tisdag 11 november 2014

När smärtan lämnar kroppen.

"Smärta syns inte", säger jag och fortsätter "det är bara att tejpa och byta kant". "Smärta finns inte", säger en familjemedlem som är lite tuffare än jag. Det är naturligtvis ljug bägge två. Smärta finns och syns men kan hanteras. Ska hanteras menar jag naturligtvis. Här är det fan ingen som viker sig. För en månad sedan fick jag ont i hamstrings på höger sida. Förmodligen är det kopplat till valresultatet.

Morning in Bankeryd. Bara jag och hemtjänsten ute.
Något annat vettigt skäl - kopplat till idrott eller så  - finns inte. Jag konstaterade snabbt att det inte var en bristning även om symptomen med omotiverad huggsmärta pekade på det. Ondast gjorde situps och att vända mig i sängen. Jag har fortfarande lika ont ibland. Just det där "ibland" gör mig fullständigt förbannad.

100% lycka. Barnslig smärtfri lycka.
"Hjälp mig bara knyta skorna så springer jag tills jag dör."
Jag har stretchat, tränat betydligt mindre sådant som gör ont, besökt terapeut i form av Henric Singemo på Sunlight - oerhört kunnig och intresserad - utan bättring. Jag äter lagom mycket inflammationshämmande på eget bevåg eftersom varken vårdcentralen eller sjukgymnastiken på Nyköpings strand vill ta emot mig ens för en undersökning. Kort sagt jag har ont ibland och är oerhört frustrerad.

Maten blir alltmer viktigt i takt med minskad träning.
Det enda som hjälper är faktiskt cykling eller löpning. Dvs aktivitet, och det ger mig rätt i att problemet är orsakat av korta muskler och därmed övergående. I morse kröp jag, nej vältrade mig, långsamt ur sängen men gav mig ut för ett löppass. Det blev sex kilometer i 60-tempo vilket var vad jag hann innan mässan. Jag hade lätt kunnat göra 15 km i den eufori jag upplevde. Efter tre-fyra minuters försiktig jogg inledningsvis så avtog smärtan för att efter en kilometer vara borta. Helt. Puts väck. gone. History. Jag gillar det inte men jag har ett sätt att hantera problemet.


måndag 10 november 2014

Jag tror på mitt Sverige.

"Ledsen men jag kan inte åka på mässan, jag har fått förhinder", sa konsulten. "Tough shit då, jag själv är bokad med föreläsningar i Göteborg hela den veckan", sa jag och såg myndig ut. Till saken hör att jag vanligtvis förutsätter att man gör som man lovat. Jag brukar själv göra det. Fem dagar som krockar är dessutom ett major problem i vår agenda. I alla fall det här året när våra kunder verkar tycka om oss alldeles särskilt. Vilket de gör helt rätt i. Naturligtvis.

"..och det här kylen. De är till dig..."
Förutom principfast så är jag även flexibel. Du minns väl mina regler - "tveka aldrig att ta ätt beslut, älta inte och inte lämna fler lik än man behöver bakom sig" - om  hur livet ska levas. Dvs, ha alltid en bra plan men förändra den blixtsnabbt om vägen plötsligt pekar mot något annat än målet. Fyra-fem samtal senare så hade vi bokat om sex utbildningstillfällen och några mätningar i Göteborg till förmån för en vecka i Jönköping. Och det här blir väl dagens budskap, allting går.

En behaglig kvällsmåltid Bankeryd style.
Att hitta boende i en mässvecka i Jönköping kan bestå i ett eller två av två problem. Det kan vara omöjligt eller dyrt. Eller en opraktisk combo av dessa alternativ. Nu dagen D minus en natt står jag dock i en källarvåning med egen ingång i en alldeles charmerade tegelvilla från sjuttiosex i Bankeryd. Välkomnad av en vän till en vän som jag träffat EN gång för tio år sedan. Och hans fru som jag aldrig tidigare träffat.
Mer gästfrihet och känsla än de flesta hotell.
"Du huserar helt fritt här hela veckan, sängen, toan och kylen, Ja, jag dricker Pripps men de här är till dig...". Det är sådana uttalanden och sådan vänskap som gör att jag tror på mitt vackra Sverige. Det finns en vilja att hjälpa till och jag hoppas vid - inte gud men något annat nyttigt - att det inte är en generationsfråga. Mina värdar är något äldre än jag. Tonen i kommunikationen innan jag kom hit var vänlig, vid dagen bekräftande telefonsamtal uppsluppen och nu är den hjärtlig. Nu ska jag dricka kaffe med värdarna. I morgon tänker jag be att få låna deras kök och bjuda på middag.

söndag 9 november 2014

Så det kan bli. Recap. Restart. Re***

Det slog mig häromdagen - "Putte, du brukade ju blogga?" - i form av en rak fråga. Mitt i satt den.

Svart kom otäckt snabbt. "Jo tjena, du vet jag har ju bytt civilstånd och jobbar när jag inte tränar och försöker få fart på två nya företag och har börjat en karriär som instruktör samt att vi har sålt kurser som aldrig förr i höst. Jag reser runt som ett torrt löv lite smått. Det är rätt mycket just nu." "Perfekt, alltså perfekt som du. Ångloket, dragbanan eller batteriet...", sa den raka.


Nu, när jag som vanligt studsar upp så slog meningen mig igen. Mitt i. Dock med ett annat subjekt. "Jag brukade ju blogga?" Varför slutade jag? När jag rannsakar och vrider så inser jag att det bara blev så. Ungefär som nu när jag känner att jag vill börja igen. Så det kan bli.



Jag är som vanligt, kanske bara lite mer nu när jag på sätt och vis har fått rätt i allt. Ja, bekräftelsen i form av att en annan människa vill vara nära gör ju att jag tror att det jag är verkligen är sant. Annars skulle ju inte HON vilja vara där. Ett bevis. Jag kommer sakta men säkert att uppdatera dig och det kommer nog inte att chocka dig så mycket. Det känns oerhört bra att ha återupptagit mitt sätt att ge dig sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Den handlar om mål, träning och resultat. Vi är varmt välkomna tillbaka, både du och jag. Kanske mest du. Artig pojke ju,

måndag 30 juni 2014

Tack för allt beröm men "det är ju bara jag". Ju.

Mitt liv handlar extremt mycket om motivation. Jag planerar och utför, inte alltid i detalj och inte alltid som planerat men väldigt ofta. När jag bryter mina planer är det för att jag kommit på en bättre väg. Inte för att ge upp. Jag har lärt mig att lyssna och en av de saker jag lyssnat in är att kramp gör ont. Du måste stå kvar benhårt vid målen och följa vägen, men inte så du får kramp. Att våga släppa frågan fri, men ändå bära den med dig. Universum jobbar för dig om du är fast i tanken. Och oroa dig inte det har inte ett skit med religion att göra. Bara med ditt sätt att tänka och hantera.



Om man vill mycket så hinner man mycket. Om man hinner mycket får man mycket gjort. Om man får mycket planerat och målbildat gjort så får man mycket bra gjort. Om man får mycket bra gjort så mår man bra. I kroppen och själen. Skälet till det återfinns i ordet måluppfyllnad.



Idag ska jag börja jobba åt min son ute på banan klockan 1000. Sedan jag gick upp har jag gjort saker som jag planerat och som får mig att må bra. Just nu, i shorts och lite charmigt svettig överkropp - fan jag tar på tröjan så jag slipper se magskinnet - mår jag oförskämt bra. Jag har städat källargångar och trapphus i fastigheten, läst ett kapitel, diskat, skrivit en kort rapport till min styrelseordförande, tvättat två maskiner (i torken nu!) samt gjort armhävningar och femminutersplankan. Det är därför jag är svettig.



Jag älskar livet som det är just nu. Det fria livet som chef och företagare. Självklart ska jag tuffa till mig och bli bättre, hårdare och snabbare. Målen finns där. Har du satt dina och jobbar för dem? Det är en vettig fråga att ställa sig då och då. Jag gör det en gång i timmen. Slut i rutan från mig för nu, dags att duscha, äta frukost, hämta tvätt och åka till jobbet. En sak till bara, genom struktur frigör jag tid till bra saker. Ikväll har jag hittat en och en halv timme som ska användas på bästa sätt med en bästaste vän. Vi ska träna ihop.


tisdag 24 juni 2014

Tur att man kommer från Närke då...

...eftersom Sörmlänningen blir allt fetare. Dagens inlägg handlar om stundens ingivelser och hur fel det kan bli när det blir fel. För ett tag sedan började jag uppskatta stunder, alltså korta tillfällen i livet som gav något bra. Då var en verksamhet starkt uppdelad i bra stunder och inga stunder. Jag lärde mig mycket, bland annat att samla på bra tillfällen. Jag lärde mig också att när det går fel kan det gå riktigt fel. Om jag skulle göra om slutet på den verksamheten så skulle jag göra det annorlunda etthundratvå gånger av etthundra.


Naturligtvis är det inget problem, du känner ju mig. Jag lär mig av det och kliver raskt vidare. Just att kunna analysera och göra det bättre "nästa gång" är styrkan. Du kommer ihåg mina regler? Älta inte gammalt, tveka inte att ta nya beslut och lämna inte fler lik efter dig än du behöver. Där, då i imperfekt blev det ett lik som jag beklagar. Det var onödigt och det är bara att ta konsekvenser och utvecklas vidare. Men visst skulle jag vilja be om ursäkt. Om jag fick.



När det går fel kan det gå riktigt fel. Men jag kan ändå inte identifiera mig med Suarez, fotbollsspelaren med världens största snedtändning. Upprepade snedtändning. Jag har fått mycket skit i mina dagar för att jag är kategorisk och tycker att man får en enda chans i livet. Väljer man att begå en felaktig handling - även kallat brott - så finns ingen ursäkt. Att samhället ska vända andra kinden till och ge en andra chans är så fel. Vi har regler i olika verksamheter och om  man väljer att aktivt bryta mot dessa så är man förverkad i mina ögon. När det handlar om det vidriga beteende som Suarez visar upp finns det bara en lösning. Är man obildbar och dum i huvudet så finns inget större behov att man ska vara med alls.


Dagens bra stund är flera, att jag och kollegan levererade en klockren showtime och kunden var rejält nöjd är en, att resan hem gick fort, säkert och bra en annan samt att jag tydligen hängde ut genom fönstret vid Baker str. vid rätt tillfälle en tredje. Bra skit är bra skit som vi säger i Örebro. I Patriks Sverige får man vara glad över bra saker. Man får tala om att man är bra. Men, man får inte bitas. Vi ses igen.



PS. Måste bara avsluta med ett klipp om att fyllehunger, den är bara så kul: "En redig fylla följt av fyllekäk och en bakisdag kan generera i runda slänger mellan 5000 och 10000 kcal beroende på hur mycket man super och slafsar i sig. Tänk på de nästa gång ni krökar till." DS.















http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2014/article19077635.ab

tisdag 17 juni 2014

The wild one?

Möjligen. Inte grå i alla fall. Grått är farligt. Grått dödar långsamt. Tro mig jag har sett det hos några stycken. Jag har sett dem gå åt olika håll och det är bra. de har satt ner foten och gått vidare, ifrågasatt och tagit beslut. Jag älskar när du tar beslut. Jag älskar att ta beslut. Fast än mer älskar jag konsekvensen av de beslut vi tar. Ibland påverkar de mig lite. Någon gång som en slägga. Mina egna påverkar mig och dig som är nära. Utan dem skulle vi inte vara där vi är.


Det var en bra träningsdag i söndags. Djävlar vad kul. Och som du läste igår, vad korta mina inåtförare blev helt plötsligt! "No shit, Sherlock?" Idag velade jag mellan träning, alltså inte "leg-day" men styrka på gymmet, eller promenad. En del kallar det PW - powerwalk, men jag tänkte promenad och så blev det. JAg knallade fem kilometer i gott tempo förbi lasarettet där jag höll på att dö och runt spåret vid Torpet. Frisksportarnas. Såg ett stort gäng som spelade beachvolley. Ville hoppa in men lät bli.


Någonstans däruppe på toppen så lossnade det och mina ömmande ljumskar försvann. Om du skulle hitta dem liggande och skräpa så låt dem ligga för tusan. Vill inte ha dem i det skick jag senast minns dem.... Det finns några som skrattar åt mig, skratta ni. Det finns (faktiskt) några (få) som hånar, håna ni. Det finns några som tvivlar. Ja, ni vet vad ni ska göra. Det finns många som peppar, lyfter, kramas och är nära. Fortsätt ni med. Det är för er, och för mig själv som jag orkar. Kram. Min blogg handlar om att det är möjligt. Vi ses igen. Du ska veta att jag är nöja att faktiskt kunna gå förbi lasarettet.....


måndag 16 juni 2014

Vilodag suger blöt tennissocka...

Hej på dig!

Jag är inte dum i huvudet. Självklart vilar jag ibland. Dagens inaktiva liv var inplanerat efter gårdagens tokpass. Jag är inte dum i huvudet. Jag vet att pojkar har korta ljumskar. Det är bara så rent genetiskt. Fråga vem du vill som spelat fotboll eller innebandy. Som är man. Jag är man och har idag ljumskar som börjar och slutar vid knäna. De når liksom inte hela vägen ända upp helt enkelt.

Hennes når ända upp....
Fast det är inget problem, jag är van vid det. Fyrtio års idrottande har lärt mig att det dessutom går över. Jag är inte van vid att vara stilla bara och det blir ibland lite av ett problem. Jag vet att det är ett lyxproblem och egentligen är jag både glad och stolt över det. Men stunder som nu när jag befinner mig någonstans mellan vaken och intelligent och trött och uttråkad så är det illa.

... men inte mina....
Jag har hittat min roll i livet och är trygg i det. Någon sa att jag är "trygghet som man bara vill krypa in i" och det är ju oerhört fint och ett betyg som jag tänker bära med mig oavsett vad som händer. Fast jag undrar och är sjukt nyfiken på hur man ser det. Undrar inte du ibland hur andra ser det som de säger att de ser hos dig? Självklart är jag stolt över betyget och vill gärna att hela världen ska se det så. Men samtidigt funderar jag på hur jag passar in i den bilden. Jag ser mig själv som framåt, klättra mot mål och ständigt i rörelse. Var finns då den trygghet som andra ser. Kanske i målmedvetenheten, glöden och viljan.

kommentar överflödig
Sådana tankar far runt ikväll. En kväll när jag för en gångs skull inte bara slocknar av fysisk trötthet. En kväll när jga måste säga åt mig att lägga mig för att jag borde. Jag vill idrotta men jag väljer att lägga mig och läsa om idrott. Det är väl ett tryggt och vuxet agerande? God natt och du, kom tillbaka så berättar jag mer. Kram.

söndag 15 juni 2014

En djefla skillnad skulle jag säga...

.....på motion och träning. Och framförallt på motion eller träning kontra noll motion eller träning. Jag har bestämt mig och jag tränar. Inaktivitet vet jag vart det leder och motion ger ingen som helst ståpäls. Att däremot - ganska ofta dessutom - få ta i och försöka bli "faster and stronger" tilltalar mig och ger mig det där med pälsen. Kicken av att vara slut och nöjd och glad och svettig och skratta mihop ed den där som ligger bredvid och också flämtar är lika bra som ... Du vet.



Jag är inte elit. Jag tävlar bara med mig själv. Egentligen. Fast visst vill jag se ut som Hunken (eller hette han Hulken?),simma som Thorpe och gärna kuta ifrån Lasse Wirén. Du skulle förmodligen slå mig resultatmässigt oavsett vilken gren det blev, men det skulle inte slå ner mig. "Jag tar dig nästa gång!", skulle jag ropa innan vi skiljdes åt. Jag tävlar BARA mot mig själv. Och bara FÖR mig själv och andra som vill att jag ska leva länge. Jag är så glad att just DU som vill det finns för övrigt....


I min enkla värld som många har svårt med så är vi vad vi gör, tänker och lyckas med. Vill du något så kan du det. Det kan ta tid men, jag lovar, jobba på det, minns det och älska det, tänk det och låt alla krafter som finns arbeta för det så kommer det till dig. Det enda som kan förhindra det är om du själv bestämmer dig för att det inte går. Det är dumt. "Jag heter Patrik och lever ett gott liv fullt av A, B och C. För att jag vill det!" Tänk rätt eller tänk fel, valet är ditt. Men vad resultatet blir är en djefla skillnad skulle jag säga. Kram. Vi ses snart.

lördag 7 juni 2014

Medelålders?

Folk slänger sig med begrepp. Ibland utan någon som helst utbildning. Ta "medelålders" till exempel. Lokalbladet hade en webfråga igår och jag fastnade för begreppet. Och funderade lite över det. Det har inget med ålder att göra. Ingenting har någonting med ålder att göra. "Du skulle kunna vara min pappa?". Jaha, kanske det men då hade jag börjat tidigt..... Eller tvärtom. "Femtio, du skojar?"


