Tjugoett. Ostraffbart. Inspiration.

Tjugoett igår. Tre gånger sju. Tre veckor av fyra. Närmare döden eller närmare livet. Ja om man skulle utgå från det senaste dryga dygnet så är jag pånyttfödd. Jag har fått ta emot så mycket pepp, lyft och inspiration att det borde räcka till att göra om citytunneln till en bro över Riddarfjärden. Och det bästa är att jag förmodligen förtjänar det.

Det började förrigår och har en så schysst koppling till i verkligheten att jag kan berätta att jag småsnyftade igår morse vid niotiden. Av ren lycka och stolthet och kaxighet att lilla jag kan påverka så pass. Just det kan jag inte förklara för det är bara en knapp halv handfull personer som skulle förstå iaf. För dig utan matte på högskolan blir det avrundat till heltal bara två personer. Varav en är jag. En guldklump är iaf det första jag ser. Sedan fortsatte Halleluja-momenten på gymmet vid lunchen då spinningen var inställd men i övrigt utmärkta Sunlight hade glömt att meddela oss tränande. Själva Hallelujagrejen var att två av de som skulle cykla tyckte att "men du kan väl köra passet Patrik". Tack för förtroendet och visst kan jag trolla fram fyrtiofem spinning ur hatten men i rådande läge ville jag inte utsätta gymmet för det. Det hade bara blivit fel.

Receptionen tog sitt ansvar och visade att Sunlight är en suverän leverantör genom att kompensera oss stackare som fick köra enskild träning på ett övervärdefullt sätt. Det finns ju en restaurang i huset. Inget vanligt gym, mitt gym. På kvällen hamnade jag i en linnediskussion med av mina medtränande. Och det visade sig att mitt korståg mot vad jag tycker är en dumhet engagerat många fler än jag trodde. Jag trodde aldrig att just jag, Patrik, skulle säga detta men "folket kommer att segra". Jag är inte det minsta revolutionär och känner mig smått obekväm som frontfigur med massan i ryggen. Jag har dock en härlig kompis som förmodligen skulle kunna ta makten i riket med vapen i sina händer.

Jag har iaf helt enkelt återfått min status som batteri, kärnkraftverk och inspiratör. Genom att andra har väckt och inspirerat mig. En stor kraft från tidigare har visat sig med full glöd och det har lyft, sedan är det det alla ni som jag lärt känna via idrott och friluftsliv. Alla gör ett bra jobb på sitt sätt. En härlig pepp är de idrottsvänner jag hittat via kurser och evenemang runt om i riket.

Såg just en film av en sköning som jag lärt känna och vill dela den inspirationen med dig. Ann-Sofie Formstark (Forsmark) är ultralöpare. Hennes inställning till uppgiften borde fler ta med sig. "Det är inget speciellt egentligen, det kortaste loppet är bara åtta kilometer längre än en mara...".  Just det, se och lär ömfotingar och inse, likt undertecknad, att vi är ganska små ibland. Fast jag har tränat tvåochenhalv timme idag och borde få godkänt.... Kram för att du utvecklas!