Ska vi mäta...?

Ok, ikväll är jag omogen och ungdomligt stökig. Jag minns klassfesterna på gymnasiet. Då var det Ebba, nu är det Ramones och Dropkick Murphys. Stämningsmusik inför läsning här. Guud vad mogen jag är.

Fast kommer ni ihåg att min definition på att växa upp är "konsten att mogna utan att stelna"?. Idag har yours truly varit så omogen att han sprungit ett maxtest. Bara för att kolla hur han står sig mot Charlotte Kalla och Gunde. Resultat: Svan 92, Kalla 75 och Woss 46..... Hyfsat nöjd.. Ja, inte för att jag fick storstryk av ett par föredettingar.... nej utan för vad siffrorna innebär om man sätter in dem i tolkningsmallen. Känner mig inte som femtio men om jag vore så är det trots allt ett toppresultat. Nu vet du ju hur jag funkar. Mosa en annan gång är redan en realitet i min målinriktade värld.

Coopertestet som jag sprang är enkelt men väl dokumenterat och välanvänt. Spring tolv minuter och mät sträckan, jag hann 2600 meter och nådde "bra" för en 49-åring. Med tanke på att jag saknar all löpskolning och är en hopplös entaktare som springer milen på ungefär femtio eller femtiofem minuter oavsett om det regnar, är solsken eller kärnvapenkrig så är det ok. Faktum är att det ändå var så kul att jag ska lägga in det regelbundet för att mäta om jag fått in något tempo i kroppen.

Fast man kanske borde köra inne för att slippa störande faktorer som blåst, solsken, publik (jag hade en person som tittade) och det faktum att jag var tvungen att planka in på idrottsplatsen för att kunna springa. Kul var det iaf och en kick för ett omoget, lekfullt idrottshjärta. Testa och lek gärna själv

Resultat under 35 är direkt obra. Hann med ett schysst cykelpass på kvällen och kan sammanfatta en kass träningsvecka med sex timmar träning och 5000 kcal i energiförbrukning, men så går det väl om man provar att vila tre dagar. Fast det var ju vad jag skulle prova. Förmodligen bara att sluta gnälla.