Två ändar av samma pojke i olika situationer. Få nu inga tokiga tankar med anledning av citaten. Eller låt din fantasi spela om du vill, jag är glad bara du är glad ... :-). Medelålders enligt en allvetande - dock inte vetenskaplig - googling innebär något i stil med "tiden mellan 50 och 75% av den beräknade livslängden". Jaha, yxskaft? Common opinion skulle vara att det är då man "börjar bli gammal" och åldersrelaterade sjukdomar kan börja träda in. Fuck heller!



Du är precis så gammal som din aktivitet och ditt sällskap gör dig. Jag kan vara sexton, trettionio, tjugonio, trettiosex helt beroende på. Fan, senare i sommar ska jag tom testa att vara femtioett, eller om det nu var femtiofem? Att vara medelålders, alltså att känna sig medelålders och i detta relatera till ovanstående definition är i sig en sjukdom. Jag har den inte för jag ställer inte in mig på att bli sjuk och dö ihjäl mig. Jag har provat på att dö lite grann och kom fram till att motsatsen lockade mer. Mitt tips till dig idag är att bejaka allt, dra med dig alla som vill och lämna allt som inte vill långt bakom dig. Världen behöver just sådana som dig!





fredag 6 juni 2014

Navelsträngar...

Att klippa är grunden för att kunna. Det har min vän lärt mig. Tack! Ändå kan det vara så svårt och man kan tro att man klippt men när det verkligen spetsar till sig så har man inte klippt igenom helt. För att kunna uppfylla dina drömmar måste du - MÅSTE DU - släppa det krampaktiga grepp som kallas hopp. Sluta hoppas på saker, släpp dem och det blir plötsligt möjligt. Fast det är ju väldigt bra om du är säker på vad du vill.

Lär dig klippa och vinn!
Fast jag har blivit bättre på att klippa. Nu hävdar jag att jag kan det och jag har skapat en lista med säker som jag kommer att uppnå. Det kallas min mål. Ganska lång lista blir det.... eftersom jag gillar bar saker och samlar på bra stunder. Just det där med stunder är förödande för långsiktighet. Jag trodde tidigare attd et var uppbyggligt med stunder av närhet till DET STORA MÅLET. Tvärtom så kan det vara de (stunderna) som raserar hela ditt upplägg. Klipp och släpp fritt, men om det är ditt mål och å är säker så tänk på det varje dag och glöm det inte att det är målet. Men håll inte i det. Kramp är varken skönt eller konstruktivt.

..och kom ihåg att stretcha så slipper du kramp!
Fotnot. Om du nu skulle tro sig känna igen dig själv, eller någon gemensam vän, eller bekant eller någon som du mött på gatan i ovanstående så är det säkert så. Syftet med texten är gott, lär av det du gör och sikta framåt. Det gäller oss alla. Kram för att du läser och förstår mina ord.

söndag 25 maj 2014

Idag - talet till kvinnan!

En del av er får ett stort grattis som mammor idag. Andra inte. Ytterligare en del av er kommer i framtiden att få det. En del kan inte få det längre. Gemensamt är att ni är kvinnor. Ni är kloka. Ni gör saker för familj och barn som är otroligt viktiga i världen. Men samtidigt förödande för er själva. Då är ni inte kloka. Ibland, inte alltid. Jag umgås med många av er. Tränar, busar, fikar eller bara är en vän..



Ja, naturligtvis med alla kategorierna ovan. Kvinnor alltså. Och jag är full av respekt för er förmåga att ta beslut. Det ni gör gungar verkligen världen. Jag stöttar, lyssnar, förvånas, kramas och ibland fattar jag allt. Men inte alltid. Det är naturens väg tydligen. Ni vet och gör. Ni stöttar mig, lyssnar på mig, ni förvånas över vad jag säger, ni kramas och ibland fattar ni allt. Men inte alltid. Naturen igen. Ibland tillrättavisar ni mig. Fascinerande. Ni. Grattis på dagen alla kloka mödrar, blivande och varande.Ni gör livet värt att leva och jag är stolt över att få vara er vän!

lördag 24 maj 2014

Air force one.

Uschaligen vad glest det är mellan inläggen i den här bloggen. Vi kör en Jesus igen. Skyll dig själv om du hamnat här av misstag och tvingas läsa mina ord men grattis och välkommen om du ville just hit och bli lite upplyft. Vi kör en recap eftersom det enligt uppgift tillkommit läsare. Det här är jag, Patrik.


Jag är definitivt annorlunda. Det är inte så att "annorlunda" är något negativt i världen. Jag hoppas att du är annorlunda. Det är nämligen då, om omvärlden uppfattar dig sådan, som du förmodligen är dig själv. Världen behöver mångfald. Just det ordet har dock blivit felladdat de senaste åren. Jag tycker om ord förresten. Prata dem, läsa dem och producera dem. Ofta och mycket. En bästaste vän säger "kom till saken" och ger mig ett leende som har samma effekt på mig som en pansarvärnsrobot på för allttunt stål.


Jag drivs av mycket kraft, olika krafter och är en sådan där jobbig typ som får mycket gjort. Jag gör mycket själv men får även helt naturligt andra att göra saker. Jag är en naturligt ledare och trivs i den rollen. Fast jag försöker nästan aldrig ta den, jag bara får den. VSB, som vi naturvetare säger. Nej, självgod inte. Bara konstaterande och rak. Rakheten är min styrka och vår väg till seger och ett bättre samhälle! Det finns några som skulle reta upp sig på den senaste meningen. Har jag hört. Men då har man helt enkelt inte förstått.



Om man uppfattar att jag är kaxig och menar att det skulle vara något negativt eller ego-aktigt så har man inte tagit in budskapet. Jag har nästan dött en gång och det kanske har gjort mig lite större i sinnet. Inte "någon andra chans" på något andemässigt sätt. Nej det var ren naturvetenskap och slump som fixade biffen. Blodig, kan man säga att den var. Budskapet är så enkelt, en gemenskaps framgång och överlevnad (typ ett samhälle) bygger på varje individs (typ du eller jag då) förmåga till utveckling, anpassning och framgång. Du kan uppnå allt, om du gör rätt. Du har makten i ditt liv. Men också skyldigheter i samhället.


Det är vad jag andas, lever och skriver om. Här i bloggen, på gymmet, under täcket och ihop med vänner och kunder. De som väljer att vara nära vet att jag är en i laget, inget annat. Kom gärna tillbaka snart  för ännu mer utveckling.







torsdag 8 maj 2014

Chickenrace!

Jag backar inte en tum. Nej, varför skulle jag det. Eller du? Är du bestämd och vet att du har rätt så finns det väl inget vettigt skäl? Faktum är att du är de ende som kan bestämma dig. Naturligtvis ska du väga in hur dina beslut påverkar omgivningen, allt annat vore ju rätt korkat. Men jag hävdar att du måste våga ta ställning i fler frågor för att inte bli en viljelös biljardboll i livet. Det är bara du som kan bestämma hur du vill må. Varje gång.



Veckan är inte slut men den är redan högt rankad. En saknad finns men det gör inget i det långa loppet. Man kan faktiskt göra saker själv. Jag har faktiskt omvärderat begreppet saknad och det är bra. Jag säger numera att det är bättre när allt är på plats, inte att jag saknar det som inte finns. Det är så härligt att helaa tiden lära sig nytt. Om du bara är öppen så kommer du att lära dig av andra! Bara att börja tänka så kommer att utveckla dig mer än du tror. De har iaf utvecklat mig mer än jag tror. Trodde då.



Naturligtvis krävs det en speciell person för att få dig intresserad. Naturligtvis i kvadrat. Vissa skapar i världen medan andra bara är. Du vet ju, eftersom du följer mig, att det är skillnad på "Har det hänt något idag?" eller "Det här har jag gjort idag! Stor skillnad. "All men are created equal." gäller naturligtvis men det måste ändå finnas plats för oss som vill föra samhället framåt. En enbart grå massa människor kommer att leda till samhällets undergång. Jag plockar mina vinnare för att jag vill det. I vår familj till exempel skulle vi inte kunna köra "chicken race". Ingen skulle vika. Kram. Torsdag. Mums!

måndag 5 maj 2014

Hög på hägg!

Ibland sänker även jag tempot. Ett lok behöver vattnas för att frusta. Det mesta går fort och det går bra dessutom. Ikväll tänker jag dock vattna lite för att vara i full gång i morgon vid sextiden. Oändligt inspirerad av andra som är lika starka och lika igång. Måste dock få lite fart på pennan igen. Kanske kortare och kärnfullare kan göra att frekvensen ökar?



