Ödeshög - vakna!

Att få åka Sveriges vackraste väg då och då är en mänsklig rättighet. Att få se vårt vackra land byta skepnad med årstiderna är en förmån som skulle beskattas om myndigheterna hade lite koll. Jag har alltid haft förmågan att se skönhet i naturen och det ger mig lugn i en ganska stressig vardag, Att vara tvungen att köra trettio, fyrtio eller femtio är en ren terapi för mig. Jag kan gå in i mig själv och upptäcka att jag plötsligt  är i Ödeshög.

Och så vill förbudsivrarna förbjuda mobiltelefoner. Jag borde vara slagen i järn i så fall. Det är så skönt ska du veta. När tiden dessutom inte stressar. Som jag skrivit tidigare, när trippen till Skåne startar på Baker str. så har den redan börjat sluta. Idag stirrar jag ut över en bakgård i Kristianstad där det är showtime i morgon. Via en avstickare från E4 mitt i södra Småland så fick jag en halvtimme på småvägar med sjuttioskyltar och kossor. Drömde ett tag att Black Pearl hade två hjul och jag öppen hjälm när jag kände lukten av Sverige genom de nervevade rutorna.

Att fara omkring har format mig till den jag är. Jag har träffat tonvis med människor med olika ursprung och värderingar. Jag får byta miljöer och lära mig hitta bakom varenda sten. Min nyfikenhet skulle inte överleva utan det här jobbet. Nu blev det lite krystat, troligen skulle nyfikenheten döda mig menar jag, men du förstår nog. Jag är tacksam att jag får chansen att lära mig varje dag. Det passar ju med min uppfattning om att stillastående är tillbakagång. Att utvecklas varje dag är att leva. Liksom att varje dag få möta en utmaning. Och att leva är allt.