Harmoni råder i detta blogginlägg och för att du ska komma i rätt stämning lyssnar du här nedan du läser. Lämpligen.
Nej, jag grubblade inte på döden igår. Jag funderade över den. Eller rättare över livet. Jag grubblar väldigt lite. Speciellt idag när jag trallar runt i shorts och tror att det är sommar. Obegränsad tillgång till "hundrafemtioåtta centimeter ren djävla vilja" (dottern) hela helgen och kompisar som kommer med en massa positivt via ögonkontakt eller andra medium om så krävs. Fan (ursäkta) vad gött det är att leva nu.
Jag är säkert i någras ögon ett stort barn som vägrar bli vuxen, men det är tokfel. Jag är så normal att jag vågar leva ut det jag vill. Ibland frågar jag om jag kanske är oseriös och ibland får jag vettiga svar som jag tar till mig. Det beror på vem jag frågar. En del busar med mig och då får jag verkligen en bra bekräftelse på vem jag är. Jag älskar att leva, tävla och leka. I morgon ska jag leka bara för att en vän öppnat käften. Idrott naturligtvis. På torsdag ska jag springa Oppebylöpet över en asfaltmil och det ska bli kul.
"En lek blir aldrig bra om man inte tar den på allvar" sa min tränarkollega när vi kvalade till division ett en gång i tiden med dåvarande NIBK. Så fruktansvärt rätt. Varför ska man spela brännboll utan att räkna poäng? Hopplöst. Vi gick inte upp i ettan. Dammit! Det grämer mig som tränare att jag inte gjorde si eller så. Det är nästan så att jag håller med Krösus Sork i hans uttalande; "Hur ska man kunna vinna om man inte får fuska?" Jag vill vinna allt jag ställer upp i och så vill jag att även du ska tänka. I allt. Världen skull bli en bättre plats om fler ville mer. Om fler vågade satsa och bryta mönster. Om fler vågade vinna.
Skaffa dig en harmonisk lördag. Och nej - jag tror inte på allvar att jag kommer att vinna Oppebylöpet. Men jag lovar dig att jag ska föröka och att jag har ett segertal nedskrivet och inövat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar