tisdag 19 november 2013

Cykel heter det. Inte spinning.

Jag lär mig bra saker. Klart jag gör. Jag är ju den mest utvecklingsbara du vet. Eller hur. Om du skulle nominera någon till "årets möjlighet" så vet vi båda vem du har på tungan. Gundes "ingenting är omöööjligt" bleknar kvickt i jämförelse med mitt "du kan bli allt du vill!". Jag har varit inne i en skön egenbubbla ett par dagar och blandat upplevelser med hårt arbete. Att utvecklas är att våga kliva på nya stenar i strandlinjen när det blåser. Bra så. Med tillägget att nya kvastar sopar bra.

Inte en "spin".... det heter "cykel". Man "cyklar".

Jag har upplevt mitt bästa cykelpass någonsin. Cykel, inte spinning. Till att börja med så heter redskapet "cykel" och man "cyklar". Man sitter inte på en "spin" och kör "spinning". Då var det klart. Jag väntar bara på att det ska slå igenom i instruktörsledet. Visst finns det lite charm i intervaller och att jaga belastning och mjölksyra, men cykling är så mycket mer än vem som skriker högst. I söndags, eller egentligen för tre veckor sedan dök hon upp. Men i söndags var det fulländat. Bra musik i högt tempo, en kadens runt 100, techno och inte så mycket melodi är perfekt. Jag kan cykla hur långt som helst med nya stjärnskottet Malin Singh på Sunlight. "Shit, är jag redan i Stigtomta?", för dig som förstår.

"Jag föreslår att vi lägger ner Västergötland..."

I jobbet har jag tagit nya steg och det är underbart. Det kommer en formell förändring men den är liksom underordnad. På olika plan ska jag ta för mig och utvecklas, lära mig att vara ny. Naturligtvis har jag en plan för vad jag vill. Och från planen kommer mina actions. Jag är övertygad att jag står inför mina bästa år, de närmaste åren. Jag kommer att behöva stöd av er alla för att orka göra det jag vill. Och jag vet att jag har det. Vinnare hjälper vinnare.

Fast lite längre norrut ordnade det upp sig.

En helt annan sak, men ändå på temat vinnare (och förlorare). Med ond, grå död som tema. E20. Gamla fina E3:an till Göteborg. Vad har hänt? Jag åkte dödens väg i fredags eftermiddag, från Vårgårda till Örebro. Nedlagda vägkrogar, motell under rivning (Rattugglan), jättebreda niometersvägar med åttio km/h och tätare med plåtpoliser än granar i Norrland. Det är som om någon vill lägga ner Västergötland. Nu lägger vi ner för idag. I morgon, en annan dag, så ser vi världen helt annorlunda. Kram för att du går med mig i första ledet.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar