Wait for it - jag är fyrtionio plus!

Jag kommer inte att springa loppet som femtioåring. Glöm det, det här killen är fyrtionio plus. Klockan 18.01 däremot blir det nog en liten skål och världen tystnar för ett ögonblick. Inte som i "en tyst minut för..." utan som i att ni alla, var ni än är och vad ni är gör, stannar upp och skålar ihop med mig. Då, för femtio års sedan på dåvarande Centrallasarettet i Örebro trillade (?) en liten, för liten och för tidigt född, pojke ut. Kramar till mamma och pappa!

Snabb och framåt redan 1963. Två kilo ett par veckor för tidigt.
"Hellre tidig än sen", passar iofs rätt bra.

Minns inte alla detaljer från då. Och det har ingentinken med ålder och sviktande minne att göra! Det talades om en tuff start och det skulle väl förklara en del. Från "tabula rasa" då till vad jag är idag är en lång historia, lycklig mest men även med tuffare inslag. Ett liv består av stunder, jag samlar på bra sådana, som knyts ihop till en helhet. Likt en bra bok. Idag har har jag hunnit med en hel del, men det finns så mycket mer jag kommer att göra. Ingenting kommer naturligtvis förändras plötsligt däremot vet ni alla som på något sätt följer mig att jag ständigt utvecklas men ändå tryggt består i mina grunder.

Den här vill jag alltid bära med mig! Som en
påminnelse om att alltid ha ett mål värt att kämpa för.

Det som har tagit snart femtio år att bygga har blivit bra i mina ögon. Jag har aldrig mått bättre, har aldrig skrattat så ofta och har aldrig varit så säker på vägen framåt. Blicken bakåt används för utvärdering och mental träning. Det finns personer som betytt mer än andra, det finns år som varit mer händelserika med stora händelser - 1963 (otippat?) - 1984 - 1989 - 1990 - 1993 - 1998 - 2003 - 2008 - 2011 till exempel. Mer krönika är så blir det inte ty en sammanfattning skrivs i slutet av något. Där är vi inte idag. Herregud - jag är ju inte ens femtio år gammal.... Kram för att du hänger med och vill utvecklas du med!