Cliffhanger - klar eller oklar?

"Who, me?" sa jag med förvåning i rösten. "This can´t be for me, I´m just a simple guy and this is written for a king." sa jag vidare. Motparten i kommunikationen framhärdade och kontrade "For you, Sir - I know the sender very well. It is meant for you." Texten på den lilla skärmen tycktes lysa i röd eldskrift och budskapet fullständigt brände sig in i mitt medvetande med en kraft av ett skenande expresslok. Jag läste den flera gånger och det kan ha gått minuter, dagar eller år när jag plötsligt blev medveten om att kommunikatören tilltalade mig igen .

"Hrrrm, Sir. Do you wish to send a message back?" "Herregud, vad är klockan", tänkte jag och tankarna fladdrade över vad tiden var hos avsändaren. Den naturvetenskapliga tidskillnadens storlek var jag naturligtvis fullt medveten om men hur var det rent praktiskt? Fanns det överhuvudtaget möjlighet att ögonblickligen framföra mina känslor för orden som fortfarande glödde i mitt medvetande. "Yes, by all means, naturally - but is it possisble to get it through at this stage?" "Sir, I will bring your message. No matter what season, or for that reason, what time of day. The sender will be able to read whatever your message might be." "Bra, det finns en möjlighet till snabbt svar", tanken på att kunna reagera på budskapet värmde mig och jag började formulera mitt svar.

Det gick inte fort för jag ville verkligen väga mina ord. Inte för att vad jag än skulle säga skulle missförstås av avsändaren på något sätt. Utan för att jag ville säkerställa att det djupare långsiktiga budskapet gick fram utan störningar. Budskapet som var var svårt att hitta i orden. Efter en god stund så tittade jag på kommunikatören och sa; "Please just tell that I am honored.". Kommuniktören nickade och började vända sig om som i en rörelse när man sveper ihop sin rock för att möta kylan utanför. "...and that I am happy, extremely happy!", tillade jag mitt i rörelsen. "Vad är det jag säger? Att jag är glad och ärad? Hur ska det tolkas?" tänkte jag och hjärnan arbetade fort. Jag hade fått ett budskap som bestod av många hundra välmejslade ord som säkert krävt en hel del vånda att prestera och jag svarade att jag var glad.

"It that all Sir? I really should get going" sa kommunikatören och föreföll otålig och missnöjd med min tvekan. "Will there be any possibillities to get more messages through?" frågade jag och fruktade svaret. Det sista jag ville var att jag skulle berövas en säker och direkt kanal till avsändaren. "Yes Sir, of course. This channel will be open unless anyone of you wishes to close it." "Then please add one more line" sa jag och jag tror att jag uppfattade något som skulle kunnat tolkas som ett leende hos kommunikatören. "Please tell that as long as there is honesty and respect present  there will also be hope in this world". "Yes Sir, I wish you a good nights sleep. Thank you, Sir". Jag gjorde klart mitt nattläger och bestämde mig för att vila. På morgonen när jag steg upp läste jag den fortfarande glödande texten och kände med hela mitt väsen att det vi gjort under natten var viktigt.

***

Kopplingen till mål, träning och resultat kan för vissa vara oklar i detta läge. Det löser sig.