"...men efter tre minuter så kommer det kännas helt ok..." - så skrev jag i morse när jag hade som mest köldångest inför träningen. Fick jag rätt eller fick jag rätt? Naturligtvis. Willkommen, bienvenue, welcome. Fast det gick inte till som jag tänkt mig. Men, what the heck - jag är flexibel när det handlar om överraskningar.
 |
| Kom bara.... I love to handle it! |
Ett känt faktum är att det alltid funkar "att gå in och ta en smäll" för att komma igång. Det vet du som är bollspelare. Jag har lagidrottat med boll i princip sedan redskapet uppfanns av kineserna och lika länge som jag minns - vissa kvinnor skulle här skrika "femton minuter!" - så har det alltid sporrat mig att bli lite förbannad. Laddning och inställning till uppgiften är allt, oavsett vad du nu ska göra - jobba, kramas eller idrotta. Slarvar du och har skallen någon annanstans så är du någon annanstans i prestationen. Det säger sig nästan själv att närvaro är viktigt. Jag tycker om att planera, jag vill gärna veta vad som ska hända under ett pass och vill helst ha en plan för det mesta i livet. Kom ihåg att man alltid kan - och ska - revidera under resans gång. Ständig kursjustering mot målet är viktigt. Det är först när du verkligen är förberedd och har en klar målbild som du kan hantera en förändring snabbt och rätt. Alltså måste du verkligen veta vad du vill för att kunna förändra det. Känn på den frasen du.
 |
| Ingen överraskning direkt.... |
Jag menar allvar med den. Som så mycket annat. Jag får inte alltid vad jag vill och jag lyckats naturligtvis inte alltid nå alla mina mål. Men tillräckligt ofta går saker min väg och det tror jag beror på noggrannhet innan genomförande och ett djävligt öppet sinne när det väl är match. Jag kan nästa drista mig till att säga att jag älskar överraskningar, att jag ser fram emot att tvingas tänka till för att prestera. En seger som kräver hårt arbete och som från början verkade onåbar är härligare att vinna än en lätt och solklar.
So bring it on - surprise me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar