lördag 5 oktober 2013

"Vart tog elden vägen"....

frågar kung Lasse. För många är det naturligtvis så. Man tappar peppen och hittar den igen. I sällsynta fall är den tappad för alltid. det är då personlighet och inställning ställs på sin spets. Utveckling eller inte. Du vet vad jag menar. För mig brinner det hela tiden, eller glöder iaf och vid minsta vindpust flammar det så Sörmlandskustens räddningstjänst ringer och kollar läget. "Bra, som vanligt", säger jag och fortsätter "tack för omtanken...!" Glöden har bitit sig fast i mig med huggtänder och det enda som krävs är lite syre.

Här brinner jag rejält...
Hade jag inte varit den jag är eller besuttit just mina förmågor så hade det naturligtvis varit annorlunda. Naturligtvis är det inte alltid "happy days" men skillnaden ligger förmodligen i inställning. Medan andra kanske "letar efter gråa dagars skäl att skynda på" så kliver jag lätt över det hindret. Jag ser ljus överallt, jag hämta energi överallt och jag sprider mig överallt. Det funkar och lyfter både mig och mina vänner.

...och här betydligt mindre.
MEN --> blås på glöden får du se!
Dagens löptest - Cooper tolv minuter och drygt tvåtusenfemhundra - var inte helt i min smak. Kände mig tom och seg men så kan det vara. Jag har tappat lite i testvärde, från 47 till 45, sedan i maj men det är ju ganska väntat att ett löptest inte funkar så räserbra när man inte löptränat ordentligt. Jag väljer att skrika "fan" och satsa lite hårdare framåt. Lever fortfarande högt på att var femton år yngre i kroppen är pappret säger. Och för en femtioåring så gav testet betyget "utmärkt". Man jag vill brinna mer än så! Det är jag. Jag är glad att du läser här då och då och förstår vad allt handlar om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar