Jag är helt matt i värmen som kom tillbaka. Står och gör det jag kan bäst. Rättelse, står och gör en av de många saker jag kan bäst. Kvalitetssäkrar delar av svensk industri. Ryser fortfarande när jag tänker på att Jas-en jag kände flyga kan jag ha känt på med handen. Mäktigt. Vaddå vardag, då? Jo, sätt dig ner så ska farbror (?) berätta.
 |
| Över hundra? |
Jag äter ju fortfarande lite medicin mot för högt blodtryck, lite av en säkerhetsåtgärd efter
smällen. I allt mindre mängd lyckligtvis. Men i det fina labbande som min medicinman håller på med så är det så att jag på eftermiddagarna har landets lägsta tryck. Ibland. Du vet lite sådär som när en gammaldags klocka med pendel håller på att stanna. Jag håller på att stanna eftersom mitt systoliska tryck ibland är tvåsiffrigt. Det andra ska vara det, det vet både du och jag. Men jag går lite sakta ibland. Märkligt nog piggar jag alltid på mig när jag får träna på kvällen.
 |
| Bruna Bumlingar från sjuttioåtta är bara så bäst. |
Så just idag orkar jag inte uppbåda kraft att ta hand om vardagen. Jag låter sängen vara obäddad, jag orkar inte dricka upp kaffet och jag tänker blänga tillbaka på dammsugaren som står i startläge på golvet. För att jag kan. Det räcker att jobba. Märkligt nog kommer jag att vara som en gummisnodd om ett par timmar och så full av energi att din kökslampa kommer att glimma till om jag ringer på. Jag är stolt att jag vågar vägra vardag just. Det kan vara min medicin. Det skulle kunna vara så att jag tycker att vardag är tråkigt och bara letar räddningsplankor. Kroppen är en frän maskin i alla fall. Jag är mer medveten om min än de flesta om sin. Gäsp för att du läser och vill utvecklas. Vi hörs. Om jag inte stannar helt. I så fall får du dra upp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar