Jag var vårlyrisk igår kväll. Jag sov med öppet fönster i natt för att kvällsluften sövde mig behagligt. Jag vaknade med vårkänslor i morse. Du vet så där när man slår upp de blå och bara är på från start. Noll till hundra på sextiotre mikrosekunder. Hela kroppen skriker efter det och du vet att det finns bara ett sätt att släcka elden. Nej, inte så. Dessutom är jag lyckligt singel och vaknar oftast ensam.
Antihistamin. Pollen. Nature strikes back! Jag är övertygad, lite som Orson Welles, att om vi skulle bli invaderade av utomjodringar, aliens, älgar eller något annat osunt så skulle naturen lösa det åt oss. Vi behöver ingen missilförsvarsbas på månen. Vi har pollen. Världen - Fifunerna 1-0, liksom. Nu har jag avslöjat min andra svaghet i livet för dig - jag är allergisk. Genfel. Allergenisk. Jag är ledsen om bilden av mig som en överman kanske spricker lite i din värld. Men det är en föränderlig förändring så snart är mucho macho tillbaka.
Ge mig bara ett morgonöppet apotek. Fast lite hatkärlek har jag till björkdjävlarna - det är ju vår. Det här är min bästa vår och efter den kommer det som blir min bästa sommar. Helt enkelt för att jag förtjänar det. Se till att du också gör det. Goda saker kommer nämligen till oss som förtjänar det. Om du möter en rödögd, lätt däbbt och mosig kille så är det jag, Förmodligen är det naturens sätt att balansera mitt liv just nu. Jag badar gärna bastu - men utan ris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar