... det är tröjan. Laget består ju av individerna som spelar och det finns alltför många exempel på hur en hjälte blir en buse blir en hjälte. Ta Nordin till exempel. Han blev hjälte och hissades som sådan på hela Baker str. när han gick från Rynninge till ÖSK. Och så gjorde han en Judas och gick till IF Glenn. Men nu när han är tillbaka så nu är han en hjälte. På tal om västkusten så tyckte jag att Alvbåge var en riktig bra målvakt. Tidigare. Jag håller på den svarta och vita ÖSK-tröjan i fotboll. Av hjärta.
Av hjärta håller jag även på den röda-vita hockeytröjan från Örebro. ÖIK som klubben heter. Fast nu med lite svart på axlarna och ett H i mitten. Jag har faktiskt tävlat i en ÖIK-tröja på åttiotalet. Mot Bengt-Åke Gustavsson i Nobelhallen i Karlskoga. På spark. Minns inte vem som vann. Fast han har fått större rubriker än jag totalt sett.
Men jag är inte på något sett bunden till ett enda lag. Jag ska försöka förklara. Jag håller på Hammarbys grön-vita tröja i fotboll och bandy och det har med publiken att göra. Den stora delen och inte de maskerade nötterna. Och naturligtvis även Kennedys skull, men han kan förvandlas till en Judas med en namnteckning. AIKs gulsvarta ligger bra till hos mig i innebandy och hockey. Det sista gör mig lite kluven just i kväll.
Och så håller jag på orange och svarta Onyx i den lokala innebandyn samt gröngröna Tun i den lokala fotbollen. Blev du något klarare på det där? Om inte så ta med mig på en match och se om jag går igång på något. Ha en bra lördagskväll så ska jag köra en "vinst-varje-gång" och lyssna på Örebro-Gnaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar