Moviestar light...

Jag bangar ju inte för något. Jag påstår ju att man ska sticka ut hakan och pröva om den flyger. Annars är man en grå mes. En gråmes. Så när vännen på gymmet meddelade att det lokala (!) tyska filmbolaget behövde statister så anmälde jag mig. Och dottern som alltid hänger på hängde på. "Bra sa vännen, Heidi från Bavaria hör av sig", Schysst tänkte jag alltid kul att prata med en äkta tyska.

"Varning för lösa statister..."

Tyskor heter ju just Heidi, Trudi eller i undantagsfall Stefanie, så jag tragglade min bästa skoltyska tills frasen "Ich heisse Patrik und Ich glaube dass Ich kann ein Schauspieler sein..." satt som ett rinnande "durch-fûr-gegen-ohne-um" och så plötsligt ringde hon. "Hej det är Heidi! Från Bavaria film, vad kul att ni vill vara med". På klingande härligt Helsingforsmål. Det visade sig vara en Häjdi och inte en Hajdi. Jag blev nästan besviken fast jag inte borde. Vi hittade varandra precis som jag brukar göra med folk av bra sort.

"Välkänd miljö för mig. Party på landet!"

Idag var det alltså dags för bröllop utanför Stigtomta. Sverige visar ju upp den bästa september på mannaminne och tyskarna lovprisade vädret flera gånger. Vi startade med att samlas på Sunlight vid halv åtta i morse för instruktioner, koll och justering av klädsel och smink. Bröllop är enkelt för jag tar bara en av jobbarkostymerna. Fick faktiskt min rosaljusblå skjorta att bli underkänd så det blev att låna rent babyrosa Boss.. Håret - hemmastylat tidigt - gick igenom utan anmärkning i alla fall. Sedan for vi ut i dimman.

En gång i tiden fyllde jag ut den kostymen.
(Note to self: Kom ihåg att köpa ny....mindre)

Jag har ju lite TV-vana efter två frågelekar och har även lite hum om film och foto. Dagen blev precis lika rolig som jag tänkt mig, med mycket väntan, lite action och en del förvirring och omtagningar. Femtio statister är inte som tio skådisar. Tror jag inte i alla fall. Tyska, engelska, svenska och lite ryska hördes och de flesta fattade och hade kul. Det blev skitjobbig att sitta i toksolen en timme på eftermiddagen men för mig var det värt allt.

"Romantische Schweden"
Något i den stilen skulle förmedlas.

Jag har ju som sagt redan blivit kamerakåt och nu har jag en ny hobby på gång. Precis som vid TV-inspelningarna lockar den här typen av event en speciell typ av folk. Folk med sinne, folk som till stor del är väldigt lika mig i sättet, dvs helt hämningslösa as-sociala fritänkare. Jag trivs i den miljön. Kram för att du läser och utvecklas tillsammans med mig. Och glöm inte att kolla när årets Inga Lindström kommer upp på en biograf nära dig.