fredag 26 oktober 2012

Vågar du så vågar jag!

Ett lag byggs av medlemmarnas egenskaper och presterar bäst när dessa kan utnyttjas optimalt mot ett givet mål. Sparkar jag in öppna dörrar nu? Kanske, men samtidigt kan man inte nog ofta reflektera över just lagbygge. Hur många lag ingår du i och hur fungerar dessa? Skulle något kunna bli bättre om du bytte någon spelare, ändrade målen eller kanske ledarskapet? Hörde jag ett försiktigt ja? Bra, då har jag din odelade uppmärksamhet. Hur hanterar man en deltagare med lovande egenskaper som plötsligt dyker upp och tar plats?


Ja det beror kanske på klimatet i gruppen eller vad man som ledare vågar släppa. Sedan är ju frågan vad man har satt som mål - allas myspys eller förstaplatsen. Jag har alltid siktat på förstaplatsen och varit noga med att förklara att jag inte funkar annars. Jag har alltid välkomnat nykomlingar och gärna lyft dem om de har haft rena kläder, spetsiga armbågar och kraftfulla framfötter. Jag tror att man ska släppa fram alla som har förmågan att bli viktiga, kanske tom som ledare i gruppen, formella eller kontrollerade informella. Då och då snubblar man över en sådan kraft och varje gång blir man lika glad. Då vore det ju bra korkat att inte testa den personens potential bara för att det kanske skulle störa gamla inrotade vanor och vägar? Om vi båda vågar så vinner vi. Lite så tycker jag att det ska funka. Har jag rätt eller har jag rätt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar