Mitt i all bedrövelse över att ännu en dag vara sjuk, hängig, gnällig eller vad jag nu är så finns det alltid små glädjeämnen. Det första kom på förmiddagen då dottern ringde från skolan och sa att hon mådde illa och skulle gå hem. Inte glädjande att hon mådde illa men då skulle jag ju iaf få sällskap. Glädjeämnen nummer två var att hon tyckte det var ok om vi hämtade lunch på hamburgerhaket. Vi kan båda unna oss det någon gång utan problem.
 |
| Hemslöjd! |
Glädjeämne nummer tre var att jag efter lunchen - LowCarb naturligtvis - upptäckte att jag nog borde ta upp ett nytt hål i livremmen. Sagt och gjort, inget konstigt jag har gjort det tidigare. Men nu slog det mig hur långt det var ifrån mitt nya hål till det "längst ut" som faktiskt var använt på bältet. Det var faktiskt femton centimeter. Jag har ju jublat åt diverse siffror men det här var första gången som det måttet påverkade mig.
 |
| Nyttigt och gott! |
OK, vi tröståt lite till lunch. Till kvällsmat blir det nog firamat då. Att kläderna inte passar längre har jag ju märkt men att få en ingenjör att inse fakta utan sifferbevis låter sig ju inte göras. Just femton var ett tal som diskuterades bland oss pojkar i tonåren. Centimeter alltså. En del undrade lite oroligt men jag tror att alla har blivit pappor på något sätt iaf. Usch vilken midja jag måste ha haft..... med tanke på vad som är kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar