onsdag 1 januari 2014

Tydligen kallas det för "Pizzans dag"...

Jag kallar det nyårsdagen. Kalla mig gärna gammaldags i vissa lägen men jag hävdar att jag håller på sådant som kallas traditioner och värdringar och bär upp landet. Som att vi sjunger nationalsången, tar av oss mössorna inomhus och bryr oss om varandra. Pizzans dag känns främmande och kommer inte att firas. Möjligen om jag får baka LCHF-botten åt er alla. Mitt avståndstagande har inget med nya traditioner att göra - nya BTW? "De har alltid låst in rektorn på våran skola. Tror jag." - nej aldrig, jag vill ta till mig allt nytt och lära mig. Känner mig faktiskt öppnare och mer utvecklingsbar än på fyrtionio år!

OK, en lite ny sida av mig. Vi kanske inte ska lägga ner
naturen i alla fall...
2013 var för mig ett makalöst utvecklande år, som egentligen började redan i oktober 2012. Då hände något i mitt liv och jag kom ut ur klädskåpet. Eller så kanske det började i juli 2012? Det kan också vara så att jag alltid varit så här som jag är. Fast det var då någon gång som någon eller några började sända tillbaka till mig vad jag sände ut? Tänk om det var då jag blev vuxen? Vid en ålder av tjugonio plus? Budskapet är att det blir bara bättre och det tycker jag att du ska ta med dig from nu. Det blir bara bättre. Om du låter det ske, naturligtvis.

Varje steg framåt är ett steg i rätt riktning.
Jag var full av tillförsikt inför våren 2013 och en analys visade att jag skulle stå inför lite nya erfarenheter. Jag lärde mig  mycket av tolv och tretton, som att ur någonting bra kan komma någonting bättre. Som att enkla kombinationer är ganska ospännande och föga utvecklande. När det bara rullar blir det lätt rutin. Rutin dödar medan ett begränsat kaos är nödvändigt för evolution och progression. Jag känner att det kaos jag har nära mig nu är ett bra kaos i det avseendet. Det kommer, med tanke på sin natur och sina egenskaper, med all sannolikhet att ställa krav på mig som jag aldrig tidigare mött. Jag trummar ut "faster, stronger, better" och "stor, starkare, Woss" inte för att skapa någon felaktig bild utan för att det är vad jag tror på.

Träningen, naturen, familjen och vännerna. 2014.
Jag är faktiskt - "lär han sig aldrig?" - ännu fullare (!) av samma tillförsikt inför våren 2014 och en analys i höst kommer att visa att jag förmodligen dragit på mig ännu mer erfarenhet, kunskap och annat blandat bra. Interaktion och lyhördhet är saker som min omgivning visar att jag behöver utveckla. Älta aldrig - tveka aldrig - och lämna inte fler lik än nödvändigt - mina grundregler - kommer att prägla den utveckling som jag  vill se. Hos mig, hos dig, hos mina vänner, hos mina fiender. Jag hoppas att vi nu idag, på den nya fräscha almanackans första, tar i hand på att hjälpa oss åt det hållet. Bra, då kör vi. Vi har ett land att bygga.

Ferry har sin väg, jag har min. Båda inspirerar.
Och du - ät gärna pizzan, men skippa bottnen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar