Telefon någon?

När jag hoppade upp för en timme sedan funderade jag starkt på att kompensera. Mig själv, min kropp och kanske mest hela omgivningen. Efter en kopp te slog det mig att det är faktiskt bara jag själv - antagligen iaf - som är besviken. Och då verkade kompensationen inte lika viktig. För varför ska jag vara besviken? Det är ju rent kontraproduktivt. Dessutom kompenserade jag ju igår när jag strafftränade styrka hemma efter passet. Om någon annan hade visat något så hade jag ju haft något att svara upp mot. Men nu. Så, nu har det gått över. Jag är åter den vanliga odrägligt positiva Patrik som du vill att jag ska vara.

Alltid redo!

En närmare analys av gårdagens träning gjordes och en del intressanta fynd noterades under samtalen igår. Sammantaget så koms det fram till att det finns goda fysiska förutsättningar för en hållbar utveckling under våren. Mao - jag kommer att nå mina mål. Benhårt. Lika hårt som en gammal hederlig svensk telefonstolpe från orangea televerket. Något som man verkligen kan hålla sig i när det blåser!

Vill ha!

Idag blir det träning på gymmet, jag är bokad på diverse gruppass men som känslan i kroppen är så blir det nog bara cykeln som jag tar. Övriga bokar jag av till förmån för egen träning. Jag fick ju tex inte något tillfälle att springa igår och till min stora glädje så känner jag att kroppen skriker efter kilometer. Jag har en så klar målbild i mina löptankar. Det är vår och jag jagar fram på en stig nära havet. Det är ljusgrönt ute, solen skiner och draghjälpen gör att jag orkar hur mycket som helst. Kroppen ropar. Det är den skönaste känslan jag vet.