Ibland glömmer jag att jag faktiskt lägger fyratusen spänn om året på gymmet. Att jag är kund och kan förvänta mig en tjänst och en viss nivå av kvalitet på den. En gång på tusen motsvarar inte det som händer på Sunlight det som jag förväntar mig. Jag är alltså riktigt nöjd och stannar som kund, år efter år.
 |
| Jag till vänster i röd tröja. Skaplig avslutningsetapp mitt i Paris. |
Nu har det varit en gång på tusen och jag och instruktören hade helt olika tankar på ett pass. Jag hade svårt att förstå varför man under timme bara ska jobba i lågt tempo och bara mata på monotona cykellåtar utan variation i ställning och tempo. Jag saknade också information om intervallernas längd och vilka förväntade belastningar som gällde. Alltså sådant som för mig som hyfsat tränad påverkar hur jag attackerar uppgiften. Kom faktiskt på mig själv med att sitta och tycka att vi tillsammans gjorde ett dåligt jobb. Ledaren som inte gjorde som jag ville. Och jag som inte tyckte det hon gjorde var bra. Och ingen av oss hade ju fel. Eller rätt.
 |
| Dagens lunch. |
Efter ungefär fyrtiosju sekunder - den tid som jag kan sura över något - så blev jag normal och började köra mitt eget race. Insåg ganska snabbt att med trekvart kvar av passet så skulle det inte bli bra att göra något annat. Vi var liksom hundraprocentigt osynkade. Så jag mosade på "Frankrike runt" och försökte att le tillbaka på bästa sätt. Vi landade ungefär i samma andetag och jag fick en glad vinkning när jag gick. Mitt budskap till dig käre läsare får bli "ta tag i saker och ting på fyrtiosju sekunder!". Idag blir det en jogg ute på lunchen - bara för att jag kan. Vi får väl se om jag saknar något och måste lösa det. Ska du med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar