If you can't be with the one you love, love the one you're with....

Alla har gjort den och jag vet inte vilken av alla versioner jag sjöng på när jag gick ner till Brasan igår. Förmodligen var det en senare version eftersom jag såg världen i pastell. När jag gick invanda Baker str. ner mot Vallarna och slottet så började tankarna flyga. Jag hejade på folk hela vägen och väl nere vid Nyköpingshus hörde jag inget av talet, sångerna och höll på att missa brasan eftersom jag hela tiden pratade med folk. Men någonstans i huvudet fanns alla du som jag vill träffa men inte träffar. Hemlängtan, kallas det så?

England.

Missförstå mig nu rätt som vanligt - jag är inte olyckligt kär och längtar mig ihjäl mig efter just dig. Men det kan vara så att jag är lyckligt förälskad i att du och några till finns. Fast den här gången handlar det lika mycket om geografi. Fast igen, det är så sant att det är sunt att ha vänner att bry sig om och som bryr sig. Fortsätt på den inslagna missförståndslinjen och det kommer förmodligen ett "Aha!" förr eller senare.

Södermanland.

Nyköping är bra. Litet och bra. Alla hejar och jag hittar - man lär sig hitta rätt snabbt. Praktiskt, fint med slottet, ån och hamnen. Jag har adopterat Nyköping och tar på mig att vara en del av staden. Örebro är bra. Större och bra. Några hejar och jag hittar - jag har bott där i tjugosju år. Praktiskt, fint med slottet, ån och Behrn arena. Jag saknar Örebro och skulle kunna tänka mig att vara en del av staden. Större slott för övrigt. Stockholm är bra. Stort och bra. Nästan ingen hejar, men när man möter en vän bara sådär så blir man glad från knäna och jag lär mig hitta allt bättre. Kanske inte så praktiskt men fint med slottet, "ån" och naturen mitt i. Jag saknar Stockholm och vet att staden behöver mig. Stort slott dessutom.

Närke - land.

Lite så funderade jag igår kväll när någon i bakgrunden talade in våren, när några i bakgrunden sjöng in våren och när någon i bakgrunden eldade in våren. Allt vid Nyköpingshus, på historisk mark där folk förr i tiden slog ihjäl varandra för att staden lockade. Jag har lätt att känna mig hemma med människor och med platser. "Varhelst jag lägger min hatt är mitt hem" och det är en bra egenskap. Om inte annat så brukar jag bli inbjuden på en kopp ganska ofta.

Uppland.

Titeln handlar alltså inte om kärleken mellan man och kvinna, den handlar om kärleken mellan man och stad. Det jag vet säkert är att jag idag ska springa ett hyfsat långt varv runt mitt älskade Nyköping med en ung, formtoppad och pigg träningskompis. Ujujuj - som de säger i Nääärke - vad jobbigt det kan bli. Det jag inte vet är om jag är på rätt plats. Att jag är rätt vet jag iaf. Och att jag inte är ensam att fundera, halva min bekantskapskrets verkar fundera över crosswinds och crossroads just nu. Jag återkommer i ämnet i kväll om du vill. Solen skiner och jag säger "Vi ses ute!"