tisdag 8 oktober 2013

Ett sällsynt exemplar.

0519. Gick upp för trettiosex minuter sedan. Sjuttiofem minuter före klockan. En timme före dig? Vaknade nog en kvart innan dess med en så behaglig känsla i hjärnan. Kände den sprida sig i kroppen och jag bara ville upp och kyssa världen. PUSS! Inte sprida sig i kroppen SÅ - snuskhummer - det här är på ett högre plan. Mitt tal om stunder i livet ligger bakom den behagliga känslan. Jag tror, tror, att det måste vara samma lycka som i fullständig kärlek. Som en galen besatthet som får leka fritt. Som att hitta just det unika i ett urval.  En örn bland gråsparvarna?

Jag är förmodligen en örn.
Men man kan ju aldrig veta. Om det kommer att kännas starkare någon gång längre fram alltså. Just nu smakar kaffet gott, träningen på hotellrumsgolvet smakade gott och allt som ligger framför ser gott ut. Hade jag inte varit här för en snabb in-ut hade jag haft mer packning och då säkert grejor för en snabb jakt på stigar längs med kusten, viken, vattnet. Jag älskar att springa längs vatten. Hela omgivningen i den miljön med sina kontraster inbjuder så till liv.

Älskad träningsmiljö!
Jag är lite extra uppspelt i dag. Varnar härmed alla som kommer att möta mig. Uppspelat av igår. Av riksväg fyrtio. Just nu, i ett vidare perspektiv än det omedelbara nuet, känner jag en sådan harmoni i träning, känslor och i annat som är så viktigt för mig. I mitt arbete till exempel, som är en av mina darlingar. Där jag får välja varje dag hur jag vill utvecklas och leda andra. Både mina egna andra och andras andra. Eftersom man tillbringar ett stort antal timmar i arbetet så krävs det att man får något tillbaka. Håller du inte med?

"Det steget känner man igen..."
Jag skulle aldrig kunna ha ett jobb där jag stämplade in och sedan bara gjorde min tid. Nej, den här pojken måste få leka, kittlas av uppgiften - gärna svår - och växa när man löst den. Valet och vägen som den ger måste göras med alla sinnen öppna annars låser du kanske ute den viktigaste beslutsparametern? Tänk dig att fatta fel beslut på fel grunder? Det fina med att fatta beslut är att man får kvitto på om man gjort arbetet rätt. Jag älskar att få bekräftat att jag gjort, tänkt och andats rätt. Livet ska vara ett löpsteg, fritt, spännande och ständigt framåt. Men för att ta det första steget så måste du bestämma dig för att börja springa. Mitt tips är att du gör det, springer alltså, annars slår du rot och då står du plötsligt där och vill ut.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar