tisdag 29 januari 2013

Smittsamt bra!

Det här blir en bra tisdag i en bra vecka. Iofs så brukar jag ha lätt att ha bra veckor men mycket runt mig känns extra varmt och tryggt just nu och då mår jag bra och presterar bra. I morse till exempel genomförde jag "det förmodligen bästa cykelpasset genom tiderna". Hittills alltså. Allt hängde på min inställning som naturligtvis kom ur min positiva mood. En sund själ ger en sund kropp skäl att prestera.... **bra försök**.

Nöjd, harmonisk och hög.
Stämningen var på topp trots den relativt tidiga timmen och även om jag/vi gjort passet många gånger så tog det eld idag. Jag orkade ligga på högre belastning och under längre tid än vanligt och det kändes bra. Jag lyckades kliva in i zonen och missade instruktionerna flera gånger. Jag brukar ju iofs ofta hitta på egna saker under passen för att få något som passar.

Jaja, ser väl antagligen ut så där
när jag steker frukost. Huga.


Hemma blev det brottarfrukost med skinka, varma grönsaker och ägg. Det ska vara gott att leva. Jag kommer att fortsätt denna tisdag med gott humör, jag kommer att smitta av mig det på dig så du också får energi att skaffa dig en bra dag. Kom ihåg att du själv bestämmer hur du ska reagera på händelser och därmed hur du ska må. Mitt tips till oss är att vi ska må bra. Tillsammans med dig orkar jag allt!

måndag 28 januari 2013

Totte Wallin!

"Har du en uppgift som verkar svår, tänk då ett tag på USA:s hockeylag..." skaldade Wallin i mitten på åttiotalet på den oerhört undervärderade LP:n (en typ av musikskiva -  för er ungdomar) "Kanotsyndromet". Det han syftade på var undret (miraklet?) i OS-hockeyn 1980 då ett gäng "underdogs" spöade Sovjet med 4-3 i en underbar finalmatch. Jag får fortfarande tårar i ögonen.

Det är skönt att vinna!

Du som eventuellt inte var med på den tiden ska veta att Sovjet - det hette så då - fram tills dess vunnit alla guld sedan pucken uppfanns. Nästan. Och att många faktiskt trodde att den sovjetiska nationalsången var signaturen till Hockey-VM.

2013 ska det ju stå. Och Nyköping istf London. Mina medaljer!

Utan att trötta ut dig ska jag berätta att just en oöverstiglig uppgift är något av det mest motiverande som finns. Att lyckas med alltså. Du måste planera din attack noga, du måste studera motståndet och andra ev påverkande faktorer och du måste vara beredd att blotta dig in på bara skinnet när du går all in och lirar dina äss. Jag har samlat på mig några verkligen lockande uppgifter för 2013. Jag ska all in och jag ska njuta av det, oavsett stor eller liten uppgift. Jag hoppas verkligen att du är med och stöttar och inspireras till att göra samma sak.


Full satsning är det som gäller.

Ta fram dina drömmar och gå för guld! Allt annat är mesigt. God måndag min vän, tack för att du läser.

söndag 27 januari 2013

På spåret!

And if you don’t feel good what are you doing this for?

Schysst låt med härlig text, höjer läsupplevelsen så knappa igång den. Jag gillar den eftersom den påminner om en kul typ. På många sätt. Detta om detta, jag hoppas att du är i en positiv mood för det här inlägget är positivt.



Träningsveckan har störts lite av jobbarresa men det blev iaf träning alla dagar även om mängden slutade lite under önskad nivå. Jag fick ihop elva timmar med en förbränning på 6500 kcal mot målet på 7000. Viktmässigt ligger jag rätt en knapp vecka kvar av januari, nu gäller det bara att hålla veckan ut. Nästa månad - februari - ska innebära ytterligare ett kilo ner. När vi går in i mars ska det alltså stå sjuttiotvå komma något på vågen. Det är i så fall nästan tio kilo ner på ett år. Otroligt bra och skönt att tänka tillbaka på när det ibland känns tungt.



Jag vet att ju närmare målet man kommer desto snävare blir det och desto viktigare blir detaljerna. Jag inbillar mig att min framgång - viktnedgången bla - bottnar i att jag äter vettigt. Men jag vill lära mig mycket mer om det på ett teoretiskt plan. Jag tror faktiskt att med ännu mer fokus så kan jag kanske nå sjuttio kilo och nästan fettfritt till sommaren. Något att jobba mot.




Motpoler och Qualität.

Utan motpoler vore världen skittråkig. Och eftersom naturen är underbart skoningslös när det gäller att utjämna skillnader skulle våra liv vara ganska grå utan motpolerna. Kanske så grå att man skull snubbla på allt tråk. Tänk dig ett liv utan väder, utan barn eller utan tävlingar. Grått, va? Uuu-hum. Där är vi överens så låt oss hylla olikheterna och deras möjligheter till "konfrontation". Hittade inget bättre ord.

Patrik i bakgrunden.
När det gäller träning finns en viss motsättning mellan mängd och kvalitet. Man behöver båda naturligtvis och hur skicklig man är i att väga av ger resultat i form av det som kallas form. Jag är kass på toppning och kvalitet, jag är lite som ett kärnkraftverk som - när man väl fått eld på skiten - bara går på. Icke desto mindre kommer den här våren innebära att jag måste hitta till kvalitetsträningen för att göra det jag ska. Vinna en landskamp i maj. Jag har femton veckor på mig och jag respekterar mitt motstånd även om våra förutsättningar är olika. Det är vi överens om, men på olika sätt. Jag kan springa eller idrotta i princip hur länge som helst, men jag känner mig underlägsen i speed. Eller vad det nu heter över tio km.

Mitt motstånd. Värdigt och respektingivande.

Utmanarnas förutsättningar är olika. Först och främst fysiskt och om jag skulle vinna så är det en prestation värd Jerringpriset eller så. Det är iaf min bild av läget och det sporrar. Jag har dock ett oerhört mycket gynnsammare läge när det gäller möjligheter att träna. Mysigt läge. Bara jag nu kan hitta hur jag får fart och inte bara orkar springa dubbla distansen utan problem. Det är ju resultatet vid tio som gäller. Återkommer med min planering och fördelning av mängd (lätt) vs. kvalitet (svårt) inom kort.

Mängd, inte kvalitet.


Idag blev det mängd - 14 kilometer ute - eftersom jag tror att jag måste lämna löpbandet och faktiskt springa på riktigt. Moddigt och bitvis halt gör att jag tror att man tappar 5-10% av kraften och isf är resultatet, 90 minuter, helt ok. Hundra dagar är gott om tid. Motståndet ser mig som ett "värdigt motstånd" och jag säger ungefär detsamma, "värdigt och respektingivande". Hur grått skulle livet inte vara utan en motpol? Det är sånt här som håller pojken ung. Just fucking do it, no remorse.

lördag 26 januari 2013

Att välja att eller att inte välja att inte.

Man kan välja att inte. Jag väljer oftast att. Hur du gör är naturligtvis upp till dig. Min rekommendation är att alltid säga ja. I alla fall först och för att få chansen att prova. Man kan alltid kliva av innan varje projekt når en kritiskt fas. Jag är dessutom övertygad om att alla som frågar dig verkligen vill ha dig med för att de tror att du kan tillföra processen något. Det är ju väldigt sällan man försöker fylla en lucka bara på chans.


Jag tror på din och min förmåga att göra och uträtta. Jag tror att vi kan prestera oerhört mycket mer bara vi vågar släppa på våra spärrar. Att göra saker som andra tycker är på gränsen eller kanske tom fel är för mig befriande. Jag tycker om att tänja gränser och ifrågasätta spärrar. Jag gör eller uppmuntrar ibland saker som andra inte vågar eller kanske förkastar. "Varför inte", är ett vanligt uttryck i min värld. Det klassiska Närkingska "Dä går aaalldrii..." är en ren sporre att motbevisa.



Naturligtvis finns det gränser men jag lovar att de säkert inte är desamma för oss alla. Så mitt budskap blir att du bör då och då bryta lite regler men naturligtvis inte framkalla fara eller få någon att må illa  Det enda du ska ångra i livet är ett tveksamt "nej".

fredag 25 januari 2013

Told ya so!

"...men efter tre minuter så kommer det kännas helt ok..." - så skrev jag i morse när jag hade som mest köldångest inför träningen. Fick jag rätt eller fick jag rätt? Naturligtvis. Willkommen, bienvenue, welcome. Fast det gick inte till som jag tänkt mig. Men, what the heck - jag är flexibel när det handlar om överraskningar.

Kom bara.... I love to handle it!


Ett känt faktum är att det alltid funkar "att gå in och ta en smäll" för att komma igång. Det vet du som är bollspelare. Jag har lagidrottat med boll i princip sedan redskapet uppfanns av kineserna och lika länge som jag minns - vissa kvinnor skulle här skrika "femton minuter!" - så har det alltid sporrat mig att bli lite förbannad. Laddning och inställning till uppgiften är allt, oavsett vad du nu ska göra - jobba, kramas eller idrotta. Slarvar du och har skallen någon annanstans så är du någon annanstans i prestationen. Det säger sig nästan själv att närvaro är viktigt. Jag tycker om att planera, jag vill gärna veta vad som ska hända under ett pass och vill helst ha en plan för det mesta i livet. Kom ihåg att man alltid kan - och ska - revidera under resans gång. Ständig kursjustering mot målet är viktigt. Det är först när du verkligen är förberedd och har en klar målbild som du kan hantera en förändring snabbt och rätt. Alltså måste du verkligen veta vad du vill för att kunna förändra det. Känn på den frasen du.

Ingen överraskning direkt....


Jag menar allvar med den. Som så mycket annat. Jag får inte alltid vad jag vill och jag lyckats naturligtvis inte alltid nå alla mina mål. Men tillräckligt ofta går saker min väg och det tror jag beror på noggrannhet innan genomförande och ett djävligt öppet sinne när det väl är match. Jag kan nästa drista mig till att säga att jag älskar överraskningar, att jag ser fram emot att tvingas tänka till för att prestera. En seger som kräver hårt arbete och som från början verkade onåbar är härligare att vinna än en lätt och solklar.

So bring it on - surprise me!


Morgonsamling!

0530, -18, 800. Det är siffror som är högt reella i mitt liv just nu. Ibland undrar man om man måste följa sin planering och ifrågasätter hur man är funtad. Jag är alltså på väg till gymmet, det är inte jättetidigt, men det är kallt och - återigen ett men - det är iaf en promenad på fem minuter. Hur ska jag klä mig för åttahundra meters promenad. Oftast så joggar jag ju fram och tillbaka i träningskläderna men just nu när jag sitter och huttrar i lägenheten så funderar jag på om det antagligen inte är ännu kallare ute.....

Bra mössa!

Tanken på att krypa ner i sängen hos varma goa slår mig och jag överväger en stund hur det skulle vara att göra det. Men sedan  inser jag att då skulle jag ju svika mig själv - hur kallt och motigt det än blir (i fem minuter) så kommer det att överskuggas av den härliga känslan tre minuter in i träningen. Så blir det! En extra jacka och iväg.

Bra vinter.


Morgonträning är så skönt. Ja det är det även på kvällen eller mitt på dagen med. Jag skulle kunna tänka mig att vara professionell idrottare. Än är det nog inte kört för denna unga pojke! Siffran -15 peppar mig. Den känns bättre än  -18. Nu kör vi!

torsdag 24 januari 2013

Utveckling 25/8!

Ibland är jag här och ibland är jag där. Så är mitt liv eftersom jag har skaffat mig förmånen att få resa och se nya miljöer. Jag älskar det, kanske inte själva resandet i sig och kanske inte heller hotellboendet i sig, men det ger mig möjlighet att hela tiden möta nya människor och miljöer. Sitter nu i Karlskoga och ska utbilda ett trettiotal personer. Tillsammans med gårdagens två kurser så har jag lärt känna (nåja) femtio personer på två dagar. Jag har ätit och fikat med dem på deras jobb och fått massor av nya intryck. Underbart. Samtidigt har de naturligtvis fåt "a piece of me". Underbart. Jag kan tänka mig att det finns folk som gör samma sak varje dag. Det skulle inte funka för denna nyfikna pojke som vill utvecklas tjugofem timmar om dygnet åtta dagar i veckan!

God fömiddag, Karlskoga.


Igår hade jag mycket egentid och det är naturligtvis kopplat till att jag var strandsatt på främmande ort och inte hade så mycket att välja på än att jobba eller utvecklas. Jag valde utvecklingen. Det blev en kylig promenad, ett bra träningspass och lite bad och bastu. Senare på kvällen så jobbade jag lite på rummet, käkade en lätt måltid och hann med att prata bort en trevlig stund. Sammantaget en rejält bra dag med utveckling och återhämtning. Idag står som sagt föreläsande på programmet, ett kundbesök och så hemresa.

Barnslig, lekfull och mogen.


Och så träning i Nyköping ikväll. Det är ganska gött att vara Patrik just nu. Kram för att du lägger tid på att läsa min tankar!

tisdag 22 januari 2013

Två minus blir ett plus!

Visst! Du kan räknereglerna, eller hur? Jag är i Karlskoga ett par dagar för att utbilda eliten inom Svensk försvarsindustri. Jäpp - det är jag som utbildar eliten, vad gör det mig till? Haha, är på så gott humör och nästan oseriöst glad i livet just nu. Vad det beror på håller jag för mig själv - men en sak ska du veta - det skulle faktiskt kunna bli ännu lite bättre. Jobbar på det, drömmar håller mig ung.

Bortagym. Bra fokus i rotationerna!


Jag valde det lite slitna gamla "Karlskoga Hotell", lite av ett "fd Scandic", fd "Esso motor hotell" för gymmet och poolens skull. Det är inte äckligt, då hade jag inte bott där, men långt ifrån lyx. Ibland väljer jag lyx för att vi ska må bra, jag och grabbarna, när vi är ute och jobbar. Gymmet i källaren håller inte Scandic-class men är trivsamt och OK - och så poolen alldeles bredvid. Körde fria vikter fyrtiofem minuter och cyklade en kvart. På det lite bada och faktiskt så hittade jag in i ett solarium. Det var nog första gången sedan 1986 men det var varmt, skönt och svettigt. Kände mig ren och fin i hela kroppen efter duschen.

Inte flashigt men charmigt.  Man kan bli slut iaf.

Det var då jag kom ihåg vad jag glömt om Karlskoga hotell. Det finns ingen mat på kvällarna.... Ut på stan (byn) tre minuter i nio och leta efter något nyttigt. När man varken hittar eller hittar något så går klockan och ett par minuter över nio förklarade två charmiga lokala kvinnor i lämplig ålder som jag hoppade på med frågan; "Maaaaat? Fort och nyttigt!" att det nog var kört. Om jag inte "gillade MCD eller MAX". Med lämplig ålder menar jag att det är svårt att bedöma en kvinnas ålder. Speciellt i mörker. Och ännu speciellare på vintern med stora jackor och en halv räv i ansiktet. Det kan dessutom göra ont att bedöma fel så jag gör det bara när jag måste. Det är lättare på sommaren. Nu tappade vi dock tråden lite.

Smalt grepp och in med armbågarna. Tungt ju!


Donken går fetbort eftersom jag inte tycker det smakar någonting om deras "mat". Dessutom vet jag hur länge en cheeseburgare överlever i rumstemperatur. "MAX får det bli, de har väl sallad i plast iaf", tänkte jag.  Ensam i butiken och en kille bakom disken som inte haft kunder på ett bra tag är en bra förutsättning för att förhandla. "Jag vill ha en stor hamburgare, mycket kött men utan bröd, kan du fixa ihop det?" och så någon liten "side sallad" om det går? (Det var ett tag sedan jag satte min fot på ett sådant ställe....). "Snälla", lade jag till. Dish. "Då tar du bara en Delifresh, vill du har bönor, morötter eller en grönsallad till", sa killen utan att tveka.

Delifresh från MAX - ny favorit!

Jag är impad. Jag kan gå till ett hamburgerhak och få vad jag vill. Leve MAX. Hamburgare, med alla tillbehör i feta salladsblad och en super bönsallad till. Ja tack. Efter den måltiden ler mitt liv ännu mer.




måndag 21 januari 2013

There are no stupid bets!

.. eller "taking it one step further..." kan vara ett vaknare sätt att se det. Ska förklara strax. Först lite egoboost och jag är tacksam för att du tycker om att läsa om min träning och vägen mot målet.

Ett halvår sedan - nu så mycket bättre! Och gladare!
Tanken är ju att skruva upp träningen främst avseende kvalitet under våren och veckan som gick var den bästa -iaf  kvantitativt - sedan i augusti. Jag körde fjorton timmar och nådde 9300 kcal i förbränning , vilket kanske är ett intressantare mått på "volymen" träning man gör. Precis som vikt kanske är ett dåligt - sämre? -  värde på kroppens utveckling. Jag tycker dock att man ska mäta många parametrar och utifrån alla dessa göra sin bedömning. Fler inputs borde ge en större möjlighet att hitta rätt. Jag är klart på väg träningsmässigt och viktmässigt har jag hela veckan legat på stabila "sjuttiotre komma .....", dvs det mål jag ska uppnå första februari. Har tom varit under sjuttiotre.

Simple rules - only one winner!
Jag har ju en utmaning i maj - ett mål.  Jag ska springa Oppebylöpet i Nyköping. En mil asfalt och det är inget konstigt med det. Jag har sagt att jag ska vara i så god form att jag ska kunna springa snabbare än på kanske tjugo år? Under femtio och kanske bättre än så. Inget konstigt i det heller.

Bra badväder!

Ett steg vidare betyder att det har blivit tydligare att "the game is on". Min träningskompis - först i mål vinner - och jag har nu kommit fram till vilket pris vi tävlar om. Årstiden och andra förhållanden gör att jag inte ens fundera på att torska. Det blir ett lopp med många bottnar. Vi lär återkomma i ärendet men just nu är "bettet" en skön inspiration. Naturligtvis bra att träna ihop med någon som är en exakt lika stor vinnarskalle som kan sporra en att orka prestera. Dock ännu skönare att tänka på den nionde maj och segern. Hoppas bara på solsken och inte snöbyar efter loppet.

fredag 18 januari 2013

Konsten att mogna utan att stelna!

Som så mycket i mitt liv är lösningen enkel min vän. Jag ger dig lösningen. Lite längre ned.

"Leta hantel?"
1. Omge dig med pigga, raska, trevliga, inspirerande och målmedvetna vänner!
2. Fyll din tid med något som gör dig pigg, rask, trevlig, inspirerande och målmedveten för dina vänner!

Hemma!
Så tänker lilla jag. Så har lilla jag det. "Just fuckin´do it", som skofabriken säger. 

Pigg, rask, trevlig, inspirerande och målmedveten.
Gå nu ut och lyft något tungt - love ya all!

torsdag 17 januari 2013

En muskel!

Du kan det säkert men vi tar det lite kort. Vi har olika typer av muskler i kroppen. Skelettmuskulatur är det i oftast tänker på när pratar muskler, de stora synliga som vi själva kan välja att använda. Alltså vi kan med hjärnan styra dessa för att slå eller lyfta på gymmet. Vårt autonoma nervsystem - icke viljestyrt asså - hanterar den glatta muskulaturen som i tarmar och lungor. Ungefär på samma sätt kan man beskriva hjärtmuskulaturen, den tredje typen.



Hjärta och tarmar släpper vi i den sköna förvissningen att så länge vi fungerar så fungerar de. Ja, eller tvärtom om naturligtvis med. Jag tänkte koncentrera mig på de mysiga som vi kan träna och som syns. En skelettmuskel - tex - biceps på överarmen - består av en muskelbuk, den mjuka delen, och två senor. I muskelbuken sker allt kemiskt utbyte som resulterar i att muskelfibrerna dra ihop sig och via senorna skapar rörelsen i lederna. En muskel passerar alltid någon form av led och syftet är att sträcka, böja eller rotera just den leden. Genom att den ena senan sitter fast i skelettet på den centrala sidan - muskelns ursprung - och den andra längre ut - muskelns fäste - så kommer alltid en sammandragning att skapa en rörelse.




Processen är rent kemiskt komplicerad men under förutsättning att ditt system är intakt och fungerande så kan du få dina muskler att göra det du vill. Du kan lära dig att kontrollera och utveckla dem via olika former av träning. Du kan påverka storlek, utseende och funktion och för mig har det blivit lite av ett gift att skapa kroppskontroll. Och då tänker jag inte bara på att styrketräna för att få definition och kanske lite volym, det är minst lika viktigt med kontrollen och känslan. Träningsformer som dans, pilates och yoga är för mig minst lika viktiga som den klassiska träningen. Ju mer jag har hållit på desto tydligare har detta blivit. Mitt mål är en sund, stark och snygg kropp som jag har full koll på. Till vad nytta det nu kan vara.



Lite avdelning värdelöst men viktigt vetande; kroppens största muskel är stora sätesmuskeln, vi har drygt sexhundra skelettmuskler i kroppen och tungan är den starkaste i förhållande till sin storlek.

onsdag 16 januari 2013

Stark ute!

Studsade iväg ut från hemmakontoret på lunchen med en stark längtan. Jag ville ut och kroppen bara skrek efter rörelseglädje. När min kropp skriker efter något brukar jag ge den det. Kände en viss osäkerhet eftersom vi hade snökatastrof i byn igår. Det var lite moddigt och det var lite isigt och det var nog lite farligt men som tur var var det lite plogat och lite grusat med.

Snudd på fånigt lycklig kille! Stark ute! (Inga fler porträtt med vidvinkel...)

Tänkte en halvmil och såg en runda förbi Vallen och ut till Krikon framför mig. Det blev ungefär så och uppe på Hållet så insåg jag (igen) att vi har ju för tusan en skog mitt i stan. Jag fick en massa flashbacks till "Hållets hjältar" och en del flashforwards till våren. Hmmmm, det är inte så dumt att träna ute. Också.


Ull närmast kroppen har jag ju alltid sagt...


Precis rätt klädd och lagom varm lufsade jag drygt sex kilometer på dryga fyrtio och det är inte snabbt. Men det var skönt och viktigt att få röra på mig. Fick mycket energi. Tänkte ringa Ringhals och be dem koppla in mig på elnätet i stället för en av reaktorerna. Rätt nöjd. Hur långt sprang du på lunchen?


Osynk och egna initiativ!

Ibland glömmer jag att jag faktiskt lägger fyratusen spänn om året på gymmet. Att jag är kund och kan förvänta mig en tjänst och en viss nivå av kvalitet på den. En gång på tusen motsvarar inte det som händer på Sunlight det som jag förväntar mig. Jag är alltså riktigt nöjd och stannar som kund, år efter år.

Jag till vänster i röd tröja. Skaplig avslutningsetapp mitt i Paris.
Nu har det varit en gång på tusen och jag och instruktören hade helt olika tankar på ett pass. Jag hade svårt att förstå varför man under timme bara ska jobba i lågt tempo och bara mata på monotona cykellåtar utan variation i ställning och tempo. Jag saknade också information om intervallernas längd och vilka förväntade belastningar som gällde. Alltså sådant som för mig som hyfsat tränad påverkar hur jag attackerar uppgiften. Kom faktiskt på mig själv med att sitta och tycka att vi tillsammans gjorde ett dåligt jobb. Ledaren som inte gjorde som jag ville. Och jag som inte tyckte det hon gjorde var bra. Och ingen av oss hade ju fel. Eller rätt.

Dagens lunch.
Efter ungefär fyrtiosju sekunder - den tid som jag kan sura över något - så blev jag normal och började köra mitt eget race. Insåg ganska snabbt att med trekvart kvar av passet så skulle det inte bli bra att göra något annat. Vi var liksom hundraprocentigt osynkade. Så jag mosade på "Frankrike runt" och försökte att le tillbaka på bästa sätt. Vi landade ungefär i samma andetag och jag fick en glad vinkning när jag gick. Mitt budskap till dig käre läsare får bli "ta tag i saker och ting på fyrtiosju sekunder!". Idag blir det en jogg ute på lunchen - bara för att jag kan. Vi får väl se om jag saknar något och måste lösa det. Ska du med?

tisdag 15 januari 2013

I'll be burnin' rubber, you'll be kissin' my ass

Det här är en "må-bra-upplaga" av Semper in primis, var vänlig starta musiken HÄR innan du läser. Gärna högt så du stör någon och för att komma i party mood! Jag kommer att få dig att dra på munnen. Minst.

Klarrt? OK, då kan du läsa vidare.

Herregud, vad går han på? (Gymmet 0615 i morse)

Ord och floskler som får oss att må bra! Man bör ha minst en handfull som olika mantran inför oilka situationer i livet. Jag ger dig några favoriter att suga på.....

"Don´t tell me the sky´s the limit when there are footprints on the moon..."
"Gräset kan faktiskt vara grönare någon annanstans - om du inte tittar så vet du inte!"
"Do or do not - there is no try!"
"Alltid i första ledet (för dig) "       ((Semper in primis...))
"Stillastående är tillbakagång"
"Ta inte bussen - ta makten!"
"The force is strong with him."
""En ledare med fast hand leder folket."
"Det sista du ser av mig är ryggen!"
"Ensam är stark - två är starkare!"
"Om jag får välja så vinner jag hellre än förlorar..."
"Tveka aldrig på vad du betyder för mig!"
"Ge ditt leende till din nästa så får du strax den tredjes. Bytta leenden värmer bäst."

I love my breakfast-maker.
När övergår en smoothie i en sallad?
Så där. Nu mår jag bra och är stark. Du med antar jag. Och dessutom ler du. Jag sa ju det! Kram!











måndag 14 januari 2013

Andra halvan....

Om nu halva är inne så är halva utanför. Jag tränar ganska målmedvetet och det går bra. Jag är nöjd och ibland när jag får beröm blir jag stolt. I helgen kom två gymmisar fram var för sig och sa att jag var i "snygg shape". Det är farligt att säga till någon med mitt ego. Jag kan ju tro att de menar allvar! En sak har jag insett mitt i all eufori över framsteg. För att nå ända fram räcker det inte att träna rätt och hårt. Det är minst halva jobbet att äta rätt och hårt.



Jag ska inte dra alla bokstavskombinationer här. Det är gjort så många gånger av andra. Jag vet att om jag ska nå mitt mål med så lite kroppsfett som möjligt - ja jag vill se muskler - så måste jag förbruka mer än jag  tar in. Det är inte så svårt egentligen. Inte i teorin. Jag kommer att satsa stenhårt på födan under ett par månader. Det blir fokus på proteinkällor som kött, fisk och ägg, det blir fett från bacon, ost och mejeriprodukter. Det blir så nära noll kolhydrater som det bara går. Det blir noll godis, noll öl och noll bröd. Fast vin ska jag ha kvar i kosten, av två skäl. Jag behöver en belöning och dessutom är det nyttigt.



Om man sätter ihop en typisk måltid enligt ovan är det ju något att se fram emot på gymmet och då känns det inte så tufft. Jag kommer att lyckas och jag kommer dessutom att njuta av det.

Halva inne!

Halva januari avklarad alltså. Och saker börjar klarna för mig på många plan. Hur är det för dig? Har vardagen satt sig och du kunnat börja se framåt. För mig är nu och framåt allt. Nu är en sann känsla och den verklighet jag upplever och framåt är dit jag ska. Jag hamnar inte där jag hamnar utan jag går dit jag ska. Jag hoppas du tänker likadant. Ladan ligger därborta. Bara gå.

Dagsläget (igår alltså - idag ännu bättre...)

Förra veckan blev bra träningsmässigt med en grym avslutning avseende kvalitet. Totalt elva timmar i aktivitet och 6600 kcal i förbränning. Trots förbränning i underkant så börjar jag närma mig en bra känsla i kroppen. Jag tyckte tom att jag såg en muskel under fettet på magen! Ja, jag är knäpp - jag vet. Ska var stabilt nere under 74 kg om två veckor. Vägde igår ut på 74.2 så det bör kunna fixa sig. Sedan ett kilo till bort under februari och första mars ska banne mig andra siffran på vågen vara en klockren tvåa.


Planeringsdörr
Jag vet att vikt är relativt dåligt som måttstock, men jag har min egen lilla väg. Så länge som jag håller min önskade vikt eller tom går ner mot målet är det OK. Under förutsättning att jag ser resultat, blir hårdare i kroppen och känner kläderna passa allt bättre över axlar och armar samt allt sämre runt midjan. Jag reser just nu mot mitt mål. Det finns plats för dig med! Allt som behövs är ditt beslut.

söndag 13 januari 2013

"Sök på hockey för fan."

Den svenska kulturhistorien misshandlas ibland och vi har alla ett gemensamt ansvar att föra den vidare till inflyttade och invandrare. Pistvakt är svensk kulturskatt och citatet är klockrent för den som kommer ihåg --> v v v webverkstan.se och p p p pistvakt som svar. Att få en träff på Svartlien var liksom inte att tänka på. Om du i dessa dagar skulle söka, sorry googla, på "punk" så skulle förmodligen följande bild dyka upp:




Mitt liv just nu är nämligen omoget, rebelliskt och allmänt anstötligt för "vän av ordning". Jag mår helt enkelt skitbra, har skitkul och ger mer eller mindre fan i gängse normer. Naturligtvis kliver jag inte över lik men det gjorde egentligen inte punken heller. Tillsammans med folk runt omkring mig så jagar jag fram i 120 bpm mot våren och njuter av det. Försök stoppa ett lok som brinner om du vill.

Kultur. Svensk. Viktig.
Dagens träning har tagit det hela ett steg till. Elva kilometer intervall på löpbandet  - halt ute - ihop med ren duracellkaninkraft som satte pacen. Kompisen körde hardcore och fick ihop hela sitt önskade intervallpass på 11000 medan jag fejkade en hamstringssträckning och höll mig borta från de högsta farterna. Jag fick ihop 3000 slätt och åtta kilometer i stegrande 700-ingar med återhäntning i 300. Efter det en rejäl stretch och jag har lyssnat och ska lyssna ännu mer på dem som hävdar "återhämtning".

PNF - töjning. En bra träningskompis är guld värd.

 På kvällen ett cykelpass på trettio, vilket egentligen är för kort men om man skruvar upp belastningen och stänger av den stora hjärnan så kan man borra rätt bra. Jag fullständigt älskar att cykla, det är ett råpass för hela kroppen. I alla fall om man cyklar som jag gör. På det ett corepass som alltid är viktigt, jag kommer nog att fortsätta med just de passen för att det är kul att ibland träna i grupp. Kvällen avslutades med massor av explosivitet och rotationer med fria vikter i bunkern. Jag är en udda fisk där inne men det passar mig.


torsdag 10 januari 2013

Vilodag!

Förra året hade jag sjutton stycken träningsfria dagar. En del kallar det för vilodagar. Vänner talar med mig och pratar om återhämtning och att kroppen behöver vila för att byggas upp. Visst är det så. Men aktiv vila kan också vara återhämtning. Man kan vila delar av kroppen osv. Så tänker jag - hur gör du? Vi är olika och har olika kroppar.

Allt utom botten är LCHF!

Igår efter två timmars träning - styrka och cykel - på ganska hög belastning lyssnade jag jag faktiskt på min högra hamstrings som tyckte att livet var lite surt. Idag har jag ägnat mig åt arbete och sedan jag kommit hem bara varit med min goa unga. Vi har bakat egna pizzor,  iofs ganska nyttiga om man bortser från mjölet och med oerhört mycket sallad till så helt illa är det inte. En öl till tycker jag definitivt man tar om det är en vilodag. Bloggen blir dessutom kortare en sådan dag och budskapet enkelt men viktigt: "Lev livet nu - det är underbart". Att jag dessutom tog vara på en tillfällighet gjorde kvällen till en fullständig succé. Kom ihåg att öppna dina sinnen och tänka utanför den där förhatliga lådan. Det är nämligen så att det man vill det fixar man.

tisdag 8 januari 2013

Urkraft!

Vad driver dig att göra det du gör? Troligen vet du det bättre än jag men jag antar att i botten finns samma krafter som driver mig. Det vill säga ursprungliga och naturliga saker som överlevnad och släktets fortplantning? Eftersom vi (tyvärr?) lämnat grottstadiet så har vi dock kanske förfinat och tänkt om. Men krafterna i mig är desamma som hos min föregångare. Oavsett hur brutalt det låter.

I hemsydda kläder!


I takt med att samhällets värderingar ändras bär vi oss annorlunda åt. det som är accepterat idag kommer kanske inte att vara det i framtiden och tvärt om. Om du hänger med. Allt färre kvinnor klubbar ner en man och släpar hem till grottan i dessa dagar. Dessutom vore det kanske ingen vits med en medvetslös herre om man nu ska fortplanta. Vad vet jag? Om man nu ska hitta spåret igen så menar jag att vi drivs av samma kombination av hormoner och fysiska behov. Eftersom vi kan göra så oerhört mycket mer med våra kroppar - vi har stor arbetskapacitet - än vad som krävs för både egen och släktets överlevnad, så har vi en stor överkapacitet. Många av oss väljer att idrotta på olika nivåer medan andra låter kraften somna in och bli outnyttjad. Vad som är bäst ur ett gemensamt perspektiv är solklart. Vi måste få fler i aktivitet innan vi låter slöfockarna kväva oss friska.

Min grotta är tryggast och varmast!

Att skapa gemensamma mål är tufft men nödvändigt. Hur man når dit finns olika sätt. Kunskap, piska och morot (=skatter) eller något annat. Vad som fungerar bäst beror självklart på individen som ska påverkas. För en gångs skull har jag ingen patentlösning. Storleken på projektet avgör vilken grad av tvingade medel man får använda som ledare. Om jag ska rädda mänskligheten från fetmadöden får jag vara mer brutal än om jag ska övertyga damen i fråga om att just min grotta är den mysigaste och jag den tryggaste att sova tätt intill. Du måste - oavsett questen - ha största delen av gruppen med dig. Annars är du rökt. Det du alltid kan ha med dig är att människan drivs av samma basala behov som alltid. Tala till dem och du får massan med dig.

Låt den rätte leda dig in!

Det börjar bli mycket litteraturkopplingar nu. Men faktum är att alla processer kräver sin ledare och många gånger är den fasta handen garantin för att något blir gjort. Min ledarstil präglas mycket av planering och genomförande. Du som följer mig vet det mer än väl. Jag är målinriktad och jag är en utförare. 348 träningsdagar förra året visar bland annat på det.




Igår - ladugården - så sa jag att ju närmare målet du kommer desto klarare blir du på vad som ska göras. Det blir också lättare och lättare. Det är lite som att köra bil mot en given adress, ju närmare du kommer desto mindre är risken att du hamnar väldigt mycket fel. Om du som ledare i en process ska få gruppen - liten eller stor - att samverka och nå målet krävs att du använder samma trattprincip. I början av en process kan du tillåta att medlemmarna är yviga och kanske tom gör vissa moment som inte pekar rätt i din värld. Som kanske inte alls pekar på målet till och med. Låt det ske för det kan skapa erfarenhet i gruppen som kan vara  nyttig längre fram. Ju närmare ett slutligt viktig beslut - ett mål - ni kommer desto viktigare är det dock att allt samverkar. När genomförande sker måste ni vara överens. I alla fall måste du som ledare vara fast i tanke och hand när du tar beslutet. Och gruppen ska känna att det är rätt.




Som du vet älskar jag beslutsprocessen eftersom allt är möjligt. Jag ser inga begränsningar. Finns det något jag vill nå så kommer jag att nå det. Man måste dock komma ihåg att för att gruppen ska bli lycklig måste  det bland medlemmarna finnas en önskan som pekar åt samma håll. En gemensamt formulerad målbild. Annars är du ute och cyklar som ledare. Mer om det under dagen. Nu dags för ett tidigt träningspass. Att vara förberedd - tränad tex - kan vara en viktig sak i beslutsprocessen. Tillsammans med en målmedveten hand som hittar och pekar ut vägen är det vägen framåt. Det vet jag och det vet du. Tack för att du läser!

måndag 7 januari 2013

Bred som en ladugårdsvägg!

Nej då. Det handlar inte om att jag har svårt för breda bakar. Iofs tycker jag bättre om folk som bryr sig om sin kropp och hälsa. Jag gillar fitta människor. (Kunde inte låta bli..... dessutom är det ett snott uttryck.) Jag har ganska klara fysiska  preferenser vilket stör många. Det är bra för då skapar jag debatt. Jag vet att det naturligtvis finns sjukdomar, men faktum är att det största antalet sjuka kroppar är möjliga att göra något åt. OCH - det är var och ens ansvar att göra det. Om inte annat av samhällsekonomiska skäl. Jag tänker inte betala för någon annans slarv och förväntar mig heller inte att någon tar hand om mig.

Du har ansvaret, ingen annan.

Att göra något kräver att du bestämmer dig för det. Först ska du naturligtvis vara medveten om behovet, men om du inte fattar det själv så måste samhället - vi alla - genom vårt normskapande ge dig en "spark in the butt!". Vi talar om spark som i startkablar. Man kan dö och/eller kosta samhället oerhörda resurser om man skiter i att sköta om sig.

Tränar tant ofta här?

Pratade målsättning med en vän i helgen och kom då kort in på ladugårdsväggen, en målbild jag använt vid många utbildningar. Den är klockren i sin enkelhet. När du sätter mål ska du tänka dig att du står ute på ett fält en tidig sommarmorgon, gult, grönt och blått skapar en harmoni. Ljuset dallrar i luften (!) och lång därborta ser du den. Den röda ladugårdsväggen. Du ser det inte helt detalj men din instinkt säger att det på väggen finns ett antal svarta dörrar att öppna. Bakom vilken den heliga Graalen finns vet du inte. Men du vill ju ha den. Det kan naturligtvis vara vad som - men det är ditt mål att nå. Kanske en goding som vill rulla i höet med dig - du bestämmer!

Man kan faktiskt välja vilken man vill ha.
På flera kilometers håll ser du den röda väggen och struntar i dörrarna. Du bestämmer dig för att ta dig dit och analyserar dina vägval. Jag vill själv gå rakt på men man får inte trampa ner växande grödor. Kom ihåg det! Ju närmare du kommer desto större blir väggen framför dig, samtidigt som alla dina sinnen samverkar för att kontinuerligt göra nya analyser. När du står på tjugo meters håll måste du börja välja på höger eller vänster halva. Om ännu närmare ska du med känsla och erfarenhet välja vilken dörr du ska öppna och hitta rätt paket. 
Går inte att missa, ens på långt håll.
Trots att det kan verka som en slump är det naturligtvis aldrig det. Tror du det så reducerar du dig till en dator. Under hela resan fram ser du målet framför dig och vill nå dit. Det spetsar dina sinnen att ta in alla möjliga tänkbara och otänkbara intryck. En löpande bearbetning, omedveten, sker och du skapar en känsla. Dessutom tänker du aktivt och dessa båda processer gör att du väljer den dörr du finner rätt. När du öppnar dörren har du nått ditt mål så långt du kan påverka det.  Resten beror på yttre faktorer men det är en helt annan sak.