Resultat - en fråga av vikt!

Jag har aldrig varit någon löpare. Inte någon speciellt bra i alla fall. Om jag minns det var jag ofta snabbast på sextio meter och hyfsad på hundra och har klarat mig genom innebandy och fotboll. Men långt sprang jag första gången i början på åttiotalet när jag testade maraton och en handfull halvmaror. Och så nu det sista året när jag har haft min hittills bästa löpartid. Alltså både tid som i resultat och tid som i mängd, eller prestation. Men det är fortfarande inte roligt mer än någon gång ibland.

"..jag kan vara så fokuserad på vad jag vill nå..."

Min hjärna - som är upplärd att jaga saker, framgång, utveckling , bollar eller tjejer - protesterar efter tjugo minuters arbete och vill säga till kroppen; "Hörru, han lurar dig bara, det finns ingen boll där framme bara en lång väg. Så lägg av och använd kraften till något bättre".Min hjärna är stark men jag är oftast starkare så jag gör färdigt. Man ska för övrigt alltid "göra färdigt" i livet, annars blir det fel. Alltså springer jag trots att jag är uttråkad, tycker att det tar emot eller har ont. Det är en styrka hos mig. Definitivt. Att jag gör.

"...den som slutar leka slutar leva..... Gör inte det. Sluta, alltså. "

Den egenskapen gör också att jag når mål. Att gå ner i vikt har varit ett mål. Det har jag gjort. Samtidigt var väl egentligen vikten bara en projektion av det verkliga målet att minska i fett och mått. Och att kanske i någons ögon se allt bättre ut. Om det är viktigt för någon. För mig själv är det oerhört viktigt att må bra av det jag ser och visar. Även om kroppen bara är ett ombud för mitt egentliga jag så är det lättare med en funktionell än en .. Ja, någon annan sort.

"...måste köpa brallor..."

Alltså fortsätter jag med kolla av vikt och mått. Nu väger jag ett par kilo mer än som lägst och det skulle skrämma vem som helst som tänkte fel. Jag jublar eftersom jag aldrig varit smalare. Junis perfekta jeansshorts sitter illa - ramlar av - och det är en seger. Jag gillar segrar och har planer på fler. Du med får jag hoppas?Annars dör världen till slut. Vi ses på torget vid fyra för att springa SN-löpet ihop, eller hur?