Vänner, nya och gamla.

Utan kontaktnät är vi ensamma. Insparkning av dagens första öppna dörr.... Fast ibland är det kanske läge att reflektera över de som bara finns där. Vänner och kontakter, älskare och motståndare. Kunder eller skomakare. Alla som du interagerar med bör göra dig glad eftersom den kommunikationen hela tiden utveckar. I det lilla, mellan dig och honom och i det stora, för samhället. Ett samtal som aldrig äger rum kan skapa krig eller ensamhet. Så tänkte jag i morse när jag käkade frukost i tredje hemmet i Stockholm.

Trivs så bra i Stockholm.

Gårdagskvällen innebar insamling av nya vänner i form av ett kreativt gäng med statister. Små filmstjärnor ju! Jag har ju precis fastnat för den verksamheten och var för första gången med på gruppens månatliga mingel i hufvudstaden. Vilken härlig miljö och vilka sköna personligheter! Och vilket kontaktnät, de som satt där har ju gjort allt! Jag bara njöt av att lyssna på vem som skulle jobba med vem, och vilka auditions de varit på. Förstår att det kanske inte ligger tung ekonomisk utveckling i det men om man ligger i och skaffar sig en bag att visa upp växer man samtidigt som person. Steg för steg.

"Det där kan jag också göra på film. OM någon bara ber mig...."

Det pratades om alla stora produktioner som går på TV och bio och jag vet att en del faktiskt har "tvingats" åka till Hollywood även i den här gruppen. För en kille med mitt ego låter allt lockande. Alltså inte bara California utan även den personliga utvecklingen. I mitt yrke som föreläsare är jag van att "stå på scen", men jag vill ju utvecklas genom nya uppgifter. Bra middag igår med min favoritfisk, röding.  "Varför äta uppstekt blodpudding när det finns varsamt tillagad rödingfile" är ett internt skämt men stämmer mycket bra på mina matvanor. Slarvade och njöt av en ale före maten och åt faktiskt två av fem potatisar till fisken.

Inte någon standardfrukost direkt....

Dagen inleddes som sagt på ett ställe som börjar kännas bekant och vänligt för att närma mig en sammanfattning på dagens tema. Jag fortsatte min synd med en god men djävligt ovanlig frukost. Kaffe och två rostade mackor! Lite som för att fira när jag ändå är så glad. Jag är glad för mina vänner, nya och gamla. Kram för att du följer mig och vill delta i projektet att utveckla landet! Dagens Lex Putte är;"Prata med varandra, annars kan vad som helt hända.". Hellre oense än ovetande!

Kanske en kalender i påskägget....?

Ledsen, men det finns bara en sak att säga. Ni förstör. Jag är inte ett dugg kristen men jag vet ändå varför vi traditionellt firar jul. Jag köper inte alls det budskapet och de tomtar och påhitt som bibeln talar om, Jag köper dock den moderna julen med dess tomtar och påhitt. Men om ni kör julmarknad med två månader kvar så spyr jag faktiskt på det. En sådan här sak kan faktiskt få mig att bojkotta julen.

Julmarknad I Stimgtomta....... i oktober...

Ljus i fönstren i advent. Tomtar dagarna före jul. Men påskris på nyårsafton och så midsommarstång varje lördag? Jag säger, ungefär, som CH Hermansson sa - och det är förmodligen enda gången som jag håller med en kommunist; "Någon djävla ordning ska det va`......"

"To fail or not to fail...."

.. jag älskar kompetens och kvalitet. Hon en partner i livet, i kärlek eller träning. Hos en leverantör och naturligtvis även hos en kund. Och hos dig käre läsare. Jag älskar även att man försöker bli bättre. Och första steget är som du vet ett beslut. Och naturligtvis en insikt om att man är i behov av förändring....En sak ska man ju tänka på - om man är ombud för någon - en kund eller så - så bör man kanske försöka göra rätt från början? Här kommer några som borde skärpa sig...

"Fuck you, I drive a Scania!"

Killen som är ambassadör för Scania och parkerar in tjugo bilar utanför Sunlight. Varför man nu väljer att lasta av en grävare i gången mellan två rader parkerade bilar när den lediga asfaltsplanen - stor som fyra fotbollsplaner finns fjorton meter bort? "Jag visste ju inte hur länge ni skulle stå...", var svaret. Nja.... och med den texten på jackan.

"Next demolition project?"

Den skorstenen ska förgylla Västbergavägen tänkte handelsplats Västberga. Tänder ni den före första advent så spränger jag skiten! Visst vill jag ha julstämning. Mellan den tjugonde och tjugosjätte. DECEMBER! Nej. Nej. Inte ens nära, Coop.

Saknar päronen. Och glöggen.

Men F*ck? I december har jag ju sagt. Pepparkakor är de enda kakor jag anser rättfärdigade. Det kommer att intas även på Baker str. Med ädelost, glögg och päron. Var tusan är päronen, ICA? Och för tusan - vi firar jul i december i Sverige. Och glöggen saknas ju med? Fail. Big time.

"Ett halvt kilo till? Hur mycket blir det?
Äääääh - lägg på en krona..."

Som en ren tribute till en återkommen vän så inköptes Wasa Husman - knäckebröd anses som "OK" godis här i huset, någon dag i veckan - men det var kul att kolla ICA´s prissättning. Ett kilogram bröd 9:90 och ett halvt 8:90. "Missed a day at school, huh?"

"Vi levererar vare sig du vill eller inte..."

Jag är glad att jag tog de där extra åren i skolan. "Skriva, rita och läsa", är bra skit. Jag blev lika glad som vanligt när det dök upp en reklamtidning i lådan trots texten "NEJ TACK". När den dessutom levereras sönderriven så måste ju företaget "Succe" vara riktigt nöjda med sin kompetenta personal. "Vad är det i det svenska språket du inte förstår?"

Söndagsfin kille.
"Still working on a dream."

Själv är jag som du vet ofelbar, snygg och vältränad. Jag har lösningen på allt och ingen är förvånad över att jag måste skrapa kvinnorna av mig. Jag fiser eller rapar inte. Jag kan laga mat och är snäll mot barn och djur. Samt är alltid lika slätrakad och snygg i håret. En vinstlott helt enkelt. Grattis till att du upptäckt mig och att du valt att följa mig. Om du är osäker på var du hittar mig så ring Eniro. Eller sjöräddningen. Kram!

Förtydligande om Sunlight!

"Ooooups, jag ber om ursäkt", sa jag när en vän ringde mig och berättade om den koppling hon gjorde när hon läste mitt inlägg "Sunlight? Sunlight!" i veckan. Man kunde tolka det som att gymchefen på Sunlight - Annelie - kunde vara den person som jag var missnöjd med. Helt fel, vilket jag förklarade när vederbörande ringde mig och rakt frågade just det. Den saken är över mellan oss och jag är uppriktigt glad för det samtalet! Om folk öppnade munnen mer - och jag blev tydligare i mina kopplingar - så skulle den här världen vara bättre.

Vi hann med mycket under ett långt och bra samtal. Bland annat så lyckades vi klara ut att jag missförstått "brafota-regeln" och även det var skönt. Leve mina fotleder och dess kommande frihet! Jag fick också under samtalet chansen att förklara varför jag valt att stanna kvar på Sunlight - att det i mina ögon inte fanns något alternativ med samma utbud.  Jag anser dock fortfarande att man har fel om man omotiverat hackar på mig och andra, men inbjuder som alltid till en förlikning. Jag hatar att ha fiender och är inte snäll mot dem. Fast helst vill jag slippa dem helt genom att vara  vänner i stället.....

Vilken låt spelar på Spotify när jag fixar i köket?
"Kan du ju fundra lite på..... Det handlar lite
om varför just vi finns till...."

Ber om ursäkt om jag inledde lördagskvällen med att vara lite allvarlig. Det kommer säkert en normal upplaga av bloggen senare. Kram för att just du läser och vill något i världen!

Working on a dream!

Working on a dream - Bruce Springsteen.

(mycket lämpligt att du klickar här för rätt stämning)

Så mycket mer behöver jag väl inte skriva efter de senaste dagarnas bra stunder. Egentligen, men det vore ju inte jag att sluta där. Korta, stressiga blir en del stunder - alldeles för korta, medan andra är helt  lugna och uppbyggande. Du som följer med vet att jag hittar min drivkraft i mina mål och mina stunder. På samma plats i samma andetag är en rad som sammanfattar mitt liv väldigt bra. Jag är inte det minsta tveksam och kan presentera dem - målen - rakt av. Jag vet helt enkelt väldigt väl vad jag ska ha. Det vet du med, jag är tydlig. Och då blir det lättare. Allt.

Det är sommaren för tre år sedan.
Kolla magen - är det samma kille?

Uppmuntran är en bra sak för att nå målen. Lagom nu när vi - jag och radarkompisen - skruvat upp träningsmålen så har jag från massor av håll fått positiva omdömen om mina resultat. Det är lite löjligt att jag, en fullvuxen man på trettiofem, sexton eller femtio år är mån om hur jag ser ut. Visserligen kan jag motivera det med att just den biten faktiskt går hand i hand med hur jag mår och min förväntade livslängd. Skitsamma, idag ska jag vara ego och tala om att en hel näve med bra folk på gymmet givit mig cred.

....... och med en snus inne..... idiot!

I Patriks Sverige får man vara nöjd när man gjort bra saker. Två månader till jul och jag vet var jag kommer att vara då. Har du satt dina mål för de här sextio dagarna? Gör det och lek ihop med oss och njut av livet. Det går förmodligen inte i repris! Kram.

"Jag mår dåligt av jobbet....." BULLSHIT!

Hörde just på radion hur någon kommunal "handläggare av bistånd" beklagade sig över sin arbetssituation. "Jag sover dåligt varje natt för att jag inte hinner med". Tydligen handlade det i detta fall om att ta beslut, eller förbereda dessa, om äldres placering på äldreboenden. Naturligtvis tråkigt att folk "mår dåligt", men jag har en enkel lösning på detta. Gör något åt det! Du kan alltid förändra din situation.

Det var lätt att fatta beslutet. Träna
bort skiten eller dö en gång till. På riktigt.

Jag vet att du faktiskt kan få det du vill, må som du vill det på ett enkelt sätt. Genom att ta befäl över dig själv och ditt liv! Det är så enkelt. I varje situation kan du välja hur du ska må eller reagera på de möjliga val du har. Du kan må dåligt eller inte. Men om du väljer att må dåligt få du skylla dig själv. Jag tänker INTE hjälpa dig. Men har du gjort ett aktivt val att få det bättre så lovar jag dig mitt och samhällets fulla stöd.

Jag fick en bonusdag med jobb hemma.....

Det kan vara personliga val i familjeliv - skiljas eller inte, det kan vara i jobbet - jobba i en felaktig organisation utan att försöka bygga upp den eller kanske kroppsligen - minska rökning eller förbättra träningen. Notera att jag inte påstår att det måste vara lätt att ta beslutet. Nej, nej - men det är lätt att ta beslutet att ta beslutet. Och när du väl har gjort det kan du börja må bättre. Om först när man mår bra så kan man börja hjälpa andra. Jag mår bra..... så jag kan hjälpa dig

...... eftersom det ser ut så här. Stockholm lockar mig.

Jag skulle ha farit E4N och jobbat på HK idag men det ställde jag in av trafikskäl. Tydligen har någon entreprenör råkat ut för problem och stängt två tredjedelar av infartstrafiken. Så det blir en bonusdag med jobb från huggkubben på Baker str. En bieffekt blir ju att jag med säkerhet hinner träna på Sunlight. På tal om Sunlight och gårdagens inlägg så är det roligt att konstatera hur valet av ämne påverkar antalet läsare. Ord som "troschock, Sunlight och naken" säljer bra. Även bland er mina kära läsare. Kram för att vi finns allihopa.

Sunlight? Sunlight!

Jag har vägt fördelar mot nackdelar och talat med mina vänner. Jag stannar kvar tillsammans med dig, dig och dig. Men jag kommer att sakna dig, dig och dig som flytt allt strul. Jag tror på att förändra en verksamhet inifrån och menar inte att du som dragit gjort fel. Jag har blivit erbjuden att "få lämna Sunlight gratis" (av Sunlight :-) ) och har blivit erbjuden att få mitt Sunlightkort "utköpt" av konkurrenten.

Jag tackar nej till dessa erbjudanden för att jag är trots allt nöjd med det mesta. Framförallt mina närmaste träningsvänner. Puss, puss och kram på er! Jag har till och med talat med en tredje möjlighet men det sätt som man därifrån snackade skit om andra gym gjorde att jag sa vad jag tyckte och bad dem skärpa sig. "Vi har ju trevlig och utbildad personal...". 

Men bara för att jag köper Sunlights suveräna miljö, goda maskinpark med mina mått mätt, simbassäng och enorma bubbelbadkar, relax eller restaurang, så köper jag inte idiotiska regler. Jag kommer naturligtvis fortsätta att försöka påverka de tokigheter som finns. Att jag som man inte ska få välja träningskläder själv känns fel. Att jag som Patrik ska vara förbjuden att träna barfota när ledare gör det och uppmanar folk på vissa pass att ta av sig skorna för att minska skaderisken är tokfel. Som sagt så måste förändring komma inifrån och vad är en verksamhet utan kunder....

På tal om saker från förr som får nytt liv och nödvändig förändring... Tro nu inte att jag ska börja lägga tid på negativa människor men när både tredje och "fjärde" person tar upp detta med mig så måste jag nämna det. Av ett enkelt skäl. Jag vet nämligen att personen i fråga, som får folk att reagera och fråga mig "vad som står på", läser det här. Och jag avslutar med en passning, som den lagspelare jag är. Man får vara osams med sig själv i Patriks Sverige men om det gör att man agerar olämpligt i sin yrkesroll bör man fundera om man ska arbeta med människor eller stenar.

Jag skiter i det egentligen. Men om du påverkar folk i min omgivning så är du fel ute. Därför dessa ord och därmed är det nog. Skärp dig eller ta med din låtsaskompis och kryp ut i skogen. I Patriks Sverige får man. Man får göra bra saker och man får ändra sig och om man visar lite stake och förändring så är allt lugnt. Men man får inte gnälla om man inte tar i. Här får du min andra kind, du kan kasta skit på den med eller ta chansen.

Tidigt i morse var jag på andra hemmet och genomförde det som förmodligen är det bästa cykelpass på trekvart som någon gjort. Så stark, glad och positiv inför framtiden. Jag firar med en lyxfrukost - proteinmjölk, en hård macka med makrill i tomatsås och en rejäl ostbit. Kram för att vi alla finns och ständigt utvecklas. Wow.

Sånt som drömmar vävs av.

Ibland lyser det lite starkare. I ljuset ser du bättre. Fyren visar vägen och du snubblar inte lika lätt. Det är väl bara att konstatera att det är då det är bra. När det lyser.

Vinga. Klassiskt vackert.

Jag börjar förstå. Jag fattar allting. Jag ljuger så bra. Jag känner mig liten. Lasse Lasse liten. Så stor. Fan. Funderar på om jag helt enkelt bara ska skriva det jag känner? Det är ju så han måste ha gjort. Eller hade han verkligen en plan? Det är inte mitt mål att kopiera, nej nej, men att inspireras. Han har skrivit så många banala rader som likt en sockervadd växer i munnen ju mer du smakar på dem. Försökte ett tag att tänka Lundell och det kändes bättre. Återkommer säkert i ämnet men är oändligt tacksam att du har tålamod med mig.

"Häll upp mer av det röda,
och säg att du vill ha mig,
Jag är lite rädd att andra män ska komma hit och ta dig,
och jag är rädd att du mår bra nu,"
(Ett slags liv - Winnerbäck)

"Jag dricker glögg,
med balkongdörren öppen inatt.
Jag är så trött på alla mail och koder.
Jag vill ha dig på riktigt här i natt,
och suga liv ur din halspulsåder."
(Hugger i sten - Winnerbäck)

Vaddå drömmar? Jo inspiration, mål och drömmar lyfter ju på liknande sätt. Alla tre är tankar som ger dig en bild av något värt att nå. En målbild helt enkelt, den kan komma omedvetet i sömnen, medvetet som inspiration från någon du möter eller medvetet framkallat av dig själv i mental träning. Oavsett hur så gör de underverk med dig. De gör dig levande, öppen och utvecklingsbar. I det klimat som skapas växer du och tar dig till nästa nivå. Men bara om du vågar ta in och låta dig påverkas. Om du bromsar kommer du i bästa fall att sitta fast där du är. Och det kan ju vara ditt mål - ditt val.

Långt ifrån lagom...!

Jag lever i nuet och framtiden, "halva-halva", som min mammas finske pojkvän sa en gång i tiden. Förstod lite sent att det betydde "fifty-fifty". Han dog ifrån oss och det är nog först nu "rätt många år" senare som jag förstått vad han menade med "jag kommer aldrig att försöka bli din nya pappa". Minns att det tog många år innan någon ny pojkvän - man - dök upp hemmavid. Har ibland funderat på hur jag själv skulle säga just de där orden. Förmodligen precis så, med tillägget "Men jag vill vara din mammas bästa vän..."

Bättre och bättre blir det.
(Fingrarna på bilden har inget med texten att göra)

Igår var riktigt bra. Idag kommer att bli ännu bättre och när jag drömmer om i morgon så ler jag bara. Så fungerar den här enkla pojken. Det bästa - varje gång. Stunder och andetag. Kram för att du läser och förstår att utveckling är allt. Nu går jag till gymmet och om en stund går resten av Sverige säkert upp. Fast att du är vaken det vet jag ju. Tack för inspiration.

En morot i månaden!

Ska du till månen? Klättra på mig så är du hemma. Eller snarare uppe. Igår genomförde jag en av mina bättre gymkvällar. Och är hög som en julgran på endorfiner! "Vad är det som motiverar dig Patrik?",  händer det att någon frågar. Och jag står där som en deltagare i SM i fågelholk och får inte fram det.

Klicka gärna här för rätt känsla. Det är Bruce som sjunger.

Motivation kommer i många skepnader. Ibland behöver jag inte ens motivation för att ta i, det räcker med att jag vet att jag har ett mål. Mina mål är jag. Planeringen av mina pass är grunden till jaget och viktigt i det flackande liv jag lever. Att ta tillvara stunder är en egenskap som jag har. Kosten är viktig, men som vanlig smakar det som du inte ska äta bäst. Eller lockar mest. I mitt fall lockar kolhydrater ganska mycket. Många är goda. Ta morötter till exempel. 

Ett vettigt skäl räcker för mig. Du vet vilket.

Morot - Daucus carota sativus - är en grönsak med riktigt mycket energi från kolhydrater. Jag borde undvika den men jag kan bara inte. Ge mig en morot i månaden och jag kommer att gå på för alltid. Du vet, lite som att ge ett kärnkraftverk en påse uran då och då. Det ryker länge.... Jag ser mitt mål tydligt och klart, med rätt bränsle kommer det här trogna puff-puff loket att jobba ända fram. Vänta bara. Jag har sett blicken och den lyser som en grön signal i tunnelöppningen. Kom loss nu, vi har ett land att bygga!

Grekland?, Portugal? - IDGAF!

Det spelar ju liksom ingen roll. Har vi nu lyckats ta oss ut på isen så får vi väl ta oss hem? Eller helt enkelt drunkna och dö ihjäl oss. Även om jag själv ansåg att Grekland borde vara lättast så vet man ju inte. Förmodligen kommer vi som vanligt - Sverige i nöd - att fixa det med en heroisk hemmainsats. Och så har vi ju han Zlatanfiguren. Vår one-man-army.

Bad hair...

Vad har de där bärplockarna att komma med? Jag är inte impad av handendär "Aj mamma jag har ont i foten - Rolando". Om jag fick lägga upp taktiken skulle Kimpa och kollegan "Mammas blonda pojke" slå långa precisa bollar på Z. Hela tiden. Mata, mata och mata. Och vi skulle vinna med fyra-noll. Både hemma och borta. Och Z skulle ha gjort alla nio. Word. Risken är dock stor att förbudskaptenen säger nej till det. Det blir spännande och som vanligt kommer vi att få sitta på nålar innan Mellberg knoppar in en hörna på Friends. I snöfall och åttioåttonde minuten.

Good hair...

När jag ändå har "air time" och din odelade uppmärksamhet så ska jag väl passa på och meddela att träningen har tagit fart igen (ja) och jag ska minska sex centimeter i midjan till jul. Kul. Körde tre timmar igår och det blir detsamma idag. Det gäller att passa på när man har tid. Njuter av att ha dottern hemma ett tag nu och så ska vi njuta lite av ÖSK på TV ikväll. Men först --> mot gymmet. Vi ses väl där och gör den här världen lite bättre. Hörde jag ett ja? Fint, jag har saknat dig.

Fan dig, Lasse Winnerbäck!

Jag har ägnat en stund av dagen åt att skriva ner min tankar. Att formulera tankar och känslor i ord är kul. Så kul att jag har bett sonen om en stomme till en låt. Att få klä i ord. En riktig brottarhit faktiskt. Ingen one-hit-wonder utan början på något nytt. Woss and Woss. Ja, kunde Paul och Art så kan väl vi? Så tänkte jag i alla fall när jag tog fram kaffe, papper och penna. Tog faktiskt fram gitarren också. Den jag fick när jag fyllde tio och ännu inte behärskar. Den med fyra strängar. Mest som dekor alltså.

Originalet med alla strängar på plats.
Läs recensionen från gårdagens konsert i Conventum här.

"Det är lite av en standard", sa sonen - musikern - "alltså en mall än så länge". Tack, det gör det lättare. Jag vet inte hur du skulle tänka, men för mig är det relativt lätt att få ner ord. Jag har gjort det i tjugo år, på något slags halvprofessionell nivå. Idag gick det bra med enskilda rader och jag fick fram mitt budskap. Delvis. Det andra jag skriver, dvs om elektroner, atomfysik och vanligt hederligt snusk - inte i samma produktioner dock - går rätt smidigt att få fram en volym i. Alltså en mängd ord som blir en text men här är det så mycket svårare.

Kopian kontrar med ett dödsdömt Emoll.....
- fast det är ju rätt skönt att kunna skylla på materialet....

Jag måste lära mig att tänka i och räkna i takter! Sonens självklara förklaring kändes först oförklarlig men nu efter några dagars fnulande så fattar jag mer och mer. Det måste ju passa ihop. Det där med text och musik. Gjorde misstaget att lyssna på Kungen i lurarna när jag städade tidigare idag. Det han presterar passar ju så bra. Hosianna växer för varje lyssning och jag känner mig mer och mer som en byfåne på torget. Fast å andra sidan så känner vi ju mig. Att försöka är allt. Och jag kommer att lyckas, men till dess; "Fan dig, Lasse Winnerbäck."

Nätdejting?

Nää, oroa dig inte. Patrik är inte desperat på något sätt. Fast visst har jag testat, men det gick ju inte. Folk, kvinnor mest faktiskt, svarade ju hela tiden. Fullt upp att läsa mail. Jag ska väl säga att det var länge sedan, i den lite dunkla gryningen av min singelkarriär. Då när jag trodde att ett par var det enda. Sedan insåg jag en massa annat kul. Men så när man minst anar eller söker det så bara landar det. Tanken på parsamhet igen. Fränt. Dansa i köket. Utveckling is tha shit, du vet.

Är det här rätt jag? Gångbart i en kontaktannons?

Jag var skitskraj när jag la upp min profil på ett sökföretag. Vad händer, hur skriver man och vad förmedlar andra med sina profiler. Den största frågan var - vad söker jag då? Det borde vara lag på att ingen som nyss blivit singel skulle få använda nätdejing. Jag menar, om jag idag efter all tid som gått och efter allt - dumt ord men ändå lite spännande för dig som läser - som hänt skulle lägga upp en profil så vet jag exakt vad jag skulle skriva. Jag vet vem jag är och vad jag har som ni vill ha. Alltså ni som vill ha just det jag levererar.

Det här är ju förmodligen helt sant. Skulle du stå utmed det under resten
av ditt liv. Ett stort seriöst barn som vill leka och tävla dygnet runt?

För det är ju förmodligen just er jag mött. Antar jag. Filosofisk tanke men tänk om det skulle bli fel vid en eventuell träff. Hur gör man då? Jag har ju liksom inte träffat någon på en dejt som bokats. Det känns över huvud taget väldigt krystat? Jag vill hellre bli plockad i en naturlig situation av någon som tycker att jag är intressant i en verklig roll och kommer fram och säger det. De gånger det händer faller jag som ett höstlöv. "Dare me, rubba mina cirklar och slå mig ur mina sockor", som vi säger i Sverige. Genom din attack tvingar du mig att skärpa mina sinnen.

Sen är ju frågan vad jag själv söker?
Jag har enkel smak - allt i ett paket, tack. Det bästa.

Nu verkar ju nätdejting fungera eftersom så många träffas den vägen och jag har goda exempel i omgivningen och det är fint. Du vet ju hur mitt Sverige fungerar. Just så, man får! Man kan uppnå vad man vill och man ska nå dit banne mig. Man får tom säga till mig att jag utstrålar frustration i mina texter. Det är iofs fel. Det är nog mera marknadschefen i mig som vet att sex säljer. Det är bara att kolla statistiken på mest lästa inlägg.

Och om man kan lita på vad folk skriver?
"Ordentliga...?" Det vill jag ju inte ha....

