söndag 27 januari 2013

Motpoler och Qualität.

Utan motpoler vore världen skittråkig. Och eftersom naturen är underbart skoningslös när det gäller att utjämna skillnader skulle våra liv vara ganska grå utan motpolerna. Kanske så grå att man skull snubbla på allt tråk. Tänk dig ett liv utan väder, utan barn eller utan tävlingar. Grått, va? Uuu-hum. Där är vi överens så låt oss hylla olikheterna och deras möjligheter till "konfrontation". Hittade inget bättre ord.

Patrik i bakgrunden.
När det gäller träning finns en viss motsättning mellan mängd och kvalitet. Man behöver båda naturligtvis och hur skicklig man är i att väga av ger resultat i form av det som kallas form. Jag är kass på toppning och kvalitet, jag är lite som ett kärnkraftverk som - när man väl fått eld på skiten - bara går på. Icke desto mindre kommer den här våren innebära att jag måste hitta till kvalitetsträningen för att göra det jag ska. Vinna en landskamp i maj. Jag har femton veckor på mig och jag respekterar mitt motstånd även om våra förutsättningar är olika. Det är vi överens om, men på olika sätt. Jag kan springa eller idrotta i princip hur länge som helst, men jag känner mig underlägsen i speed. Eller vad det nu heter över tio km.

Mitt motstånd. Värdigt och respektingivande.

Utmanarnas förutsättningar är olika. Först och främst fysiskt och om jag skulle vinna så är det en prestation värd Jerringpriset eller så. Det är iaf min bild av läget och det sporrar. Jag har dock ett oerhört mycket gynnsammare läge när det gäller möjligheter att träna. Mysigt läge. Bara jag nu kan hitta hur jag får fart och inte bara orkar springa dubbla distansen utan problem. Det är ju resultatet vid tio som gäller. Återkommer med min planering och fördelning av mängd (lätt) vs. kvalitet (svårt) inom kort.

Mängd, inte kvalitet.


Idag blev det mängd - 14 kilometer ute - eftersom jag tror att jag måste lämna löpbandet och faktiskt springa på riktigt. Moddigt och bitvis halt gör att jag tror att man tappar 5-10% av kraften och isf är resultatet, 90 minuter, helt ok. Hundra dagar är gott om tid. Motståndet ser mig som ett "värdigt motstånd" och jag säger ungefär detsamma, "värdigt och respektingivande". Hur grått skulle livet inte vara utan en motpol? Det är sånt här som håller pojken ung. Just fucking do it, no remorse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar