Syndast om!

När en riktig man blir sjuk är det allvar. Ja, du vet drillen. Jag tror att jag har fel - men jag kan vara på väg att bli dålig. Och följaktligen är det syndast någonsin om mig just nu. Vi tar in fakta. Ett - jag är en riktigt man. Jag kan skaffa fram trovärdiga vittnen på det om det behövs. Två - jag är hes som en gnu och hostar lite charmigt djupt nere i bröstet. Så, förmodligen är jag på väg att bli dålig. Dvs --> jag behöver all din sympati. Ja, just din och din. Släpp jobb, ungar och äkta män och koncentrera dig på mig.

Tack, det blir snart bättre...

"Varför?" frågar vän av ordning. "Jaså, det undrat du?" Jo, för att världen mår inte bra av stora rubbningar i energiflödet, är det enkla svaret. Som idag när jag ställer in ett "Puttespecial-pass" på gymmet till exempel. Jag håller som vanligt på att utvecklas och har lärt mig mer om energiflöden i universum de senaste dagarna än jag någonsin gjort tidigare. Och stora händelser, i paritet med inställd träning, skapar oreda. "Det blir stökigt i universum" som jag skulle uttrycka det med stöd i mina nyvunna kunskaper om livet i ryggen.

Magar,vikt och volym.

Så istället för att jaga livet ur de där benen på gymmet så hoppas jag att hon jagar sig själv. Jag funderade ett tag i eftermiddags på att ringa rådgivningen, åka till vårdcentralen eller helt enkelt bara lägga mig ner och se om jag skulle överleva. Efter moget övervägande och fylld av de positiva tankar som de senaste dagarnas umgängen lämnat i min hjärna så gick jag till apoteket och köpte lite kul prylar.

"Men du, överdosera inte bara!", sa hon i butiken.
"Va? Vem, jag? Nääää.", sa jag.

Tänkte mysa ihop mig i soffan, medicinera, dricka varmt vin med socker och citron samt äta lite chillichoklad och vitlök. Tillsammans med alla dina varma tankar och peppande kommentarer kommer det att göra susen. Förmodligen redan till i morgon. Kram för ditt stöd!