Pussla livet eller leva pusslet?

Mitt svar är som vanligt enkelt, solklart och fullständigt rättvisande. Fast jag tänker ta en omväg dit. Lite för att retas men mest för att förklara hur enkelt det är. Livet alltså. "Hur får man ihop livspusslet?", brukar frågan ställas. Ropa ett "JA!" är min första ledtråd. Ropa det till livet och gör mer saker som gör dig glad. Okey - den är stulen men jag har iaf översatt den till svenska! Genom att säga "JA" skapar du möjligheter att få må bra. Viskar du ett "NEJ" så låser du in dig och det funkar inte att pussla om man inte är ute.

JA! Nästan plusgrader!

Son barnfamilj pusslade jag livet och det är en erfarenhet att bära med sig. Ordet barnlogistik har dödat mer än ett förhållande. Men jag tror också, vill iaf minnas det så, att man kan leva pusslet ändå. Och barnlogistiken behöver då inte alls vara någon spik. Om bara förmågan att säga "JA" finns där. Ibland iaf. Tillräckligt ofta. Nu har jag ett guldläge och att pussla är inget problem. Tvärtom kan jag fullt ut leva pusslet och samla på sådant som gör mig glad och lyfter mig.

Logistik - inget problem!

Livet blir nu det pussel jag väljer att lägga. Genom att säga "JA" samlar jag på mig bitar som jag sedan passar in där jag själv vill att de ska passa. Behöver jag använda verktyg för att forma dem så gör jag det. Ingen tillverkare av pusselbitar styr min verklighet. Mitt liv består av stunder, stunder som innehåller olika upplevelser och människor. Vissa stunder är som trumf i kortspel, de passar alltid och ger lycka där de bara finns. Det är de stunderna som gör en starkast, stunderna när man vet att man faktiskt fyller en funktion i livet.

JA! Det är klart jag måste se
vad som finns därborta!

Det finns stunder som bara dyker upp. Förmodligen skulle någon med en annan inställning till livet säga att de gör det av en slump. Så icke jag, dock. Det är nämligen så enkelt att bra saker kommer till den som förtjänar det och samtidigt tror. Du måste våga ropa ditt "JA!" och samtidigt tro att det ska ske. Om du tvekar så kommer det inte att göra det. Och blir du kvar och får passivt pussla i stället för att leva. I går kväll hade jag en sådan stund och den energiboosten sövde mig tryggt samt väckte mig styggt för en stund sedan.

JA! Det gör jag gärna. Tack för att du frågade.

Mitt svar är enkelt, solklart och fullständigt rättvisande. Ropa ett "JA!" och lev pusslet. "JA, jag det gör jag  gärna", är en bra fras att lära sig. Jag hoppas du mår lika bra av att läsa mig som jag gör av att skriva för dig.