alla dina varma tankar och peppande kommentarer kommer det att göra susen. Förmodligen redan till i morgon. Kram för ditt stöd!


torsdag 26 december 2013

"You have been warned..."

Alltså, jag borde förmodligen förses med varningstext eller förbjudas. De av er som av någon anledning väljer att vara nära trots varningar är mina bästa vänner. Ni vet förmodligen hur jag tänker, hur jag debatterar och vad jag vill med livet. Och med världen, för mitt eget liv är inte min värld. Jag tänker rätt stort. Så stort att de flesta tycker att jag är lite väl mycket. Om du känner att du trots detta är min vän så säger jag "grattis". Eller "skyll dig själv", fast vad det egentligen betyder är att du är viktig. Du skiljer dig. Du förstår att allt är möjligt.

Det krävs rätt inställning för att bli inbjuden.
Jag tycker att livskvalitet är ett trägolv, lite vin och opera. Patetiskt, har någon sagt medan annan har upplevt och delat som gäst. Ganska nöjd gäst, eller hur? Ok  det finns skäl till varför du inte kan träda fram. Jag låter alla göra som de vill så länge det sker på rätt sätt. Rätt sätt är ditt sätt men med omsorg för alla andra. Alltid framåt utan att skada andra. Jag skulle dock kunna ta till vapen mot dig som gör fel. "Frihet under ansvar", är en sliten men sann paroll. Jag är mig själv och det ni ser är vad ni får. En middag kan ta fem minuter eller tre timmar att fixa till men kommer alltid att vara så rätt. För dig och mig.

"It´s in the mail..."
Jag är förbannad. På Zlatan. Jag tycker att han burit sig dumt åt. Mot mina vänner, idrottskvinnorna. Jag funderar på att ge igen. Jag älskar idrottande kvinnor, jag gillar kvinnor men framförallt gillar jag kvinnor som sticker ut. Idrottande, starka kvinnor som i sin vardag och fest ifrågasätter och vågar utmana. De finns inget vackrare. Zlatan ville skicka en signerad cykel till damlandslaget. Jag skickar en signerad tisha till honom. Inte för att han vill ha den utan för att jag tycker att det är vad han ska ha. Analogoín är lika solklar som mitt mål med livet. Kram på dig, för att du finns, förstår och vill utvecklas.

Zlatan och stenåldern.

Det måste vara ett av svensk idrottshistorias värsta övertramp. Herrfotbollslandslagets kapten Ibrahimovic - "Zlatan the great" - sågar damerna och raljerar om en signerad cykel. Jag tror inte lagkaptenen vet vilken boll han satt i rullning. För mig är han numera en nolla, en gubbsjuk nolla som tror att han är större än andra människor. I mitt Sverige får man vara kaxig, man får faktiskt gärna visa sig prestera bättre än andra. Men man måste visa respekt. Att jämföra herrar och damers idrottande är naturligtvis dödfött och det är inte alls det som är saken här.


Vi talar om större saker än Zlatans snedsteg. Det handlar om hur gubberiet i förbunden både på lokal och nationell nivå cementerar fast gamla värderingar och snedfördelar resurser. Kruxet är ju att de väljer in sig själva och klappar varandra på axeln. Det handlar inte om att allt ska vara lika. Jag håller med om skillnaderna i det kommersiella och det självklara i att affärsmässigheten ska styra vissa saker. Det är businessens sak att lösa och helt okey. Men förbundets - sorry förbundens jobb - är att motverka orättvisor och att skapa en grogrund för gynnsam utveckling för alla som spelar fotboll. Män, kvinnor eller vilken sort det nu än må vara. Det gör man inte genom att låta folk som är dömda för våld mot kvinnor eller har en kvinnofientlig inställning tillhöra fotbollsfamiljen. Oavsett om det är i landslaget eller på lokal nivå.


