"Pallar du en rejäl backe?", sa Glenn.

Du som följer med mig vet ju att jag tycker mål är otroligt viktigt. Du vet nog att mitt löparmål - långsiktigt - är 20097,5 m på två timmar nästa år. Du vet också att mitt medellånga mål är att i slutet på den här sommaren orka springa två timmar i sträck, utan egentligt krav på sträcka. Och att mitt korta mål är att hålla på i en timme just nu och i morgon.

Med den vetskapen i bagaget så är följande lättare att förstå. Det hjälper också att du vet att jag är för dum för att ducka och att det faktiskt inte finns några "stupid bets". Allt tål att utmanas, livet vore torftigt annars.

På ett kundbesök idag kom vi att prata lite träning och Glenn gav mig ett lokalt tips på en fin skog - eller kanske en höjd - att springa i. Eller på heter det ju om ett berg. "Västerberget", sa han "men du ska veta att det är en bra backe i början". "Pallar du det?", undrade han. "Jag ska nog försöka iaf", sa jag och inombords var jag lika säker som sossarna var att vinna valen på sextio- och sjuttiotalen. 

Det gick fint att jogga de knappa tre kilometrarna till "höjden" som såg rätt respektingivande ut. Mördarbacken på Hållet är en mild bris i jämförelse. From nu kommer jag att gå på händer uppför den. På 800 meter var höjdskillnaden 101 meter. Uppförs....Söte Börje, det gick ju int´att springa! Och det var sant som han sa, det stod baske mig en stol högst upp där utsikten var som bäst. Göteborg....

Jag satte mig inte utan jag tog fem och stretchade och spanade mot Danmark. Efter den starten var det upp och ner, raviner och skogssjöar. Helt enkelt en underbar liten höjd att idrotta på. 

Krampen i häcken som kom efter tre kilometer hängde i sista åtta. Slut som en gnu men glad landade jag årets andra mil. Totalt 11, 2 och årets längsta i årets bästa väder.  


Man ska inte ge sig.

(Glenn heter egentligen något annat...)