måndag 3 mars 2014

Jag formligen ällskar kompnetens!

Förra tisdagen  lyssnade jag på radio på väg till Linköping. Radio Röd. P4 Sörmland, alltså. En intervju med en bibliotekarie från Nyköping med trettio år i yrket påannonserades och jag gäspade. En kvart senare var jag tvärs Kimstad utan att ha fattat hur jag kom dit. Vilken underbar människa! Jag vill bjuda dig på middag - Katarina tror jag att du heter? Vilken kompetens, vilken berättarglädje och känsla. "Ni kanske tror att en bibliotekarie är en sur tant med hårknut. Fel....". Go, girl. Med eller utan knut!

Lyssna på klippet (spola till 2.47:20).
Jag älskar kunniga människor och vill lära mig mer och mer av er! Jag har vänner som kan massor som inte jag kan och jag älskar att fråga och vill lära mig av er. Framförallt av er som kan mycket om människor och deras hälsa. Eller kanske ohälsa. Jag blir tårögt imponerad av era val som fört er dit. Inte för att jag bangar för problem eller att prata om lösningar. Men inte som yrke!

Nej, jag vill verkligen inte få den!
Om jag gillar kompetens så ogillar, hatar, föraktar jag inkompetens. I alla former. Från telefonsäljaren som inte förstått sin roll vid mitt "nej", till reklamutdelaren som inte kan läsa. Jag undrar en gång i månaden vad det är i den svenska meningen "Ingen reklam, tack!" du inte förstår?  Varje gång jag slänger reklamblaskan "NYK" direkt i sopan tänker jag att det är säkert lite synd om dig. Jag börjar nog bli en mjukis. Fast några som det definitivt är synd om är företaget bakom som köper en tjänst men får ren inkompetens. Usch, säger jag som VD. Ska jag behöva minera brevlådan när du kommer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar