Jag och överste senap.

"Du har nog rätt", sa doktorn - "det är gikt".  Efter lite prover så var det klockrent att jag hade förhöjda nivåer av urinsyra i blodet. Hmmmm. Denna syra kan utsöndras i form av kristaller i lederna. Vanligast i stortåns tredje led, där den sitter fast i foten alltså.  Gikt - (portvinstå) det har ju bara gamla engelska alkoholiserade grevar och baroner.




"Det gör ont, va?", sa den gode läkaren och sa att det var sådant som kunde hända och behandlingen var smärtlindring. När han sa att jag skulle smörja in det inflammerade området med Diklofenaksalva så höll jag på att nysta till honom. "Det är inte aktuellt att röra området" sa jag och då fick jag veta att det finns tabletter. Fast något starkare än receptfritt blev det inte. Så kul skulle vi inte ha.

"Det går över på någon vecka så om ett par dagar borde det ha börjat göra mindre ont, i sällsynta fall kan det ta en månad". Tack så djefla mycket! Fast det sista sa jag inte. När jag vädjande lade huvudet på sned och formade ordet "cortisonspruta" så vände han bort blicken och jag skämdes som en skolpojke. Tänkte på en vän och hennes man som nyss dött i cancer samt några skador orsakade av kulspruteeld som jag såg i helgen när jag tittade på "Band of brothers". Jag tackade, gick hem och ska ta min smärta rakt upp och ner.