Har just genomför ett Qigong-pass ute i gröna gräset och med solen värmande på vänsterkinden. Ett härligt sätt att hämta energi och att träna på att fokusera bort störande moment. Viss hör man Scanian som far förbi från vänster till höger men ändå inte. Den stör i alla fall inte. Nästa vecka kommer den nyutslagna häggen att dofta brutalt. Häggen påminner mig om ett tidigare år och just dofter gillar jag. "Vad gör du Patrik? - Jag luktar på dig. Du luktar gott!"



Den goda sinnesstämningen följde med in och nu ska jag skruva upp lite. Det blir styrka på värdigt trägolv och en halvlek Crosstrainer framför TVn. Med lite tända ljus så är mitt gym på Baker Str. riktigt hemtrevligt.



Jag tycker om att omge mig med bra. Saker och människor. Det är mitt tips till dig att göra så. Jag vet att det är gynnsamt. Jag vet att framtiden blir gynnsam bara man låter den bli det. Våga tänk tanken och släpp det gråa och hoppa. Hoppa! Jag gör det varje dag. Det enda som stoppar dig är du själv. Kram.






torsdag 1 maj 2014

En arbetets dag?

Det känns inte alls bra och det här är en dag när jag verkligen blir lite orolig. Vi ser ut att gå mot tuffare tider i landet. Jag tänker inte på ökat våld eller ungdomar som inte kan räkna. Jag tänker på kapitalförstöring i form av ett återinförande av gamla tankesätt. Som att man kan skapa jobb via ökat skattetryck i samhället. Det är fel, det har testats tidigare - Sovjet, Kuba och Nordkorea - och det har inte fungerat. Man kan vinna kortsiktiga segrar via tvång men man kan aldrig - aldrig - vinna över en stark vilja. Hos oss företagare och entreprenörer är viljan allt.






Staten ska inte skapa jobb, staten kan inte skapa livskraftiga jobb. Bara företagare i samarbete med samhället kan skapa bestående välstånd. Jag förstår att många utan vilja eller utbildning lockas av det slacker-liv som vänstern lockar med. "Rösta på oss så ser vi till att du får pengar". Problemet är att vi har en begränsad total mängd pengar i omlopp. I min värld ska dessa användas av individen efter egen vilja och inte låsas i statliga projekt. Som hon sa, hon Margaret med lite stake; "Socialismens problem är att man förr eller senare får slut på pengar. Någon annans pengar!"





Jag som driva av en egen järnvilja, en tro på din vilja och din kunskap, en brinnande lust att utvecklas som person men även tillsammans med kommer alltid att kämpa mot kollektivism och minskad personlig frihet. I mitt Sverige - Puttes Sverige - får man, man till och med SKA. Samtidigt som man låter alla andra med. Annars djävlar! Nej, jag kommer inte att gå ut och lyssna på något tal eller gå i något tåg. Men jag kommer att arbeta. Idag, som igår och som i morgon. Det nya idag är att jag ska röja i lägenheten, något som mina andra jobb har satt ett effektivt P för de senaste veckorna. Du gör som du vill men du är hjärtligt välkommen att följa mig mot en allt bättre värld.

torsdag 24 april 2014

Att våga är att lyckas!

Motsatsen lockar mig inte alls. Om du tror att motsatsen är "misslyckas" så är du vilse ute. Det begreppet är inte definierat i min värld. Tro nu inte att jag alltid lyckas med allt, det vore ju snudd på trist. Om det var så så skulle jag ju aldrig lära mig något av mina försök. Jag lär mig när något inte funkar till hundra, jag misslyckas inte. Never in my foot! För jag har ju vågat och försökt. Det är lyckat.

Nytränad, lycklig och på väg!

Tiden rinner på rätt bra i timglaset och det är kul. Jag ägnar mig åt sådant jag tycker är kul. Enbart, det andra skalar jag bort. Varför spilla tid? Jag känner att jag växer i rätt många roller och det är väl det som är att utvecklas, mitt ständiga mantra. Att dessutom utvecklas fort är väl ännu bättre. Vi har genomfört ett antal reka-pass och även de två första fakturerbara passen i CrossNature i Nyköping i veckan. Det har varit fantastiskt kul och ger sådan mersmak.

Jag väljer att omge mig med sådana som vill.
Som jag. Och som därmed kan stå ut med mig.
På fredag - i morgon! - kör vi live med de återkommande "öppna" passen. Idag är det inte fullbokat men vi kör och låter det växa sakta och säkert. Och säkert. Du läste rätt. Jag har fått så mycket positiva signaler så det hela går inte att stoppa. Jag själv brukar vara svårstoppad när jag väl formulerat vad jag vill.Oftast vet jag vad jag vill och jag börjar bli allt säkrare på vad jag ska hitta på. Jag känner på nya dörrar och gläntar på en del gamla som fortfarande har bärkraft. Att vara sin egen ledare är härligt. Jag är lagspelare. en driftig sådan men tycker om att vara med och styra. Varför sitter vi här? Ut och bygg landet! Kram!


fredag 18 april 2014

Too little too late.

Passa dig för det. Det måste väl vara det sämsta man kan uppleva. Att tvingas faca att man faktiskt skulle ha lyckats om man tagit i? "Ledsen grabben men det fattas en centimeter..." Lova mig en sak, snälla du - hamna inte där. Jag tar alltid i och det är för att jag barnsligt nog vill vinna allt jag ställer upp i. Jag vet att man kommer att kunna uppnå allt man vill om man vågar. Du vet det som jag förmedlat tidigare, att man lyckas först när man släpper krampen runt målet men ändå gör allt.


Misslyckas inte, det är inte fördelaktigt på något sätt. Om du försöker och inte är nöjd så försök igen, men annorlunda eller hårdare och mer dedikerad. Låt känslan styra dig mot ett välformulerat mål. Du kan aldrig tänka dig ända fram utan du måste släppa loss lite andra resurser i kombination. Vad du vill uppnå formulerar naturligtvis kraven på din vapenarsenal. Men "rädda pojkar får aldrig kyssas med vackra flickor" stämmer alltid.



Bär alltid målet med dig. Tänk ibland på hur det kommer att kännas när du nått DIT. Men lås inte tanken på det, låt tanken landa i utförandet stället. Om du behöver tänka om i nya banor så gör det. Ett felsteg är inget fel, utan et led i utvecklingen och en kunskap att bära med sig. Det är historia redan när det hänt. Plocka dock ibland fram dina fina lådor med minnen från förr som bygger upp. Ta en tugga, smaka på känslan och njut. Jag har många lådor som puttar mig framåt när jag knyter upp snöret och kikar in. Vissa har hänglås och är svåra att öppna om man inte verkligen vill in. Men väl värda jobbet när man minns och växer.


Tiden går fort men det gör jag med. Veckans två höjdare är morgonlöpet längs Svartån i Västerås samt ego-boosten på Ica Kvantum i går. "Fasen, är det DU. Patrik? Så, så himla..... smal? Jag kände inte igen dig!" Så snällt sagt av henne. Vänner är bra skit. BTW, det är inte smal som är mitt mål. Kram.

tisdag 15 april 2014

Skryt massor och vinn allt!

Ja, innebörden av rubriken måste ju vara solklar. Lev livet, ta plats och förgyll tillvaron för alla andra. Frågor på det, någon?

Lätt val.
Fiendeland.
Jag är alltså i fiendeland under två dagar för att göra jobbet jag gör bäst. Har redan retat upp två kunder genom att säga att jag är från Örebro. Ja, kanske inte bara det. Jag lyckades nog nämna både hockey och fotboll också. Så tokigt.

Våga riskera för att vinna.
Hur tänkte man? Sprang sex våningar ett par gånger och
blev helt vild i hjärnan. Strukturmålning i trapphuset på Clarion Elite.
Det blev en "ledig" eftermiddag och jag tog en prom och insåg att gurkorna har en ganska schysst stadskärna. Lite "betong och tegel" men ändå långt ifrån vad man kan uppleva bara några mil längre norrut i Västmanland. Ludvika, Borlänge, Sala osv. är så klara kopior på Oxelösund. Dvs socialdemokratiskt styrda - och byggda - städer sedan sextiotalet. Det blev ett gästspel på ett bra gym - WC högst upp i gallerian punkt mitt i stan. Jag blev väldigt väl mottagen som gästtränande, visad runt och fick låna hänglås och "säg bara till om det är något...".

Husdjur KAN vara ok.
Väl omhändertagen pojke som trivs.
Jag mår bra just nu. På så många sätt. Såg något häromdagen som gav intryck och som gör mig leende och varm bara jag tänker på det. På tal om hundar så är jag långt ifrån obildbar. Jag kan förmodligen även sätta mig ner om någon ber mig. Nu avslutar vi den här kvällen med lite jobb och så tar vi och knäcker upp en ny dag om några timmar. 100% är allt jag kräver och ger. Hoppas det passar.