Vad skulle du skriva om du lade upp en fundering, en krok eller ett nät. Man kan ju fiska olika. Nu med några års lyckligt singelliv vet jag exakt vad jag skulle skriva. "Du som vet hur man dansar i köket ringer mig!"  Bara så. Och du som fattar skulle veta, ni andra skulle bara skaka på huvudet lite charmigt. Kram för att just du följer och läser. Vi ses på gymmet och förbättrar det här landet. 1530 kör vi igång Putte special idag.

Jag slutar inte när jag är trött, jag slutar när jag är klar!

"Det är åtta veckor till jul" sa kompisen. "OK, då skruvar vi väl upp det lite", sa jag. Det känns som ett lagom panikläge i träningen för att det ska kunna gå. Eller för att det ska kunna vara motiverande nog att försöka. Efter resveckan utan större träningsinsatser så fick jag "på skiten" igen i torsdags, fortsatte igår och i morse med bra intensitet. Och i morgon - söndag - är det ju Putte special på Sunlight igen. Sedan somnar man bra.

Fast ikväll är det soffhäng och återhämtning ihop med goaste dotterskapet som gäller. Har haft lite skön tid ihop och hon får mig att göra sådant som jag vanligtvis skjuter upp. Som att gå på stan och kolla kläder. Något som jag egentligen gillar och verkligen behöver göra nu när allt gammalt är som tält. Och så slåss vi när vi får chansen. Mysigt det med. Nu siktar vi på Sushi och en bra kväll. Ses vi på gymmet i morgon?

Förändringar.... Jippie!

Yupp, så är det. Jag mår bra av nyheter och trivs i ständigt utveckling. Visst har jag kvar mitt stora mål i livet, det kommer jag inte att släppa om inte saker förändras i grunden. Och det är lika troligt som att solen skulle slockna. Det har jag lovat inblandade parter och håller självklart. Men i övrigt är det friska vindar på många plan, jobbet, tidsfördrivet och annat skoj. Jag håller alltså stenhård fokus och det gäller både i nytt och gammalt måltänk.

Du vet ju att alla mål kan justeras. Och ska ibland. Men ju tyngre målet är desto säkrare är du på hur mycket du vill ha det. De senaste veckorna har ökat på bonuspoängen på hotellkontona rejält och resten av tiden fram till hjul blir resande. I laget måste vi hitta en lösning för att få ihop X-mas 2013 och dessutom har vi inte satt slutmålet i detalj. Ovanligt för mig men det visar hur förändringsbenägen jag faktiskt visat mig vara. X-mas-hjältarna springer för fullt med huvudriktningen klar men inte målet. Lite som om jägaren skulle säga "Äääh vad tusan, vi skjuter vilt omkring oss - alltid träffar man något". Kram, här kommer min vecka i bilderboksform. "Lättläst" som vi säger i koncernen.

På väg in mot Örebro. Hemma! Känns bra!

Ännu hemmare. Känns också bra! Allsvensk arena nästa
säsong minsann.  Right back at you SvFF. Vi hör hemma.

Lövstagatan, Tegnerlunden där man fått såriga grusade knän
så många gånger. Och skolan där karriären började.

Många hotellnätter blir det. Som kung Lasse sjunger;
"det är ett hårt liv...". Nyduschad och nyfysad.

Sveriges ödsligaste motorsvägssnutt. Alltså ödslig som i
minst trafikerade. Kolla - en bil! Första på tolv år?

Jag älskar effektiva kommunala lösningar. Töcksfors.
"Gubber, om vi fyller smörjgropa så har vi ena bassäng..."

Lämnat EU. Exotisch und scary....

Lost in Norway längs E6. Svhysst toa dock. Det förklarar den
nöjda blicken. Jag hatar att var kissnödig OCH vilse.

Mjösa. Underbara mil. Då är det inte svårt.

"We have prepared your room, sir."
Jag är en fläkt/stekos/sopcontainer-magnet.

Vi åkte färja. Black Pearl klassades som lastbil!
Oj, vad stolt hon blev!

Bye, bye Horten. Welcome Moss. Moss Woss.

Ingenjörer. Jag skulle ha blivit byggare.
Men elektroner är kanske fränare iaf?

Info till alla som är intresserade. Alla, alltså?
Jag har gått upp ett kilo på vågen. Äntligen.
Taskig-hår-dag, dock. Tänkte inte på att det skulle fotas...

Vaknade av hösten i Karlskoga igår morse.

Det kändes också hemma. Fast åker jag inte åt fel håll?