Fast det vet du ju att egentligen spelar inte siffrorna någon som helst roll bara man vinner. Jag skulle känna mig vinnig även om jag stannade hemma. Jag skulle sakna de okända andra som kämpar ihop med mig dock. Det blir en skön interaktion i en grupp som idrottar ihop. Naturligtvis olika i olika sammanhang och sällan lika från gång till gång. Men tillräckligt lika för att det ska kännas igen. En bra känsla i min värld.
Hur man interagerar med andra är intressant. Alla har vi unika egenskaper, det finns kanske grupper eller egenskaper man kan bunta ihop till en människotyp. Men lägger man till erfarenheter, sätt att tänka, utbildning och arv så finns det bara unika individer. och därmed kommer du att fungera olika ihop med alla andra. Du kommer inte att byta ut chefen mot en lika eller aldrig att byta ut partnern mot en likadan. Det vore ju inte heller utveckling och då skulle bytet tappa sitt syfte.
En vän berättade så här för mig. Vi är alla en unik nyans av en i sig definierad färg. Du kan alltså vara blå som så många andra men just din blå nyans är bara du. Den du blandar dig med är lika unik. Det innebär att varje blandning - förhållande, situation, relation, affärsmöte - blir en ny unik och aldrig tidigare skapad färgblandning. Jag tycker det är en så vacker tanke! Den borde likt en regnbåge visa vägen för alla. Den gör ju livet och mötet, känt eller okänt, så spännande. Att blanda och se vad det i detalj blir - i stort vet du ju att blått och gult blir grönt - är ju utveckling. Jag gillar utveckling. Så här på kvällen med två dagar kvar funderar jag på vad det skulle bli av den där speciella blandningen jag tror på....en av femtio gråa nyanser med största sannolikhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar