söndag 10 februari 2013

Vit löpare till b5

OK, jag erkänner att jag var svag igår. Vaknade svag och eftersom jag hade en varm själ (dottern) som gav mig värme och empati så lät jag febern och ontet påverka mig. Det var lite skönt (nej det var det inte) att krypa upp i soffan och få "Starbucks förkylningsthe med choklad" serverat till Die Hard. Hon åkte till sin andra bohåla igår kväll och jag genomled den tuffaste natten någon haft sedan Jesus på korset.

Inte originalet.

Känner några kvinnor som kanske inte håller med. Kan ännu för lite om alla hormoner men jag jobbar på det. Den meningen är allvarligt menad. Känner också några män som ger mig fullt stöd. En manlig febertopp är inte att leka med. Den meningen kanske inte var lika allvarlig. Efter att ha mött en kille med schackbräde vid fyratiden i morse och haft ett kort snack så somnade jag iaf om. Han sa något om "inte redo" men vad minns jag inte exakt.

Kvinnlig styrka slår det mesta.


Sov sex timmar utan vare sig tankar på vare sig sex eller något annat. Förmodligen tokslut men vaknade som i en annan värld och sedan dess har jag tagit mig högst imponerande. Jag har tom gjort lite situps och armhävningar idag. Mår rätt bra och tror att min krigare till dotters uppmaning "skärp dig" gjorde nytta. Det är för övrigt hon som myntat begreppet "smärta känns inte". My kind of girl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar