Lika lång väg tillbaka!

En halvtimme kvar till match och jag bara känner att det kommer att gå så bra. Visst är det en härlig känsla när man står inför en uppgift och är självsäker och stark. Rätt förberedelser gör en naturligtvis ännu bättre och motståndet - bortalaget - kommer att få sura i bussen. Hela vägen hem. "Lika lång väg tillbaka!"

Älskade hemma.

Att vinna är inte viktigt, det är allt, var det någon lokal fotbollsledare som sa. Lite charmigt på sitt sätt. Jag skulle vilja kontra med att vinna är nödvändigt. Och idag kommer jag att stå som vinnare. Jag har fått ett tecken! Jag mötte en helt okänd person i en butik - ja han jobbade bakom disken - och han bad om ursäkt för att datorn var så seg. Och då sa jag att det inte var någon fara, "det var en och en halv timme till match".

Älskade Örebro.

Ingen större reaktion och jag sa: "Superettan, Örebro-Degerfors". Då tog det sig: "Och du är väl för tusan inte Degerforsare får jag hoppas", sa han och såg lurig ut. Det visade sig att Marcus - denna fina unga man på Clas Olsson i Nyköping - hade bott i Örebro och under de åren bara missat två hemmamatcher. Dessutom hade han bott på väster. Det här kan bara bli bra. Jag skulle byta ett trasigt vägguttag och hittade en själsfrände. Hej då Degerfors, håll i hatten för nu blåser det bara till.