söndag 10 mars 2013

Ja men sämre kunde det ju vara.

Jag har det bra, vänner som bryr sig och hälsan i behåll. Det är inte ofred där jag bor och mina barn utvecklas bra till sociala varelser. Vem är jag då att tjuta över missade träningar eller onda tår? Ibland bli jag lite funderande och det stör mig. Ikväll har jag efter ett bra träningspass funderat på hur kontakten med en träningskompis förändrats. För att sammanfatta så tränar vi inte ihop längre och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag vänder mig aldrig om men jag vill lära mig och utvecklas. Detta irriterar då det saknar naturlig förklaring och jag trots allt bryr mig och undrar om jag kunnat gjort något annorlunda.

Underhåll-ning.

Veckan har inneburit ett lyft framåt men det är långt kvar till de värden jag vill leverera. Drygt sju timmar i träning är kanske fem för lite och en förbrukning på drygt femtusen kcal ska vara 50% högre om jag ska vara helt nöjd. Men, och nu börjar jag nästan  låta som vanligt, det tar sig iaf. De två sista dagarna har jag känt mig starkare än på en månad och andra vänner än den försvunna lyfter mig. Det finns hopp på många plan. Personligt är det sanslöst roligt så vad skulle kunna stoppa mig? Lite mer träning bara så kommer den här mannen att må riktigt bäst. Tänk vad lättskött jag är. Man ska inte tänka för mycket.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar