tisdag 19 februari 2013

Det tar sig!

Det krävs tillgång till syre och ett bränsle för en förbränning. Jag hävdar att hemma på Baker str. så tar det sig just nu. Alla fingrar pekar åt rätt håll och jag blir starkare för varje dag. En underbar känsla och bara för att boosta tillfrisknandet köpte jag idag både Esberitox och KanJang. Vik hädan svaghet - jag heter Patrik och är herre över min kropp. Och en del angränsande områden....

Närområde!


Jag sov som en vaggad gnu under natten till idag och vaknade därför ganska seg. Men hu, så det tog sig! Jobbade för fullt från lunch till 1900 och sedan blev det träning. Körde först lite styrka och sedan fyrtio minuter crosstrainer till första halvleken av bandyn. Fortfarande med skallen i behåll, dvs ni som trots allt bryr er om min hälsa kan vara lugna. Låg belastning och mest som teknik/mobilisering. Men jag vill. Känner mig lite som en galoppör i grinden precis före start.

Grå och lätta att snubbla över.

På något sätt - mitt sätt! - kommer den här sjukdomstiden faktiskt att innebära något positivt för mig. Jag har satsat på att många saker ska hända under våren och försommaren. Att då under tio dagar - eller vad det blir - få bromsa allt på ett brutalt sätt kommer att ge en så naturlig omstart på allt. Ibland är det precis vad som behövs. Att man bryter mönstret och börjar om. I träning, i relationer eller i professionen. Att bli tvungen att ifrågasätt invanda mönster och att faktiskt tvingas ta ställning leder till utveckling. Och - handen på hjärtat - utan utveckling stannar vi väl och blir små gråa tomtar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar