Bara att tejpa och byta kant...

"Låt aldrig din motståndare se att det gjorde ont", en av idrottens grundteser och historien bakom uttrycket i rubriken. Idrott är 100% attityd och det vet vi båda två. Själv har jag (nästan) alltid ont någonstans men jag är så skadad att jag ser det som ett positivt tecken. Gränsen mellan bra och och dåligt ont går för mig vid kryckor, operationsärr eller protes. Allt under det är hanterbart och får inte stoppa vidare aktivitet.

Däremot ska du inte belasta det skadade området ytterligare. Förutom att det troligen gör ont så kan du förvärra skadan eller öka överbelastningen så mycket att du får en inflammation förr eller senare. Dessutom är det alltid så att du överbelastar någon annan del av kroppen. Du försvarar det skadade området helt enkelt. När jag hade vadont så hoppade jag inte rep och nu när jag har tåpaj (!) så hoppar jag inte rep. I stället så försöker jag hitta alternativ hela tiden. I det här fallet knäböj och vadhävningar.

Kan du inte köra planka eller armhävningar med bägge fötterna i golvet så kör på en - eller på knä och öka belastningen med rotationer eller fler repetitioner. Det är bara din fantasi som sätter stopp. Har du bestämt dig för att träna så känn gärna efter men låt inte lite ont stoppa dig från att nå dit du vill. Träna smart helt enkelt!