Min egen dag!

Alla är vi värda uppskattning. "Inte minst jag", ska du tänka. Så gör jag där jag står och jobbar. Klockren blåkupa ute och det lockar mig att släppa allt och ta en runda till. I sporten på köksmediamaskinen som alltid surrar i bakgrunden talar man om att sammanfatta vintersäsongen i skidskytte och jag blir plötsligt så jublande glad. Slutet är nära och i år längtar jag efter det gröna mer än jag kan påminna mig att jag någonsin gjort.

Till mig!

Vintern är okey fram till trettonhelgen men sedan vill den här rastlösa pojken bada. Det får vara slut på isfläckar, rullgrus och att Bettan står fjättrad i sitt förråd. Förmodligen är min längtan större i år eftersom min vinter inneburit en upptrappning i träningsintensitet och dito resultat. Jag känner att annat dessutom har utvecklat mig som person och allt det här sammantaget ger mig sådan livsglädje och energi. Inte för att jag någonsin saknat det. Men nu ska jag växa. Och kanske växa upp lite med? Om nu världen vill ha mig vuxen eller om det är bra som det är.... Jag har i alla fall gått igenom mina mål många gånger under vintern. Och nu har de stora planerna landat fint.

Mig!

Idag firar vi, jag och Irland. De firar mig av någon okänd anledning. Men inte ska jag ta bort glädjen för dem med att fråga vad jag har gjort som är så himla bra? Idag firar du och jag. Vi firar för att vi tillsammans vill något med våra liv och att vi på något sätt kommer att mötas i våra mål. Om så bara i mina texter, som jag är glad att du läser. Kan jag lyfta dig och dig och dig i livet, jobbet eller idrotten blir jag glad. Välkommen in i värmen.

För mig!

Solen skiner och vår vår är här idag. Vi har en framtid att ta hand om. Kom så går vi ut!