Att cykla är nödvändigt.

Regn och förbrukad åska ute, öppna fönster och en Nyköpingskväll behaglig som en sval blondin strömmar in och gör mig glad. Ett par dagar till kommer jag att kunna njuta av att ha bägge avkommorna i samma hus ibland. Ikväll drog de till skogs efter middagen. Ut till snälla krysset - som jag lovat att inte skriva om - som är världens bästa kryss. När jag skriver så borde jag väl klara mig? Säg inget för hon läser väl inte min blogg?  Jag menar med tanke på hur bra vi funkar och man tänker på många andra kryss man ser och hör talas om. Eller tom folk som inte är kryss ännu men borde vara det.... **liten röd smiley..**

Tufft gupp....

Temat för kvällen är några tankar runt det optimala träningsredskapet. Kettlebells, skivstänger, rabbitts eller whatever they are called, så står det sig slätt mot en cykel. En MTB är ofelbart det optimalaste av optimlat men även en räjser eller tom en spinningcykel duger och ger nästan lika mycket. Den stora viktiga skillnaden är att på en MTB kan du faktiskt räkna med att slå dig, eller slå ihjäl dig om du är ambitiös nog. Att cykla - oavsett pryl då - är naturligtvis konditionsträning, men det är också core på en nivå som mosar "rygg&mage" på gymmet bredfett. Du halvstår i timmar och genom att vara stark i överkroppen håller du koll  på balansen i hela resan genom ständiga korrigeringar. Dessutom skapar du genom att vara stark upptill rätt ställning för motorn i benen.

Hmmm, ska jag välja Norge?..

Jag brukar köra i Ekensberg där femman, fyra-fem varv per gång, är snudd på optimal för mina preferenser. Jag vill ha action hela tiden, det ska gå att cykla skiten ur sig både uppförs och nedförs. Slingan bjuder på relativt hög fart hela tiden med ett par partier där det kan göra rejält ont om du missar. "De bästa åken är när du NÄSTAN slår ihjäl dig". För att jag ska ha kul ska jag och inte banan bestämma farten och det ska kittla då och då. Det gör det i Ekensberg och faktiskt både på Hållet och även vid Frisksportartorpet. All tre ställena har rena stigar utan för mycket skit. Skillnad var det när jag idag testade Ryssbergens femma och milspår. **startande motorsåg...**

... eller östra landsänden...?

Det bästa med Ryssbergen är att det är sju kilometer ut om man börjar med Arnöleden. Ja, det var väl det. Gled drömskt förbi golfbanan och tänkte på alla som spelar mer än jag. Men visst jag ska byta klubb - i höst  - och börja spela ordentligt nästa vår. Det kommer att bli en intressant vår på många sätt men nu skulle vi ju såga Ryssbergen... Vem fan ansvara för underhållet? Eller som jag normalt säger; "Vem fan ska jag skjuta?". Körde först femman och det var väl en OK naturupplevelse med alla rötter, geotex-mattor, dräneringsrör och vassa stenar som stack upp.

Min kommande hemmabana....

Hade inte lust att åka hem men absolut ingen önskar att skumpa ett varv till så jag chansade på milspåret vid varvningen. Big mistake, rent av huge.  Borde vänt efter femhundra meter och förstått att det inte var ett motionsspår trots att både karta och skyltar använde den benämningen. Men nu vänder ju inte Puttar. Efter niohundra så var det en uppförslöpa där jag kaxigt nog försökte. Jag klättrade ner och hämtade både hjälm och cykel efter vurpan. Sedan fortsatte det kryddat med knapp styrfart och avgrävd stig ett par gånger innan jag efter tre kilometer fick hjälp med beslutet. En nyplöjd lastbilsväg avbröt allt och all hänvisning mot vidare milåka saknades. Jag valde höger mot vårt exotiska östra grannland då jag misstänkte att Nyköping kunde passeras med lite röta. Vänstra är ju dessutom inte min grej.

Åska!

Fick ett par kilometer på grus i graderingen 32-26, dvs stora djävla stenar, men i ren ilska gick det fort. Stötte på femman igen och fick faktiskt stå på sista kilometern på det spåret som är den enda biten som kittlar. En gosig hundragraderskurva runt två tallar med lite schyssta stenblock som tar hand om ev missar i tangentens riktning tillför adrenalina. Liksom sista tvåhundra ner mot parkeringen om du väljer skogsstigen. Mitt bästa tips för en näradödenupplevelse är att du ger fan i att bromsa och håller en tight vänster mot vassen ut på gräset. Till höger om bommen finns en lucka och om du fortfarande står på och rundar de parkerade bilarna i en tight grushöger så hamnar du i en trettio centimeters svacka och sen gör det ont.

Skitrunda träningsmässigt men skulle det påverka mig?
Nope.

Ett få fullständigt ge sig hän i full fart mellan stenar, träd och diken är pepp. Ungefär som på skidor men ändå  snäppet brutalare och det behöver jag. Kicken kan jag få i annan verksamhet och det är OK det med. Kram för att du läser och utvecklas med mig. I morgon ska vi tala om egon som får sitt. Vi ses, vännen.