Materialsport! Dag tretton.

Dag tretton. TRETTON? Redan.... ok, klockan går. Snart är det dags för Oxelöloppet och jag som inte hämtat ut nya skor ännu. Löpning - liksom alla andra sporter jag utövar - är en materialsport. Jag minns hur mycket bättre jag var säker på att bli ihop med min nya driver till exempel. Ok, den var kanske inte optimal för min sving, men jag älskar ljudet iden. Det finns inte bättre "Ka-tzing" än i min Cobra från 2010.

Slå långt och rakt. Varje gång.

Faktum är att den är ökänd just för ljudet. På rangen står folk gärna ett par mattor ifrån mig. Förmodligen rädda för hörselskador. En bra sak är att jag aldrig behöver ropa "fore", folk duckar instinktivt ändå. När det gäller skorna är det fakta och utprovning hos leverantören som gäller. Ett par FreeRun 5.0, dvs "barfota light" ska springas in och "Bettan på Intersport" lovade att de lätt skulle kapa två minuter på milen. Det enda på dem som matchar mitt ego är förmodligen färgen. Men åter till klockan som går. Jag har sprungit alldeles för lite men känner ett jättesug. Kanske det är precis vad som krävs?

Sub 48 annars blir det reklamation.

Jag ser paralleller med annan verksamhet, där avhållsamhet skapar ett sug. Men det ska vi inte skriva om här. Det ämnet har jag en annan lönsammare blogg om. Det kommer att gå bra. Det kommer att vara som vanligt, dvs varmt så att asfalten blöder och strax före varvningen vid fem kilometer kommer tre kenyaner och en kille från Enhörna att kuta om mig. De går alltså i mål efter tio, om du inte var med... Som om jag skulle bry mig. Jag kommer alltid att vara en vinnare ändå. För jag dog inte, jag tränar som en gris, jag har ett mål och jag älskar det. Tretton är liksom femtio bara en siffra. Det är långt kvar.