... behöver bränsle och syre för att fortsätta leva. Som all förbränning. Minskar man tillförseln av den ena beståndsdelen så minskar effekten och vi får en glöd. Glöden har en inneboende styrka så länge det finns bränsle och flammar upp igen när man tillsätter mer syre. Enkel fysik. Och jag är en enkel naturvetare.
Jag har en oändlig mängd bränsle. Kärnkraftverket med en egen urangruva. Du vet det, du har mött mig. Mitt liv består av stunder och jag samlar på och tycker bäst om de bra stunderna. Riktigt bra stunder är de som man kan plocka fram och använda i uppbyggligt syfte igen. Recycled moments. Jag är expert på det men för det ingen drömmare, det vore inte effektivt. Men att ibland plocka fram det goda och låta det andetaget smeka hjärnan gör dig starkare. Minns det som du gjorde bra och du kommer att göra det igen. Så enkelt att må bra.
I morse kände jag värmen av min glöd som vanligt. Full av energi gav jag mig i kast med mina uppgifter och planerade min dag. Plötsligt kände jag hur världen blev syrerik. Jag tvekade och blev osäker för jag var långt ifrån säker. (fin mening..) Jag var så osäker att jag höll på att cykla omkull i min iver att bli säker. Jag försökte cykla omkull försent bara. Beviset, det möjliga beviset var inte kvar. Det kan ha varit en hägring men rörelsemönster är väl omisskänneliga? Likaså den inre energi som jag upplevde på gymmet. **Förmodligen det bästa cykelpasss någon någonsin gjort...** Det var definitivt syre där ett tag.
Jag lever ett gott liv, är frisk och får ibland andas in. Jag är tacksam för det. Kram världen - jag gillar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar