Bred som en ladugårdsvägg!

Nej då. Det handlar inte om att jag har svårt för breda bakar. Iofs tycker jag bättre om folk som bryr sig om sin kropp och hälsa. Jag gillar fitta människor. (Kunde inte låta bli..... dessutom är det ett snott uttryck.) Jag har ganska klara fysiska  preferenser vilket stör många. Det är bra för då skapar jag debatt. Jag vet att det naturligtvis finns sjukdomar, men faktum är att det största antalet sjuka kroppar är möjliga att göra något åt. OCH - det är var och ens ansvar att göra det. Om inte annat av samhällsekonomiska skäl. Jag tänker inte betala för någon annans slarv och förväntar mig heller inte att någon tar hand om mig.

Du har ansvaret, ingen annan.

Att göra något kräver att du bestämmer dig för det. Först ska du naturligtvis vara medveten om behovet, men om du inte fattar det själv så måste samhället - vi alla - genom vårt normskapande ge dig en "spark in the butt!". Vi talar om spark som i startkablar. Man kan dö och/eller kosta samhället oerhörda resurser om man skiter i att sköta om sig.

Tränar tant ofta här?

Pratade målsättning med en vän i helgen och kom då kort in på ladugårdsväggen, en målbild jag använt vid många utbildningar. Den är klockren i sin enkelhet. När du sätter mål ska du tänka dig att du står ute på ett fält en tidig sommarmorgon, gult, grönt och blått skapar en harmoni. Ljuset dallrar i luften (!) och lång därborta ser du den. Den röda ladugårdsväggen. Du ser det inte helt detalj men din instinkt säger att det på väggen finns ett antal svarta dörrar att öppna. Bakom vilken den heliga Graalen finns vet du inte. Men du vill ju ha den. Det kan naturligtvis vara vad som - men det är ditt mål att nå. Kanske en goding som vill rulla i höet med dig - du bestämmer!

Man kan faktiskt välja vilken man vill ha.

På flera kilometers håll ser du den röda väggen och struntar i dörrarna. Du bestämmer dig för att ta dig dit och analyserar dina vägval. Jag vill själv gå rakt på men man får inte trampa ner växande grödor. Kom ihåg det! Ju närmare du kommer desto större blir väggen framför dig, samtidigt som alla dina sinnen samverkar för att kontinuerligt göra nya analyser. När du står på tjugo meters håll måste du börja välja på höger eller vänster halva. Om ännu närmare ska du med känsla och erfarenhet välja vilken dörr du ska öppna och hitta rätt paket. 

Går inte att missa, ens på långt håll.

Trots att det kan verka som en slump är det naturligtvis aldrig det. Tror du det så reducerar du dig till en dator. Under hela resan fram ser du målet framför dig och vill nå dit. Det spetsar dina sinnen att ta in alla möjliga tänkbara och otänkbara intryck. En löpande bearbetning, omedveten, sker och du skapar en känsla. Dessutom tänker du aktivt och dessa båda processer gör att du väljer den dörr du finner rätt. När du öppnar dörren har du nått ditt mål så långt du kan påverka det.  Resten beror på yttre faktorer men det är en helt annan sak.