Jag är besatt av kvalitet. Och lite galen.

OK, jag vet men jag måste citera för att få ihop det här inlägget. "Det är helt normalt - men inte så vanligt förekommande", sa en kompis till mig. Eller snarare om mig. Och jag tog det som en komplimang. Du vet dessutom att jag alltid har rätt och även också att framtiden kommer att ge mig rätt. På ett mer officiellt plan.

Allt rullar på i ett sjukt bra tempo som jag gillar men som också gör att jag ibland är här en kvart och där ett dygn. Inget ont i det alls, jag gillar det och det skapar bara utveckling. Om man är trygg och säker på sig själv så är det ju bara fint med nyheter hela tiden. Du vet ju att man ska passa sig för "gammal vana" (lika med ond grå död...) och verkligen jobba på att uppnå sina mål. För du kan faktiskt göra det du vill, du kan bli det du vill och du kan få det du vill. Om du gör rätt. Jag själv är odrägligt säker på att jag gör rätt och mina vänner - alla tre - stöttar mig till hundra och för det älskar jag dem.

Att samla på bra saker framför dåliga är ju självklart. Några säger filosofiskt att det är "bättre med få bra än många dåliga". Jag skulle säga att många bra är mitt mål. Ta tjejer till exempel, få är ju uteslutet och om man nu ska ha bra så varför inte så många som möjligt? Jag behöver förmodligen (förhoppningsvis?) inte gå djupare in i det exemplet? Tack. Bra betyder ju kvalitet. Jag har en noja som du - bara du - ska få reda på. Jag bor femtio-sextio dagar om året på hotell. Jag gillar kvalitet.

Det är sällan det finns tillräckligt med vägguttag på rätt ställen. Dator, telefon och så ska laddas och användas vid skrivbordet. Jag blir så tröttt - japp med tre t:n, dvs jättetröttt -  när jag antingen måste släcka skrivbordslampan eller dra ut TV:n för att kunna jobba. Ibland finns det lysande exempel som är anpassade till moderna resande jobbare med ett eller två tomma hål. Ibland finns det tom ett uttag vid sängen så man kan ladda lilla nallen under natten och tom kolla på den utan att tassa ut i hallen där det alltid (!) finns ett uttag som ingen behöver. Nu börjar du tro att ingenjörn har uttagsnoja. Fel bebben!

Min noja - obs, hemlis då? - gäller badrummet. Jag tränar ju och försöker väl även i övrigt hålla mig ren, så duschen används kanske två gånger per natt. Kväll och morgon alltså - dusch, dusch. Och nu kommer det äntligen, som hon sa. Ibland finns det bara en uppsättning handdukar "för miljöns skull". Jamenvadfan? Jag nojar ihop på att torka mig på en kall fuktig handduk andra gången. Två uppsättningar eller en handdukstork, tack. Och ibland saknas en golvhandduk, räkna ut hur det blir om det då bara finns en uppsättning. Hälften hamnar ju som dripp-dripp-stopp på golvet utanför duschen. Illa.

Fast värst, absolut värst, är risiga gamla duschdraperier vars enda uppgift förefaller att vara ett irritationsmoment. Eller duschväggar som är för korta och låter mig sjunga min opera och samtidigt vattna hallen. Det finns tom nya moderna glashörn som läcker. Kan du tänka dig något mer irriterande än att kliva ut - nysjungen och ren så att man skulle kunna duga som sängvärme åt vem som helst - i en iskall pöl på golvet. I ännu värsta fall på en (av två) handdukar som istället för att varmt välkomna mina fötter ligger där som en begagnad disktrasa. Jag tycker det är förkastligt och lämnar - naturligtvis sakligt - alltid kritik i receptionen. Kram för nu och så hörs vi här om ett tag igen.