Det här är förhoppningsvis början på en attitydförändring och ett förändringsarbete inom ett av de mera föråldrade förbunden. Kaptenens uttalande kan faktiskt, ironiskt nog, vara början på något bra. Det kan vara början till en djup splittring mellan damers och herrars fotboll som tvingar förbundsgubbarna att anpassa sig. Det är vad jag hoppas iaf, med alla år inom damidrotten bakom mig. Och så hoppas jag att Zlatans tid i landslaget är över. Ja, om det nu är hans ärliga åsikter som kommit fram så kan han ju inte gärna fortsätta vara fotbollens ambassadör. Om han inte helt enkelt blivit felciterad. Fast jag har tyvärr inte hört honom dementera någonting.







http://www.expressen.se/sport/fotboll/om-zlatan-skickar-oss-tillbaka-i-tiden/

onsdag 25 december 2013

Ta ingen skit nu när tomten har kommit och gått!

Med ovanstående välformulerade rader vill jag önska dig och de dina en fortsatt bra jul. I vanlig Mellansvensk anda hoppas jag att du haft en gynnsam jul hittills och att du verkligen hunnit med att vara med familjen och somna framför TV:n på julaftonskvällen. Det senare är en mänsklig rättighet om sömnen kommer av fullständigt avslappning och hög njutningsfaktor. Jag somnade till "Sagan om ändringen" omgiven av mina underbara och i stort sett odrogad.


Och i en så behaglig mood att jag gärna skulle återuppleva den i kväll. Nu är jag ju en modern man som har ett Ex som gärna vill träffa våra gemensamma barn och dp jag dessutom är givmild så är det ok. Vi har haft ett par underbara dagar då gruppen samlats och det har varit kultur, mys, godis och träning så att väggarna på lägenheten bågnat. Hoppas att vi verkligen stört grannarna. En höjdpunkt är när sonen (20 år) kommer ut ur dotterns rum (15 år) rätt varm och rufsig och säger; "Vi har brottats, hon tycker jag har bra teknik!".  Jag älskar mina barn och den syskonkärlek som finns.


När de senare på julaftonskvällen invaderar "Puttes kök" med tolvsträngad och tvåstämmig sång så smälter jag ihop till en lite blöt fläck som kan torkas och sättas in i ett album, Jag dömer inte din jul om du gjort annorlunda, men jag hoppas att du har samma goda stämning som jag. Tyvärr läser och hör man om så många ställen där det inte har fungerat och det gör mig alltid dubbel. Alltså känslomässigt. Jag blir glad för vad jag, ungdomarna och snälla krysset har fixat till och jag blir så beklämd för de som inte har det bra.


Att jag sedan inte ägnar mig åt välgörenhet, frivilligt arbete eller på annat sätt engagerar mig beror även det på två skäl. Jag tycker att varje människa har ett eget ansvar för sin situation och jag måste därmed ta ansvar för min egen och de minas. Det är så långt ifrån "sköt dig själv och skit i andra" som det kan vara. det är en konsekvens av att jag lever som jag lär. I det fallet. Hård och hjärtlös? Knappast - fråga de som är mina nära vänner, de som vet hur jag funkar.



Dagens Lex Putte blir därmed solklar, och för övrigt kopplingen till bloggens ständiga rubrik. "Lär folk att inte ta skit, lär dem istället göra och växa. Små grå människor blir trampade och snubblade på. Ge inte folk snytpapper och krockkuddar - ge dem istället flygplan och bränsle."


måndag 23 december 2013

Röksugen!

" Detta fysiska universum är ingenting annat än Självet som vänder tillbaka till sig Själv som ande, sinne och fysisk materia."

Jag ser  framåt. Det gör jag alltid men nu faktiskt mot att gosa ihop mig hemma, hösten har slagit hotellrekord. Läsa lite böcker, jobba klart med sådant som jag inte hunnit och så träna naturligtvis. Och att snosa ihop mig med ungdomarna som landade här igår. Skillnaden mot vardag blir så påtaglig med två musik&teater-djur i huset. Mysigt är bara förnamnet.


Ska plöja lite matte eftersom jag blir sur på att alla runt mig tydligen läst mer poäng än jag. Samt att jag känner att jag tappat en del och tvekar lite onödigt när jag jobbar med dotterns pluggande. VD-boken har som du förstår med nya jobbet att göra. Nu kan jag faktiskt hamna i fängelse om jag gör fel. Ständigt framåt är min paroll, det vet du. Utan utveckling blir det grått och dött!


Jag tycker för övrigt fortfarande att jag var jätteduktig i förrgår. På tal om att inte älta utan att lyfta bra stunder. Du som fattar fattar och om du inte är med så gör det inget. Dagens rubrik har med "livsutvecklingsboken" att göra. Jag är naturligtvis oerhört tacksam för att få chansen att utvecklas och jag menar verkligen det. Jag vet - och du vet - att jag är den mest utvecklingsbenägna som finns. Jag fick den dock med en varning; "Såga den inte efter inledningen...!".


Nu har jag läst inledningen tre gånger och funderar allvarlig på att gå ut och tända en pipa. Eller kanske faktiskt röka den där svampen jag smugglade hem från Polen på den tiden jag pendlade dit. Jag har den största respekt för vännens intelligens och högskolepoäng. Dessutom litar jag på att hon verkligen har koll på att jag kommer att överleva alla de hundra sidorna. Annars är det ju en sofistikerad form av mordförsök.

Fast som du förstår tilltalas jag djupt av fraserna - fritt sammanfattat; "..vi är förklädda gudar....fröerna inom oss längtar efter att till fullo ta form.." samt ".... uppleva livet som ett mirakulöst uttryck för det gudomliga....förstå den sanna innebörden av framgång ... kunna skapa vad helst vi önskar.."

Fortsättning följer....







söndag 22 december 2013

Som en Sverigedemokrat i Kärrtorp?

Politik. Jag har ju (nästan) lovat att inte beröra det infekterade ämnet. Fast, du som känner mig vet ju att jag ofta bryter regler. Ibland för sakens skull och ibland av ren stupidity. Och återigen ibland, som nu, för att jag vill utveckla världen. Jag tycker om utveckling och hävdar att det krävs överallt för att någonting ska hända alls. Du och jag kan ha fundamentalt olika ideologiska värderingar, vi kan vara oense i detaljer eller storheter men jag kommer alltid att respektera din rätt att ha en åsikt. Däremot finns det tyvärr folk som slutar vara mina "vänner" för att jag tycker att tex SD ska få finnas, eftersom nu folk vill det. Demokrati någon?

Make love, not war.....
Sina motståndare mosar man i debatt och inte genom att förbjuda deras åsikter. Så funkar det i Patriks Sverige. Jag var sugen på partiets "kandidatskola" inför valet, både det nu och det förra, för att jag verkligen vill förbättra. Jag har dock valt att hoppa av (tidigt) bägge gångerna. Min grundinställning "du måste själv vara stark för att hjälpa andra" gäller och jag har valt att bygga våra företag i stället. Förr eller senare kanske jag dyker upp inom politiken. Jag skulle älska uppgiften att vara den i SD som bröt mot partikoden och dök upp i Kärrtorp för att bygga broar.

Dubbelfel, men brallorna sitter ju snyggt på vissa av dem...
En engagerad vän - på "andra" sidan märkligt nog - tyckte att det kanske kunde vara en bra idé att jag gjorde högerkarriär med målet att hon skulle kunna påverka mig att påverka världen. "Patrik - du är ju trevlig, du kan ju inte vara moderat på allvar!". Livet ska inte vara lätt. Det här blev en lång inledning till dagens ämne - "Grid Girls". I går kväll hamnade jag efter hallfix och pimpande av köksluckor vid TV:n. Lite ovanligt men nu har jag en gratismånad med Viasat sportkanaler. Det blev speedway.... som jag senast såg i Kumla på åttiotalet.

Mer praktiskt, men ändå i fel sammanhang.
Fyra killar på cyklarna och ett stim ganska kramgoa trånande damer inför varje heat. Vad i helvete? Googlade fram lite bilder. Jag är hetero ända ut och visst skulle rätt kvinna klädd så förmodligen få mig att bli lekfull. Men jag har svårt att se kopplingen till idrotten på TV. Jag har smygtittat på däckreklam på macken för trettio år sedan men det här var faktiskt nytt för mig. Att jag blev besviken är en underdrift. Naturligtvis förstår jag brudarna som söker sin presstid. Jag har själv med full fåfänga påkopplad försökt bli kändare (!), mannekängat, hoppats på en filmkarriär som stuntman och så vidare.

Kul bildidé. Som reklambild eller reportagebild, men fortfarande
lika fel vid en tävling. Men han är snygg.
Men jag tycker att om man ska sälja med sex så är det sex man ska sälja. Besviken på Visat och på oss som tydligen betalar för det. "Nej, det vill jag ändra på", är mitt svar om du frågar. Nu blev det stressigt, eftersom jag förutom SD även måste göra karriär i Speedwayförbundet. Kopplingen till mål, träning och resultat är solklar; "förändring kommer inifrån!". Kom ihåg att mitt samhälle bygger på att du får, kan och måste. Kram för att du förstår och kanske tom reser på samma tåg. Alla vagnar kommer fram! Ja, eftersom det är jag som kör!




lördag 21 december 2013

Vilken vecka som helst är det väl snart jul?

Julstress, no way bebben. Inte hos den här pojken. Däremot kommer årets jul ovanligt bra i tid för återhämtning, omstart och nytänkande! Lite läste ni ju om i går i bloggen. En riktigt lyckad dag och klar triss-känsla faktiskt. Många projekt tog ett steg åt rätt håll och det skapar framtidstro. Jag ser riktigt fram emot både februari och maj och den allt snabbare annalkande våren. Redan i morgon - ikväll 18:11 - är det ljusare tider på gång.

Hohoho. Inte stressa.....
Julstress är så onödigt. När det ska vara harmoni är skilsmässan ibland närmare än annars. Jag funderar på att ägna dagen åt ett andra träningspass följt av lite ost och vin. Ja, även jag ska naturligtvis planera mina julinköp. Jag ägnar nog en minut åt det och kommer fram till att det lämpligen blir en uppgift för i morgon. Planeringen av måndagens inköp alltså. För det är väl på tisdag som själva julafton är? Då är ju måndagen långfredag i min värld. Traditioner ska inte brytas. Och på nyårsdagen städas julen bort!

..och inte stänga in. Kom ihåg det.
Måste bara älta det lite till.... se till att samla på dig bra stunder, bra vänner och bra minnen i livet. Jag är fullkomligt hög på en del korta ögonblick och kan plocka fram dem vid behov. Eller skyffla undan om det inte skulle kännas bra. Förmågan att släppa är viktig, att kunna lägga fokus på saker man kan påverka själv. Det är först då man kan styra och om man styr kan man ju faktiskt bestämma var man hamnar. Att släppa en välformulerad frågeställning är naturligtvis inte att lämna det till slumpen. Innan du släpper så ger du ärendet en puff i rätt riktning och önskar det trevlig resa. Det gjorde jag igår och jag tycker jag var så duktig.

fredag 20 december 2013

Nu laddar vi för nästa mål - "Wedding feb - 2014"

Idag var det examen för X-mas 2013 och idag sattes flera tunga statements. Som handlar om vänskap, träning och framtid, till exempel. Jag gjorde dessutom fystest efter elva veckor och vi kan konstatera att jag minskat midjemåttet, ökat i vikt, minskat kroppsfettet samt ökat min muskelmassa. Alltihop är bra men mest nöjd är jag med att jag minskat mitt kroppsfett med drygt 5% på dessa veckor samt påbörjat framtagningen av midjan!

Dagens besiktningsprotokoll...
Träningsgruppen X-mas 2013 är egentligen lika oväntad som välkommen. Jag har sällan upplevt sådan ömsesidigt pepp. "Fan, vad du tog i. Var du inte slut..?", "Jo, men jag tittade på dig och orkade....". Ibland måste bra saker dö för att bättre ska växa. Empires must fall, du vet. Avslutningspasset var trekvart cykel och det blev bra, det avslappnade eftersnacket pekade bara framåt. Knappt medvetna om att omgivningen var där surrades det om datum och möjliga pass. Gruppens död blir naturlig då ena halvan drar hem till Örebro över julen. Målet för den nya satsningen var redan satt till det där bröllopet i februari. "Då måste jag ju vara snygg och i bra form", som hon sa....

Gamla fina, kalla Örebro! Hemlängtan deLuxe.
Om du nu tränar själv så är mitt råd att du hittar en likasinnad. Eller blir hittad, det går lika bra. Det hävdar jag att jag blev nämligen. "Det var inte jag som började....". Att vara två eller flera gör att träningen blir av och om ni har samma fighting mind så kommer ni att lyfta skithögt ihop. Att gradvis lära mig mer om min träningskompis låter mig att utvecklas. Både som deltagare och som ledare. Och som kompis. Vissa morgonpass känns som straffarbete när klockan ringer kvart över fem men blicken och high-fiven från vännen som också tagit sig till gymmet är värd allt. OK på det? Nu spänner vi bågen igen, nu kan vi lite mer om varandra och kommer att bli så mycket bättre. Häng på eller käka vårt damm, valet är ditt!

torsdag 19 december 2013

Sjuttio procent!

Javisst, sjuttio. Jag förstår om den frekvente läsaren - du kanske - börjar bli orolig. Inte hundra procent? Lugn och fin nu, jag är varken sjuk eller deprimerad. Jag ska ju till Fias kraft&hälsa och gör ett uppföljande test i morgon. Du kommer väl ihåg att min kropp för ett par månader sedan var trettiofem år gammal metaboliskt. Och att jag var lite lagom skeptiskt nyfiken till mätningen men ser två på varandra följande mätningar som en uppföljning.


Därför ett till i morgon. Om det sedan blir en fortsättning får vi se, men jag är naturvetare och sjukt intresserad av mätbara resultat. Mer i morgon om hur det blev. Eller snarare, mer om hur gammal jag är och vilka framsteg jag gjort. Jag satte ett svintufft mål som jag lovar dig att jag inte nått. Ännu, alltså. Känslan i laget är dock "Go, Putte go" och glada tillrop på gymmet senast nyss på löpbandet sporrar som fan. "Det ser bra ut, fortsätt så", från folk man inte känner men känner igen är så viktigt.


För att kunna jämföra ska alla förutsättningar var lika inför testet, vätska, sömn, klädsel och träning inför. Därför genomförde jag ett lugnt pass ikväll på gymmet, precis som förra gången. Jag var bokad på ett styrkepass men valde spontant att byta till cykel. Ja, eftersom jag skulle ta det lugnt. Jag får väldigt lätt horn i pannan på cossfit, tabata och grittiga pass.


Du vet att jag tycker att cykeln är det optimala sportredskapet. Ger styrka i ben och grym coreträning om du gör rätt samt bra cardio. Innecykeln kommer tvåa. Cyklar är redskap som ger mig allt jag behöver och jag är så säker att jag kan sätta nivån som jag vill. Det blev alltså sjuttio procent ikväll. Behagligt och skönt. Det passade dessutom bra med tanke på att instruktören bjöd på ett så kallat "påskäggs-pass". Ett pass där tydliga instruktioner om tider och nivåer saknas. Inte min påse men säkert helt ok för andra. Jag gillar planerade pass där man kan maxa eller som idag, lägga sig på sjuttio. Kom tillbaka i morgon så får vi se hur gammal jag är....

tisdag 17 december 2013

Dan före dan före judgement day...

Efter trettio minuter var jag färdig att ge upp. Jag hade stressat direkt till gymmet, ätit en underbar men kalorisnål lunch i harmonisk miljö med så mycket skratt att jag fortfarande känner magmusklerna vrida sig i panik. Där, då, senare på cykeln efter core- och skivstångspass var jag tom. Naturligtvis amatörmässigt och så förvånande att det händer mig. Låten innan gav mig horn och tanken "Är vi redan i Stigtomta" kom. Du som känner mig vet vad jag menar. Vi talar Kraftwerk, vilja och resultat. På ren Svenska kan man säga "plötsligt har det hänt". Vi talar om att vara i Zonen. Och att äga situationen.


Den där första halvtimmen hade jag alltså regerat i Zonen och sedan kommit ur den. UR, fattar du? Ur, ute, utanför. Inte i. Inte ens nära. Jag var slut. En sak räddade mig. Hängande på styret och en centimeter från att dra ner belastningen i den ökande kadensen såg jag min kompis ben. Helt ok ben iofs, vanligtvis. Men nu var det fan inte ok. De där djävla kaxiga benen trummade på i det ökande tempot och det avgjorde saken. Inte för att jag på något sätt måste vara bättre än vad hon är, men jag vill vara lika bra. Minst.... Instruktörens ord "ni jagar på varandra rätt bra ni två" efter passet är en bra sanning som beskriver hur teamet funkar.



Rörelsen i höger ögonvrå tände mig och jag fick ny kraft. Att vrida huvudet och möta järnblicken fanns inte då. Det kom senare och den var då lika bekant som vanligt. En blick av bra pepp och en blick hos en idrottare. Att ha en träningskompis är lika med framgång. "Ska du träna i morgon", frågan ställd av henne eller mig, resulterar alltid i att det blir träning för båda. Så värdefullt. Ett liv utan vänner vore fattigt. Ett liv utan skrattstunder vore lika fattigt som ett liv utan svettstunder.


På fredag har det gått åtta veckor sedan jag fick reda på att jag är trettiofem år gammal. Då ska vi på nytt låta Fia med sitt system se om träningen givit något. Om jag nått mina mål. Jag har en känsla  - och det är ju bra, jag borde ju veta - av att det är en bit kvar. Inget som i så fall gör mig besviken. I min värld är det mål som gäller, mål som ska uppnås - men inte alltid enligt planen. Det är skillnad på människor och maskiner. Jag är människa. Jag slutar inte när jag är trött - jag slutar när jag är klar med uppgiften. Kram för att du är min vän, min läsare eller min fiende. Världen blir bättre bara man väljer att utvecklas.

söndag 15 december 2013

Jag är besatt av kvalitet. Och lite galen.

OK, jag vet men jag måste citera för att få ihop det här inlägget. "Det är helt normalt - men inte så vanligt förekommande", sa en kompis till mig. Eller snarare om mig. Och jag tog det som en komplimang. Du vet dessutom att jag alltid har rätt och även också att framtiden kommer att ge mig rätt. På ett mer officiellt plan.


Allt rullar på i ett sjukt bra tempo som jag gillar men som också gör att jag ibland är här en kvart och där ett dygn. Inget ont i det alls, jag gillar det och det skapar bara utveckling. Om man är trygg och säker på sig själv så är det ju bara fint med nyheter hela tiden. Du vet ju att man ska passa sig för "gammal vana" (lika med ond grå död...) och verkligen jobba på att uppnå sina mål. För du kan faktiskt göra det du vill, du kan bli det du vill och du kan få det du vill. Om du gör rätt. Jag själv är odrägligt säker på att jag gör rätt och mina vänner - alla tre - stöttar mig till hundra och för det älskar jag dem.


Att samla på bra saker framför dåliga är ju självklart. Några säger filosofiskt att det är "bättre med få bra än många dåliga". Jag skulle säga att många bra är mitt mål. Ta tjejer till exempel, få är ju uteslutet och om man nu ska ha bra så varför inte så många som möjligt? Jag behöver förmodligen (förhoppningsvis?) inte gå djupare in i det exemplet? Tack. Bra betyder ju kvalitet. Jag har en noja som du - bara du - ska få reda på. Jag bor femtio-sextio dagar om året på hotell. Jag gillar kvalitet.


Det är sällan det finns tillräckligt med vägguttag på rätt ställen. Dator, telefon och så ska laddas och användas vid skrivbordet. Jag blir så tröttt - japp med tre t:n, dvs jättetröttt -  när jag antingen måste släcka skrivbordslampan eller dra ut TV:n för att kunna jobba. Ibland finns det lysande exempel som är anpassade till moderna resande jobbare med ett eller två tomma hål. Ibland finns det tom ett uttag vid sängen så man kan ladda lilla nallen under natten och tom kolla på den utan att tassa ut i hallen där det alltid (!) finns ett uttag som ingen behöver. Nu börjar du tro att ingenjörn har uttagsnoja. Fel bebben!


Min noja - obs, hemlis då? - gäller badrummet. Jag tränar ju och försöker väl även i övrigt hålla mig ren, så duschen används kanske två gånger per natt. Kväll och morgon alltså - dusch, dusch. Och nu kommer det äntligen, som hon sa. Ibland finns det bara en uppsättning handdukar "för miljöns skull". Jamenvadfan? Jag nojar ihop på att torka mig på en kall fuktig handduk andra gången. Två uppsättningar eller en handdukstork, tack. Och ibland saknas en golvhandduk, räkna ut hur det blir om det då bara finns en uppsättning. Hälften hamnar ju som dripp-dripp-stopp på golvet utanför duschen. Illa.


Fast värst, absolut värst, är risiga gamla duschdraperier vars enda uppgift förefaller att vara ett irritationsmoment. Eller duschväggar som är för korta och låter mig sjunga min opera och samtidigt vattna hallen. Det finns tom nya moderna glashörn som läcker. Kan du tänka dig något mer irriterande än att kliva ut - nysjungen och ren så att man skulle kunna duga som sängvärme åt vem som helst - i en iskall pöl på golvet. I ännu värsta fall på en (av två) handdukar som istället för att varmt välkomna mina fötter ligger där som en begagnad disktrasa. Jag tycker det är förkastligt och lämnar - naturligtvis sakligt - alltid kritik i receptionen. Kram för nu och så hörs vi här om ett tag igen.

onsdag 11 december 2013

Bilderblogg heter det väl...?

En hektiskt tid genomlevs. Inte hektiskt otäck utan hektisk bra. De senaste veckorna har jag varit mer borta än vanligt.... :-). Vi har ett bar flow i företagen och jag förbrukar mil, restauranger och ordet i ett bra tempo. Jag trivs med livet, som en vän säger "du utstrålar trygghet", och har lätt att känna mig hemma. Ibland landar man hos ett okänt hotell, ibland hos en familjemedlem och ibland hos en vän. Helt fantastiskt faktiskt. Framförallt när man vet att rutin och brist på utveckling leder till ond grå död.

Så otroligt seriös och allvarlig. Det är inte ofta.
Jag vill med mitt liv lämna ett avtryck, eller många. Mina barn är två, mina böcker kommer förhoppningsvis att bli några till och mina kontakter med dig och dig kommer också att vara något att minnas.

Ica i Växjö. Protein, mums.
Så här har jag haft det den senaste tiden.... en liten bilderbok ur mitt liv.

Jag har varit på Öland...
.... och i Kalmar, på sjukhuset och visat skor...
En del hotell har större kuddar....

Hjälpt en bra kompis att flytta. Viktiga lådor....
Fixat skoutställning. Du vet väl att jag och
kompisarna äger ett eget skomärke?
Julstämningsfix på Baker str.
Lotta på Karlssons fixar min
yviga tonårskalufs.
Kurs i stagefight - kommande karriär inledd.
En del hotell har bättre pool. En del har inte pool.
Det har blivit "ganska" många showtimes....
På en del ställen får man inte köpa diesel.
Statoil Katrineholm - noll poäng
Som bäst 1. Sen till kunden och lite
multitasking på hotellrummet.
Som bäst 2. Mellanlandning en natt och morgon hemma i Nypan. Gym ihop med rätt
 sällskap. Prestigelös träning med ett leende. Hundra!
Men du --> det där var väl lättläst och informativt? Nu ska jag dyka ner i ytterligare en hotellsäng. I morgon bitti tar vi tag i livet igen. Kom ihåg att du kan bli och få vad du vill. Jag har satt mitt sikte. Jag genomför mina ständiga kursförändringar och har det fetaste byten på kornet. Jag går för guld. Kom inte och gör mig besviken och säg att du satsar på silver?