tisdag 9 juli 2013

Små, små steg på väg mot utplåning....

Dag ett på min hälsovecka, som indikerades igår kväll med sockerinlägget, känns bara bra. Inte för att jag hade hoppats på något annat heller. Men när jag räknade bakåt och insåg att jag faktiskt överkonsumerat kolhydrater, både i form av vin och öl samt ovan mat, sedan veckan före midsommar så blev jag lite kall. Semesteralkis har jag hört många beskriva sig som, det är gott och lätt att ta en öl (inte så många på mig iofs...) eller lite vin varje kväll efter dagens värv. Och ihop med alko så blir ofta ätandet inte så nyanserat.

Groda? Prins?


Det är helt enkelt gott att ta en köttbit till och dra runt i såsen till det extra vinet. Jag tror på de små stegens väg. Självklart när det handlar om att bygga men även om att riva ned. Att det tar - och måste få ta - tid att gå ner i mjuk kropp och bygga muskelmassa är helt självklart. Jag är inte stor, men jag är stark och fläckvis fettfri. Det har tagit tre år av mer eller mindre målmedveten träning. Ge mig något år till så får du känna även på min midja. Det får du inte idag. Den är för mjuk tycker jag.

Förmodligen ingen sockerjunkie. Sen kan man tycka
vad man  vill om henne eller bilden.
Nedbrytningen går lika långsamt och målmedvetet. Det börjar med den lilla ovanan som blir en vana och till slut står man där med, till exempel, en övervikt som ger hälsoproblem. Det kan vara vanan som Trosapappan ville unna sina barn - en glass på förskolan, kanske en bulle till och så en cola till maten - eller något annat. De det är de små stegen som ger resultat, varaktiga resultat. Ni minns försökt med grodan och det varma vattnet? Brutalt sant. Kokande vatten vill den inte känna men en gradvis höjd temperatur leder till döden. Dagens brutala lex Patrik är; "Ge barnen ett salladsblad att tugga på. Eller ett ägg."

Kan allt, vet allt och är ändå världens ödmjukaste.
Men med kunskap och ett positivt tänkande kommer du långt. Goa kompisen sa att "Vi är alla på väg mot utplåning...". Iofs halvt på skoj då, meeen... Jag svarade något i stil med; "I helvete heller , mina atomer kommer att driva ett kärnkraftverk när jag inte längre finns och dessutom kan inte energi förstöras." Och jag är ganska energität. Ju.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar