Vårkänslor!

Planeringen av våren fortsätter och till 31/12 ska den ju vara klar i grova drag. Ja - våren börjar ju 1/1 om inte förr! Bollar en del mål med min träningskompis och det känns helkul. Man får input när det gäller fysiska värden - siffror, tider och mått på ett bra sätt. Jag är en duktig ensamvarg men ännu bättre lagspelare.

Idag är det dock en mellandag - naturligtvis med två träningspass inbokade - där jobbet får sin tid. Som egenföretagare så har man frihet under ansvar. Kunderna ger dig betyg hela tiden och det är det mest stimulerande som finns - kontinuerlig feedback. Numera spelar det inte så stor roll när du arbetar, det viktiga är vad du levererar. Det präglar hela mitt liv.

Jag kan och får jobba till tolv en kväll eller en hel helg. Men jag kan också träna varje lunch eller åka hem till en kompis och ta en kopp te på eftermiddagen. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda.

Somna inte osams med dig själv...

Orden är tyvärr inte mina. Det är kung Lasse som diktat men det är så rätt. Om du inte är tillfreds med vad som står framför dig så kommer du inte att funka. Det är därför du måste fundera över dina val. Det är något som jag tjatar over and over again. Jag har vänner som grubblar natten igenom och jag har vänner som sover i trygghet. Utifrån - från min position tex - känns det som de som tagit beslut sover bäst. Och det förefaller helt logiskt i min lilla värld.

Fribiljett till himlen

Min lilla passning är att du alltid ska tänka och planera. Du måste bygga upp en beredskap och en förmåga att ta beslut. Ta det och följa det hela vägen Det må gälla vad som helst, träning, tävling eller arbete. Det självklara eller det du känner. Utan plan kommer du ligga och grubbla. Och det är inte bra. Jag vet dessutom att ju mer du tvingar dig att tänka i dessa banor - enkla egentligen men svåra om du fegar - desto bättre kommer du att bli på processen.

Det är inte svårt att ta beslut. Det är skönt att våga ta beslut. Det är otroligt tufft att inte kunna ta beslut. Dessutom sover man dåligt om man inte är överens med sig själv.

Kvällens pass på Sunlight innehöll en massa bra och en del nya kontakter. Jag körde 4000 på löpbandet, 45 minuter ganska tungt axlar/överarm, trekvart cykel och en halvtimme core. Spännande, utmanande och kanske lite skrämande för den som inte kan ta beslut och anpassa sig. Efter tre timmar - och lite tankearbete på plats - så kommer jag att sova gott. Välförtjänt dessutom.

Starships!

Hmm, ska jag eller ska jag inte? Vilka konsekvenser får ett "ja" och vad missar jag med ett "nej"? Frågan är skalbar på många plan och naturligtvis bör du hantera olika ämnen olika. Själv ger jag nästan alltid efter, ibland utan att tänka mig för. Det beror på att jag är "för dum för att ducka" och väldigt, väldigt nyfiken. Dessutom lär jag mig "nya" ganska bra. Citationstecken eftersom det även där kan vara olika områden. Du kan ju föreslå något så ska du se att jag försöker!  Det kanske verkar oansvarigt men samtidigt säger oerhört många att jag ska fortsätta att inte ducka. Att det är en egenskap hos mig som de gillar.

Jag mår ännu bättre nu på morgonen och dagens stora beslut är om jag - vid 37.1 graders temp - är frisk eller inte. Alltså frisk nog att träna. Jag som inte har - framtill för ett par veckor sedan - ägt en termometer har ju ingen koll på min grundtemp. Så mycket läkare är ingenjörn att han vet att 37 plus/minus 0.5 bör vara OK. Men, det är ju individanpassat. Som du vet så har jag inga problem att ta beslut. Älskar dock att ta rätt.

Oavsett vilket beslut du ska ta idag, se till att du lämnar det grå fältet. Det är bättre att tända ditt ljus och ropa ett "JA" än att viska ett "NEJ" i mörkret! Grejorna är byggda för att flyga! Det slutar nog med seger för mig! Jag kommer att få göra det igen. Träna. Och du vinner du också!

Gärna skadad - men inte sjuk!

Ipren och Diklofenak i maxdos, eller strax över på läkares inrådan har varit en del av mitt idrottsliv. Jag kan acceptera - och snarare rekommenderar - att man tar smärtstillande för att kunna rör på sig. Oftast går ju återhämtningen efter en skada betydligt snabbare om man får blodet att flyta genom det påverkade området. Men att knapra piller för att man är förkyld, har ont i halsen eller för att sätta ner feber är i min värld inte lika självklart. Igår hade jag dryga trettionio och idag två grader lägre. Ingen aning om vad som hände men jag kommer att hålla mig lugn och avvakta idag. Promenad och snöskottning får räcka. I övrigt tänker jag bara mysa med barn och bonusdotter, fast hon är inte en sån där bonusdotter som du först tror.

Jag har hunnit fundera lite på mina kommande tränings- och prestationsmål för våren och sommaren. Två datum är klara, det ena är ett lopp att springa och det andra är privat. Men bägge ligger i början på sommaren och kommer att påverka och inspirera mig fram tills det är dags. Dessutom kommer de att ha en positiv inverkan på min hälsa och kroppens utveckling. Dessutom kommer jag på första gången på mycket länge ha ett mål som inte bara är mitt. Annorlunda och jag känner en liten stolthet i det.

Men idag är butiken stängd. Patrik tar träningsledigt och Sverige kommer självklart att kännas annorlunda men inte stanna helt. Ett fortsatt lugnt och hälsosamt jufirande önskar jag dig käre läsare. I morgon är en annan dag.

Gratiskilometer och missade mål!

En kort blogg att läsa mellan tomtar, gröt och paket.

Jag har missat mitt viktmål för julen. Jag drog ju igång i början på november på 77-78 kg och ville till minus 74. Nu ligger jag stabilt på låga 75:or och höga 74:or. Dvs ett kilo ifrån. Det ger dock en stabil och varaktig nedgång på 2-3 kg vilket jag är helt nöjd med. Framför allt om man tar en titt på kroppen. Fick sådant där skönt beröm morse och även igår av en hel hög goa träningskompisar. Vi fortsätter naturligtvis och jag är så glad att det verkligen syns så att folk reagerar. Vikten kommer naturligtvis att ingå i konceptet fram till sommaren 2013, men kanske inte vara den viktigaste parametern. More to come! Före nyår ska planen var klar.

När jag ändå sumpat målet passade jag på att äta en bra frukost i morse efter passen, cykel och styrka,  på Sunlight,  Japp, mitt gym har "gym, spa, riktig 25 m - bassäng, hotell, restaurang och bar...". Jag följde - helt onödigt - upp med en kaka och två ischoklad.

På tal om träning så har jag fått för mig att jogga den korta sträckan till gymmet. Det är inte långt, den ena vägen 500 meter och den andra 800 meter. Men med tanke på att jag besöker gymmet kanske trehundra gånger om året så blir det ju trettio gratismil! OK, någon gång ibland får jag skjuts av träningskompis men då ger det ju något annat viktigt i utbyte!

Livet min väg är gott och ni som petar in bra saker i det genom att finnas nära ska ha massor av cred!

Helt slut och redo för mer!

Jul på dig goa läsare. Jag har ju hintat om tuffare målsättningar och mer spets snart i min träning. Mer om det i mellandagarna som förhoppningsvis kommer ge mig - som normalt fullbokad - en udda situation där jag har fritid. Eller jag har mycket fritid, lägger ju ett par timmar om dagen på träning, men nu hoppas jag på dötid. Dvs tid utan bokningar. Hela hösten har varit rekordbokad i företagen och jag har 25 hotellnätter sedan i augusti tror jag. Mer än vanligt iaf. Nog gnäll - jag lever ett oerhört bra liv!

Dagen har varit skön och började i morse med ett pass med kompisen där vi sprang - jag kom senare och stannade på 3000 på 14:30 och efter det körde vi en knapp timme styrka, fritt och maskiner. Ett bra pass med otroligt skön stämning och avslappnat men vi fick ändå många kilo flyttade. Ibland undrar jag varför jag lägger så mycket tid på gruppass? Men oftast kommer jag på att jag är en ganska social varelse och en lagspelare.

Kvällen blev sedan svintung. En knapp timme Tabata Cross "bubbelibubb" med en WOD som bara blev värre följdes av tre maxtester på en minut vardera. Först squats - där jag har problem att få ner arslet under knähöjd - där bara gokända räknades. Jag fick väl ihop femton som var OK. Typ sämst i klassen.... Nummer två var armhävningar från liggande till sträckt armbåge och det kan jag ju iaf. Jag klarade tjugoåtta och det är jag jättenöjd med. Till slut äntligen en paradgren, nämligen situps med touch över huvud och på tår för att räknas. Lyckades bäst i gruppen med trettioåtta godkända och spykänslor. Jag är urstark i bålen.

För att fullborda idiotin så körde jag slut på mig med trettio cykel följt av ett bra corepass. Som goa kompisen skulle ha sagt; "Och där blev han helt dränerad....". Nu vilar vi tolv timmar innan vi kör igen. I morgon blogg om siffror - vikt och avstånd. Kram på dig!

Hoppa för tusan!

Så är det. Goa vännen som livet varit lite taskigt mot - understatement - är ett exempel på att allt går. Jag mantrar själv att "allt är möjligt". Märk väl att jag inte använder Gunde-varianten. Jag kan nog inte ens stava till o-mejöjligt. Med bildens sprudlande känsla gav jag mig iväg till träningen. Och det kändes som vanligt, dvs bra. Sjukt bra. Snudd på illegalt bra. Som vanligt.

Vad som sedan än hänt kommer inte att ha någon som helst effekt i det långa loppet. Fast det var lite som en sämre pyspunka först.  Jag tänker dock fortsätta hoppa och ta plats. Inga andra än de som jag väljer att släppa in kommer att påverka annat än temporärt. Idag blev jag besviken på gymmet, vilket jag inte gillar. I morgon är en ny dag och jag ger alla nya chanser. I morgon ska jag förgylla tillvaron igen. För dem som vill ha lite guldkant. De som vill måla med grå färg får naturligtvis göra det.

Förmodligen det bästa någonsin. Hittills!

En lägesrapport och lite tankar så här innan avfärd.

Att jag tränar en del är ju känt. Jag funderar ibland på vem du är som sliter bredvid, ibland helt ensam men allt oftare ihop med mig. Jag inbjuder förmodligen till samarbete. Just nu har jag fått en skön träningskompis och vi peppar varandra så djävla grymt på framför allt benhårda cykelpass. Idrottsfolk är bra skit det.

Det är så skönt när det bara funkar!

Är på väg upp till kontoret i Stockholm och ser fram emot att träffa en skön kompis på en lunch. Vi möttes på en TV-inspelning och sedan dess har vi surrat regelbundet om allt. Vi inbjöd bägge två till samarbete och kommunikation på ett naturligt sätt. Märkligt hur det ibland bara känns som man känt folk i hundra år.

Det är så skönt när det bara funkar!

Jag upprepar ofta mitt mantra om ständig utveckling, men visst kan man ibland förstå att en del inte törs utvecklas. Det ligger en otrygghet i att våga kasta sig ut mot något annat än det vanliga. Jag är förmodligen galen och får min kick av det. Ibland blir det fel men då lär jag mig något. Fast grundtesen är klar.

Det är så skönt när det bara funkar!

För övrigt har jag återupptäckt Ulf Lundell. Lyssnar hela tiden på "Ripp Rapp" - skivan kom 1979 och slåss med Winnerbäcks "Tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen" om titeln "Sveriges bästa album".

Nu går vi ut och glittrar mot alla andra och skaffar oss en bra dag!

Inte Jesus igen? En fråga om fokus.

Hur många gånger kan man dra på samma story och komma undan med det? Jag vet inte men jag har faktiskt tänkt att återuppstå igen. Innan världen nu delas i två halvor - älska mig eller hata mig, bara du har en åsikt - ska jag försöka förklara. Häng på!

Jag har varit ofokuserad! Eller för att vara helt sanningsenlig - jag har varit oerhört fokuserad, egentligen. På annat än att blogga. Ett helt rätt beslut dessutom.

Jag har faktiskt levt oerhört mycket i nuet och njutit av det. Visst har det kostat på men samtidigt varit utvecklande på ett sätt som skapat något som jag kommer att bära med mig som en mycket lätt packning. Nu närmar vi oss en period med mera helger och då tycker jag att det kan vara dags att försöka få lite kontinuitet i skrivandet igen. Det borde iaf vara så att jag har mer tid frigjord när saker ändras. Vi, jag och du, får väl se.

Som du vet så älskar jag nämligen att leka med ord och under tiden som jag varit inåtvänd - iaf utifrån sett - så har jag dubblat mina skrivmål. Eller tripplat som min vän med fler högskolepoäng i matte skulle sagt. Har även en grammatikvän som kommer att få jobba oerhört eftersom jag vill skriva. Jag vill, ska, tänker, kommer att skriva bloggen samt två böcker på olika teman,. Det ska bli av. Jag har nämligen en annan kompis som redan har skrivit sin första. Det är så läckert inspirerade.

Och blir det inte av så har jag återigen blivit ofokuserad. Eller fokuserad. Men man kan ju alltid återuppstå igen.

Eller skulle inte ens Jesus fixa en fjärde vända?

Some kind of Magic!

Visst är det så att jag någon gång sagt dig att vi människor utvecklas genom möten och vad vi gör med dem? Och visst är det så att du - precis som jag - avser att vi hela tiden måste omformas och kanske få en liten knuff då och då? Och igen --> att vi hela tiden måste pröva lite nytt för att utvecklas och inte stelna.I så fall kommer du hålla med om att min gårdag inte var förgäves. Jag provade nämligen en hel del nytt. Den första biten handlar om kroppen och den andra om möten och att våga. Vi tar det helt kort eftersom klockan nu är tidigt och jag ska resa iväg.

Vilken nallebjön! Någon som vill kramas?

Jag har haft träningsont i nedre delen av ryggen - arslet - ett tag och det har skapat ett tryck på ischiasnerven och gjort sig påmint med intensiva kramper i hamstrings. Igår fick jag nog när jag på förmiddagen satt på golvet (!) och hade ett längre telefonsamtal. Jag kunde inte hitta en position där smärtan försvann. den jag talade med märkte nog inget men jag måste ha varit rejält okoncentrerad. Jag ringde faktiskt fyra samtal för att hitta en kiropraktor men som tur var svarade inte någon av de två. Jag har bara behövt behandling två gånger i mitt liv och det är jag stolt för. Så jag gav helt enkelt tusan i smärtan och bestämde att "det här är min kropp - be gone you bastard" och körde tre pass på gymmet och smärtan försvann. Så nu är det slut med ipren, voltaren och behandling. Nästa gång du får ont någonstans så kan det vara för lite aktivitet helt enkelt.

Perfekt efter träningen!

Jag genomförde ett möte med tre helt osannolika personer under dagen. Alltså osannolika i den mån att jag för några dagar sedan inte förväntat mig mötet. Ett planerat möte ledde fram till en möjlighet att prova något som jag kan och har gjort otaliga gånger men, åtminstone delvis, inte hade förväntat mig skulle ske igen. Och efter det så följde en kedja av små händelser som bevisar att jag vågar vad som helst. Jag hoppade inte bungy med knutet gummiband eller så men det var iaf - i det lilla - ett hopp ut i det ökända. En bra dag och en bra träningsdag som avslutades med ett fat ost och oliver och en debriefing.

Kopplingen till "mål, träning och resultat" är solklar. Kööööör bara!

Stickspår, vänner, andas och tack!

Riktig god morgon på er som Tone Bekkestad sa en gång i tiden. Vad hon säger nu vet jag inte eftersom jag knappt aldrig ser på TV längre. Det är nog bra totalt sett, men ibland saknar jag att se på "matchen." Hur gick det i Superettan tex. Och har Forward kvalat dit? Känner mig lite lost. Skälet till minskad TV-tid är ökad tid med vänner, och då blir ju herrfotboll plötsligt lite oviktigt i jämförelse. Försöker hålla träningen igång trots lite småskavanker hela tiden. Höstens vadpaj och tåpaj har nu följs av ryggpaj. Fast det sitter i musklerna och är resultatet av träning. Får väl skylla mig själv. Stark och glad. Det var stickspåret.

Ja, nästan vännerna också. De tar allt mer tid. Vet inte hur - jo det vet jag ju, ljuger nästan som Pinocchio - det har blivit så. Fast ruskigt bra är det och varje dags samtal utvecklar. Kontakten har ökat kraftigt med nya vänner, ganska naturligt om man börjar från noll visserligen, och det är underbart att varje dag lära sig nya saker. Och när kontakten är utvecklande åt bägge håll så får jag min viktiga dos av bekräftelse och feedback. Feedback är, som jag nämnde igår, det som gör att du får ditt planeringshjul att styras rätt. Likt en satellit så håller du kursen med en liten, liten puff med styrraketerna då och då. "Houston, we are half av degree off course" --> poff och allt är OK igen. Ni är underbara, ni som lägger tid på mig. Kontakten med "gamla" vänner ökar just nu och jag känner mig varm. Fick natta en mörkrädd kompis igår kväll, tex. Elektroniskt. Det var vännerna.

Andas då? Ja sammantaget mitt i altihopa har jag nog förändrats. Jag är lugnare och mer harmonisk. Inte för att jag var i kris tidigare. No way, Bebben! Det känns bara bra att faktiskt ta sig de där stunderna av närhet, utveckling och att andas. Igår så planerade jag in en kvarts vila i soffan på musikskolan medan dottern hade repetition. Istället för att passa på att jobba lite till hemma valde jag att cykla med henne dit och fick lite frisk luft, kul samvaro och en kvart i min egen bubbla. Undrar när det hände senast? Patrik kanske håller på att växa upp? I så fall är det ditt fel, kära du. Tack!

Din styrka lyfter mig

Ensam är stark, eller kan det verkligen vara så? Möjligen kan själv vara bäste dräng, men faktiskt är det väl så att det är roligare att vara två. Jag är i alla fall en lagspelare i det mesta jag gör. Självklart väljer jag mina egna vägar men eftersom jag ofta leder - formellt eller kanske informellt - så får jag ofta min vilja igenom genom att påverka och ofta nog gör gruppen ett vettigt resultat. Självgod kille? Näää.

Utan dig och andra deltagare och era synpunkter skulle inte en ledare fatta rätt beslut. Att plocka in synpunkter och behandla dem är den viktigaste delen i besluts-processen. Alla tillsammans är ju en oerhörd resurs, men det måste till en bra central kraft för att samla, tolka och peka ut vägen. Du har erfarenheter som inte jag har och ytterligare en annan kan måla i olja. Lyssna, väg in alla och så tryck på kör. Det är din styrka som ger mig styrka som ger gruppen styrka att utnyttja allas resurser. Du lyfter mig och jag lyfter dig och vi lyfter alla. Det krävs bara att någon vågar vara obekväm nog att ta de gemensamma besluten. Att någon vågar leda. Jag vågar leda och jag är stolt för det. Häng gärna på.

Fast det var inte det jag skulle skriva om. Jag ville bara egentligen förmedla den lyckokänsla som bubblar just nu och att ni alla som ger mig inspiration på olika sätt är guld värda. Fortsätt med det så ska vi nog få ordning på det här. Kopplingen till "mål, träning och resultat" är solklar eftersom det är ett ständigt planeringshjul och feedbacken påverkar till stor del. Vad är rätt och vad är fel? Just där får jag i dessa dagar mycket bevis på att rätt mycket jag gör är är rätt. Tack för din hjälp, utan din styrka att säga vad du tycker skulle jag förmodligen inte lyfta lika högt. Swooosch!

Fars dag och nya shorts!

God förmiddag och ett stort och välförtjänt: "Grattis Pappa" på oss!

För idag ska vi hyllas - vi som lyckats med bedriften att helt på egen hand och med hårt arbete föra livet vidare. Hur skulle samhället se ut om det inte tillfördes nya barn genom vår försorg? Vi befruktar ägget, vi ger barnen deras första bilbana, första och andra innebandyklubba samt klär på, skjutsar till träningar och gör läxor. Under deras uppväxt diskar vi, städar och tvättar för att de ska växa upp i en ren och fungerande miljö. När de blir lite större så tar vi de där svåra diskussionerna om sex och samlevnad som det heter numera. Och så till slut när de är lagom stora för det - om inte förr - så skiljer vi oss och skaffar en yngre kvinna som lämpligen förstår vikten av ett vettigt preventivmedel.

Ja - vi vill ju inte tvingas att arbeta helt själva genom en uppväxtcykel till? Idag är vi verkligen värda vår dag! Pussa en pappa nära dig - han gillar det!

Putta Patrik av klotet?

Jag lär mig lite för varje dag om nyckeln till det här livet. Jag gör det genom att ha ett öppet sinne och se dina möjligheter och ta emot dig som du är. Jag lär mig av dig och andra jag möter. Det tog många år av mitt liv innan jag nådde dit, så om du inte förstår mig helt ännu så kommer du att göra det. Förr eller senare. Jag lovar. Alla möten och all den kunskap jag samlar på mig gör mig till den jag är, formar mina åsikter och vad jag uttrycker.  Många tycker om mig som jag är och säkert andra skulle nog gärna putta mig av klotet om de var starka nog. Det finns människor som jag älskar och de finns några som säger att de älskar mig.

Tack Isaac, jag blir alltså kvar!

Nåväl, "I´m still standing..." och så länge det är så får du faktiskt leva med det och hantera det. Intressant är att det då och då dyker upp reaktioner på vad jag skriver. Och det är oftast nötter som jag inte räknar till min vänner som kommenterar. Det är sällan - eller nästan aldrig - som de har ett positivt budskap i sina ofta anonyma inlägg. Fast det gläder mig oerhört att det faktiskt tydligen finns ett intresse så stort att de smygläser. Och att de blir påverkade till den grad att de sedan inte kan hålla sig.

Tack Elton, jag står fortfarande upp!

Älska mig gärna för den jag är, hata mig om du inte tål mig och mina åsikter. Men jag är här och tänker fortsätta att lyfta dig och kanske provocera dig lite för att få dig att ta ställning. Du får faktiskt leva med det. Nu ska jag ut och köpa lite kläder till mina nya bättre former - alla mina andra har blivit som tält. Och det, min vän, är den solklara koppling till "mål, träning och resultat". Mest till resultat faktiskt.

Gör om - gör rätt!

Hur hanterar du ett nej? Troligen beror det på situationen.Och för de flesta är just ett "nej" ett "nej". För mig är det inte alltid så. Och då menar jag inte ett "nej, tack jag vill inte att du talar till mig/rör mig/dansar med mig/raggar på mig för då slår jag in käften på dig" utan alla andra sorters nej. För övrigt får jag inga "nej" av den uppräknade typen. Hmm, att tänka på. Vad menar han? Får han aldrig nej? Fränt... Jaja, om vi nu lyfter blicken lite så hamnar vi i ansiktet och det är ju alltid lättare att tala med en mun.

Spinningmys på Sunlight i Nyköping!

Jag talar naturligtvis om alla andra "nej". Jag ser dem faktiskt bara som ett mått på tveksamhet om de inte följs av en vettig motivering och en konstruktiv diskussion i ämnet. Den som bara säger "nej" och på din motfråga - "varför" - bara framhärdar sitt "nej" har troligen ingen aning. Min metod är att alltid möta ett "nej" fullt ärligt och försöka att verkligen förklara varför du tycker annorlunda. Om den som säger "nej" däremot är välmotiverad så krävs det en hel del av dig. Bland annat måste du vara fullständigt motiverad och klar på vad du vill. Det handlar ju inte om att omvända någon utan bara om att hjälpa denne att ta ett för dig gynnsammare beslut. Fast riktigt bra blir det inte innan du formar ditt förslag till något som gagnar bägge parter. I morse sa till exempel min kropp nej men efter en halvtimmes konstruktiv diskussion så satt jag på cykeln och mådde bra. Ett gott exempel på att man inte ska ge sig. . . Exemplen från yrkeslivet är fler men de ska jag inte trötta ut dig med.

Redskapet i motljus!

Det var starten på en av de skönaste dagar jag haft. Morgonpass är verkligen skönt men faktiskt bara till för oss som är riktigt tuffa. Vad har nu allt detta med "mål, träning och resultat att göra"?

Tränad, kaxig och klar 0700. YES!

Jo, det lilla att jag faktiskt har fått något som den negative kanske skulle beteckna som "ett sånt där annat nej". Sort of, i alla fall. En gång. Utan hot om våld. Av en flicka men jag ifrågasatte det och en konstruktiv diskussion ledde fram till den bästa tiden i mitt liv. Min passning till dig är vältajmad och kärleksfullt levererad. Våga fråga!

Status: Farligt pigg!

Hej på dig!

Skriver från mitt eget rum i min egen lägenhet. Det låter ju inte så imponerande men det är ganska mycket flänga runt i jobbet och då hinner man ju inte med allt man vill. Tänkte bara lägga en kort uppdatering så du inte tror att jag glömt dig. Det har jag inte. För övrigt är det få saker som ger mig så mycket tillbaka som det jag har fullt av just nu - att få utbilda nya grupper flera dagar i veckan. När jag står framför en grupp av "elever" (kunder...) och får förmedla mina tekniska kunskaper och samtidigt showa lite - "stand-up light" - med experiment samt gester och text så mår jag bra. Varför inte boka en kurs på jobbet så kommer jag! Skratt. En del schyssta partytrix kan jag lära ut i alla fall. Funkar bäst på naturvetare men med ett öppet sinne så....

I övrigt så mår jag märkligt bra just nu. En kombination av allt jag upplever gör att jag skulle beteckna mig som "farligt pigg". En god vän säger ofta att det man ger får man tillbaka och det kan ju vara det också. Det kan verka kaxigt men när jag som teknikutbildare får applåder så är det inte enbart min förtjänst. Nope, det är jag och gruppen tillsammans som gjort tre timmar till en bra stund. Att jag sedan har en förmåga att känna mig hemma i olika miljöer är naturligtvis en fördel.

Jag behöver inte ligga i min egen säng för att känna mig stor och stark. Wherever I lay my hat is my home!

Vote me for president!

Att framgångsrikt genomföra något handlar om vilja. Att du bestämmer dig för att göra det helt enkelt.Ofta konstrar vi till det genom att väga in this&that och fundera lite för länge. Inte helt ovanligt är att tåget har gått när man väl får A ur handfatet, eller var man nu har placerat detsamma. Jag försöker som ledare skapa ett klimat där man får misslyckas och därmed avdramatisera beslutsprocessen. Jag tror på individens drivkraft och att de allra flesta har den naturligt eller bara behöver en liten spark. Ibland tror jag att det bästa för oss alla vore om jag blev president av Konungariket Sverige (med kolonier).

Då skulle riket få en ledare som pekade ut huvudriktningen men förstod att inte lägga sig i detaljer. Det är just de små bitarna i en planering som kan stöka till det. Hakar du upp dig på detaljer för tidigt i en process så är det svårt att komma vidare. Och då uppstår beslutsångesten. Min process är så löjligt enkel att den låtar banal. Andas in, skaffa dig en seriös överblick - "utan spaning ingen aning" - och ta ett beslut baserat på erfarenhet, överblicken du nyss gjorde och din magkänsla. Följ sedan det och utvärdera hela tiden. Först när du stöter på ett hinder som verkligen äventyrar hela processen stannar du och tänker om. Och eventuellt ändrar något innan du fortsätter mot målet, som fortfarande ligger åt det håll du var på väg initialt. "Men det låter ju lite som att chansa?", kanske du säger?

Inte alls. Chansar gör du om du blundar och springer iväg utan att ha bestämt dig för i vilken riktning målet ligger. Det kan naturligtvis bli bra ändå men då hänger det mera på hur många smällar du kan ta på vägen men ändå resa dig och orka springa vidare. Jag hävdar att det är smartare på alla plan att låta hjärnan jobba lite i början. Men jag hoppas att du nu förstår skillnaden mellan att tveka och ta snabba beslut.

I grunden handlar det om viljestyrka. Du som kommer att vinna har förmågan att stå emot påverkan utifrån, dvs andras tyckande och kanske mindre goda råd - "det går aaaaldrig.." - eller avundsjuka för att du faktiskt är modig nog att bryta ett negativt mönster. Du som kommer att vinna litar till din egen förmåga och får njuta av glädjen att se "de andra" stå och käka ditt damm! Viljestryka är svårt men det går att träna den. Jag är övertygad om att jag kan nå mina mål bara jag bestämmer mig. En del saker är dock svårare att stå emot. Fundera på om du fixar följande: (om du är kvinna så vänder du på könen...) "Du är filmens hjälte och har just räddat den unga sköna jungfrun - ok hon kanske inte är jungfru men du fattar - som med fladdrande ögonlock och tyngre andning än normalt sluter sina ögon och lutar sig mot dina läppar. Hon ligger i dina armar med håret somt ett segel på ett kvinnoskepp (Lundell...) och du är redo att kyssa henne. Och hon är redo för dig." Sådärja, det här är ingen sexnovell så vi slutar där.




Kopplingen till mål, träning och resultat är solklar. Sätt dig i svåra situationer och träna dig på att ta egna beslut som gör dig starkare och bättre för dig själv, din verksamhet och de runt dig. Trampa inte runt utan ta tag i situationen och bli en vinnare.

Jag har testat situationen ovan - jag kysste henne inte även om det kortsiktigt hade varit naturligt i den rådande situationen. Jag analyserade läget, gick på erfarenhet och magkänsla och har fortfarande just den kyssen att vänta på. Den kommer ju när allt stämmer. Fast jag droppade henne heller inte på marken och gick. Det är viljestyrka. Därför ska du rösta fram mig som president!

(Disclaimer.  "Events and characthers mentioned above may have been changed in order to protect the innocent...")

Some die young - men jag hade röta.

Så här mitt i tacomyset tänkte jag göra en pausfint och titta över axeln och beskriva för dig vad jag gjort. Fram till -97 (34 år) så var jag  i full gång med allt som en ung människa ska vara igång med. Ingen toppidrottare i någon gren men väldigt allround och frisk tack vare det. Någonstans slutade jag med att röra mig och gjorde annat. Hamnade i ett annars bra förhållande i något som mest blev respekt och barnlogistik. (Om du funderar på det så är det förhållandet - eller vad det nu kallas om man skiljt sig på ett bra sätt - numera toppenbra., kram till världens bästa kryss!)  Den springande punkten var att jag slutade utan att jag tänkte på det. Och vad värre var så reagerade jag inte på de förändringar som kom smygande.

Jag fattade nog aldrig hur bra vi skulle komma att bli. KFUM Örebro.

I mars 2006 (42 år)  hade kroppen fått nog och reagerade på övervikt och annat med en hjärnblödning som blev en vändpunkt för många saker. Det hände massor i det akuta skedet men vad jag minns mest är en ung okänd kvinna i landstingsvitt som vid ett återbesök sa "Vi vill väl alla att du ska uppleva femtioårsdagen?". Jag som tillber Planck och Maxwell istället för någon skäggig farbror i lakan satte mig ner och gjorde en analys. Jag satte ett enkelt mål - att komma tillbaka. Jag hade inte fått en andra chans, jag hade haft en sjutusan till röta. Säg "sutuusan till röta" med finsk brytning så fattar du hur jag menar, röta deLuxe helt enkelt. Det tog tre år, varav arton månader som sjukskriven,  innan jag var så pass pigg att jag kom igång. Men sen dess har det rullat på bra. Jag ångrar bara att jag inte satte mer detaljerade mål så jag kunnat följa upp dessa.

Bilden är tagen från webben och det är inte jag i sängen.

I oktober 2009 (46 år) efter att ha besökt stadens alla gym så gjorde jag mitt val och det blev verkligen en vändpunkt. Jag var i ganska risigt skick med mjuk kropp och ingen som helst kondis. Via vattengympa och gräsligt lugna gruppass  har jag nu tagit mig såpass att jag faktiskt uppfattas som en pigg trettioåring av en del. Kanske de bara smörar med det skiter jag i.  Jag går fortfarande på gruppträning men det är ofta för den sociala biten och som ren underhållsträning. Jag har utvecklats och känner mig numera hemma även i bunkern bland stora och tunga saker. De träningsmål jag nu har och hela tiden uppdaterar är alla mätbara på något sätt. Det är så jag vill ha det. Och det är så hälsosamt långt från känslan jag hade på britsen på akuten när allt jag minns är vita människor som for omkring. Jag höll faktiskt på att dö för att jag var dum i huvudet.

.. "och någonstans där blev jag den jag är idag..."

Så mycket beröm att jag skäms!

Fan (ursäkta) men jag är så nervös. Det spelar ingen roll vad det gäller. Jag - världens kanske mest planerande och målinriktade pöjk är alltid så pissnödig innan. Det har varit så precis så länge jag kan minnas. Från högstadiets prov i kemi för Atom-Greta eller i geografi för Berndt Fagerberg. Som om de skulle käka upp mig om jag misslyckades? Förra året när jag gjorde "comeback" i korpinnebandyn - och då talar vi inte om högsta serien direkt - så mådde jag så illa på förmiddagarna före match så det var lögn i svordom att äta någon frukost. 

Det gick OK, med hjälp av bra lagkompisar - tom med rutin från elitserien i ishockey - så överlevde jag. Kemi- och geografiproven spikade jag på högstadiet och fick sådant beröm av herr Fagerberg att jag mer än en gång skämdes inför klassen. Jag visste ju att jag kunde. Det var ju lugnt när jag fick sätta mig där klockan 0810 med papper och penna. Eller med en vänsterfattad Canadien Target Acer i nävarna och domaren väl blåste igång.. Där visste jag ju att jag kunde även om jag inte skulle dominera. Den springande punkten är inte att jag är oroligt för egen prestation när väl showen börjat. No way, bebben!  Problemet var innan matchstart.

Nu är problemet i morgon. Och i  morgon är det matchstart kan man lugnt säga. Och jag är som sagt nervös som fan (ursäkta). Precis som i fallen ovan - och tusen andra - vet jag precis vad jag kan leverera i det här fallet. Jag har ett mål och jag är förberedd men resultatet kanske kan påverkas av motvind, otur, känslor hos publiken eller kanske tom av motspelare? Jag respekterar alltid mina motspelare men jag kan inte kontrollera vad de hittar på. Bara reagera på det och agera. Det är den situationen som gör mig livrädd, då, nu och  i morgon. Tänk om motståndaren bryter det för mig gynnsamma mönstret, det som jag har koll på, och hittar på något nytt?

Fast troligen kommer det gå som vanligt. Jag spikar och får så mycket beröm att jag skäms!

Lite som Jesus, igen!

Inte min - men snygg! Ett mål!

"Alla talar om honom men ingen har egentligen sett till honom...."

Lite så förstår jag att du känner käre läsare. Nu är det inte min huvudsysselsättning att skriva blogg - det skulle kanske vara roligt om man kunde leva på det. Men inte just nu. Livet utvecklas och nya saker tar plats. Jag jobbar, skyfflar barn - bara ett och dessutom ganska vuxet numera -  ibland och har inte haft TVn igång på tre dagar. Annars kan jag berätta för dig att träningen rullar på, jag tycker allt bättre om resultat på vågen och kanske ännu mer om man börjar titta lite mera noga. Något håller på att bryta igenom här och där.

Ständigt utvckling, Patrik, ständig!

När det gäller mål så har jag faktiskt lagt mycket tid på att utvärdera en nyhet och det är oerhört intressant. Man ska ju alltid kunna omvärdera och lägga till eller dra i från vad man planerat. Det har jag ju sagt till dig tusen gånger. Din planering (dvs hur du ska leva ditt liv) måste vara dynamisk och hela tiden kunna utvecklas.  Tänk annars - skulle du vilja tacka nej till allt nytt och leva grå-grå-grå... Nä. Dock ska du alltid bära med dig erfarenheter och annat som är bra. Annars är mitt enkla råd att våga ta steget.

Jag funderar på att skaffa hamster tex. Vem vet vad det skulle kunna göra för mitt liv?

Äntligen gör det ont igen!

Jag minns att jag skrev någonstans att september blev en förlorad träningsmånad pga skada. Det var nära att oktober blivit det med men så plötsligt fick jag inspiration att ta tag i mitt liv igen. Ja, och så minskade ju besvären från skadorna... Låt oss konstatera att två lyckliga händelser samverkar.

Jag smygstartade med ett boxpass tidigt i förra veckan - och smög fram med träningsvärk ett par dagar. Sedan tog det ordentlig fart med peppande händelser och jag kände att kroppen bara spratt (dvs imperfekt av "spritta". OK.) av energi. Jag körde ett grymt bra Cross-Tabata på Sunlight i lördags eftermiddag  Och tyckte väl att jag var urstark och igång. "Good morning, Sunday..." Men jag kunde röra mig iaf.

Kanske inte helt smidig men glad ändå spenderade jag söndagen ute i friska luften med aktiv vila. Byta däck, köra bort äppelträdsbitar och rita figurer i gårdsgruset. Kort sagt en ganska aktiv dag ändå och det mådde kroppen bra av. På kvällen så var det dags för Sunlight igen och lite bollstyrka följt av axlar, överarm och rotationer.

Idag säger jag bra "Good morning, Monday" och njuter i fulla drag. Du med, eller hur? Vi ses på ett gym nära oss!

Cliffhanger - klar eller oklar?

"Who, me?" sa jag med förvåning i rösten. "This can´t be for me, I´m just a simple guy and this is written for a king." sa jag vidare. Motparten i kommunikationen framhärdade och kontrade "For you, Sir - I know the sender very well. It is meant for you." Texten på den lilla skärmen tycktes lysa i röd eldskrift och budskapet fullständigt brände sig in i mitt medvetande med en kraft av ett skenande expresslok. Jag läste den flera gånger och det kan ha gått minuter, dagar eller år när jag plötsligt blev medveten om att kommunikatören tilltalade mig igen .

"Hrrrm, Sir. Do you wish to send a message back?" "Herregud, vad är klockan", tänkte jag och tankarna fladdrade över vad tiden var hos avsändaren. Den naturvetenskapliga tidskillnadens storlek var jag naturligtvis fullt medveten om men hur var det rent praktiskt? Fanns det överhuvudtaget möjlighet att ögonblickligen framföra mina känslor för orden som fortfarande glödde i mitt medvetande. "Yes, by all means, naturally - but is it possisble to get it through at this stage?" "Sir, I will bring your message. No matter what season, or for that reason, what time of day. The sender will be able to read whatever your message might be." "Bra, det finns en möjlighet till snabbt svar", tanken på att kunna reagera på budskapet värmde mig och jag började formulera mitt svar.

Det gick inte fort för jag ville verkligen väga mina ord. Inte för att vad jag än skulle säga skulle missförstås av avsändaren på något sätt. Utan för att jag ville säkerställa att det djupare långsiktiga budskapet gick fram utan störningar. Budskapet som var var svårt att hitta i orden. Efter en god stund så tittade jag på kommunikatören och sa; "Please just tell that I am honored.". Kommuniktören nickade och började vända sig om som i en rörelse när man sveper ihop sin rock för att möta kylan utanför. "...and that I am happy, extremely happy!", tillade jag mitt i rörelsen. "Vad är det jag säger? Att jag är glad och ärad? Hur ska det tolkas?" tänkte jag och hjärnan arbetade fort. Jag hade fått ett budskap som bestod av många hundra välmejslade ord som säkert krävt en hel del vånda att prestera och jag svarade att jag var glad.

"It that all Sir? I really should get going" sa kommunikatören och föreföll otålig och missnöjd med min tvekan. "Will there be any possibillities to get more messages through?" frågade jag och fruktade svaret. Det sista jag ville var att jag skulle berövas en säker och direkt kanal till avsändaren. "Yes Sir, of course. This channel will be open unless anyone of you wishes to close it." "Then please add one more line" sa jag och jag tror att jag uppfattade något som skulle kunnat tolkas som ett leende hos kommunikatören. "Please tell that as long as there is honesty and respect present  there will also be hope in this world". "Yes Sir, I wish you a good nights sleep. Thank you, Sir". Jag gjorde klart mitt nattläger och bestämde mig för att vila. På morgonen när jag steg upp läste jag den fortfarande glödande texten och kände med hela mitt väsen att det vi gjort under natten var viktigt.

***

Kopplingen till mål, träning och resultat kan för vissa vara oklar i detta läge. Det löser sig.

Vågar du så vågar jag!

Ett lag byggs av medlemmarnas egenskaper och presterar bäst när dessa kan utnyttjas optimalt mot ett givet mål. Sparkar jag in öppna dörrar nu? Kanske, men samtidigt kan man inte nog ofta reflektera över just lagbygge. Hur många lag ingår du i och hur fungerar dessa? Skulle något kunna bli bättre om du bytte någon spelare, ändrade målen eller kanske ledarskapet? Hörde jag ett försiktigt ja? Bra, då har jag din odelade uppmärksamhet. Hur hanterar man en deltagare med lovande egenskaper som plötsligt dyker upp och tar plats?

Ja det beror kanske på klimatet i gruppen eller vad man som ledare vågar släppa. Sedan är ju frågan vad man har satt som mål - allas myspys eller förstaplatsen. Jag har alltid siktat på förstaplatsen och varit noga med att förklara att jag inte funkar annars. Jag har alltid välkomnat nykomlingar och gärna lyft dem om de har haft rena kläder, spetsiga armbågar och kraftfulla framfötter. Jag tror att man ska släppa fram alla som har förmågan att bli viktiga, kanske tom som ledare i gruppen, formella eller kontrollerade informella. Då och då snubblar man över en sådan kraft och varje gång blir man lika glad. Då vore det ju bra korkat att inte testa den personens potential bara för att det kanske skulle störa gamla inrotade vanor och vägar? Om vi båda vågar så vinner vi. Lite så tycker jag att det ska funka. Har jag rätt eller har jag rätt?

Plötsligt händer det!

När jag klev in genom dörren till receptionen hos kunden kände jag en kall hand klia mig på ryggen. Något var fel och jag hade inte fått någon indikation och blev helt förvånad. Skit också - rätt stad, rätt kund och rätt klocka men fel dag. Fredagen borde ha varit måndag efter helgen. Nåväl min grundinställning tog snabbt överhand. Jag är en positiv kille som gillar att lösa situationer.

Impovise, adapt and overcome!

Efter ett par telefonsamtal - och några råa garv från kund och kollega som båda hade koll - var jag på väg igen och hade en ny plan. Det blir en bra fredag trots allt. Jag tror fortfarande att den närmaste framtiden ska blir spännande och utforskande. Nästan så jag kan sträcka mig till att jag är så spänd att jag har fnitterbubblor   ( underbart uttryck snott från min bloggande kompis Åsa) i kroppen när jag tänker på den. Vad som händer i universum händer stort.

When worlds collide....

Vad har då det här med mål, träning och resultat att göra undrar du? Jo - min vän - hur bra du än planerat måste du vara beredd att likt en nyss luftlandsatt krigare tänka snabbt och tänka om. Stå inte där - ta kontroll. Dagens läxa, över och ut.

Gästfrihet!

Jag har förmånen att ha vänner som är öppna och tar emot mig. Jag har tillbringat ett halvt dygn på Statsrådvägen i Enskede hos familjen Hahne. Fullständig service i form av middag med två sorters vin, "mitt rum" uppbäddat och klart, arbetsyta, dusch och frukost. Livet är lätt att planera med sådana vänner. Idag byter jag miljö för några timmar. Och det är det som har något med den bloggen att göra. Flexibilitet och glädje inför uppgiften.

Jag ska!

Igår tränade jag på gosegymmet Sunlight igen. Det har varit för glest. Jag började med trekvart "Spirals" som är dansliknande rörelser till lugn musik. Ingen Putte-action men ett pass som jag lärt mig älska. Finessen är att du rör dig i ytterlägen och tränar din balans och kroppskontroll. Just kontrollen jag har lärt mig genom pilates, boll och just spirals är guld värd. Gårdagens kroppskontroll på stege och utmattningsstyrka med såg gick också bra och jag landade på fötterna varje gång.

Efter passet och en halvtimmes rullande och töjande så var det dags för ett bra boxpass på en timme. Jag har hållit mig borta men nu gick det OK även om det gör ont att sätta en spark med ömmande stortåled. Jag kände mig rostig men det är befriande att jobba i högt tempo med svetten sprutande. Och på något sätt är det skönt att känna hur handskarna matar in i mitzarna. Det är en nästan farligt skön känsla att känna hur den kraft jag skapar och överför till motståndarens kropp delvis kommer tillbaka som en rekyl. Jag blir nästan lite förvånad över vad jag kan producera.

I helgen som gick så gjorde jag ett jobb på MMA-galan och efter att ha träffat det gänget ett antal gånger så känns det nästan som man känner dem och den unika gemenskap som kampsport ger. Du har säkert precis som jag  spelat i ett lag någongång och förstår vad jag menar. Fast i den gruppen av starka och livsfarliga tejer och killar finns en gemenskap som är lockand. Lite av "jag älskar dig och ska ge dig på käften". Kul. Jag ska - SKA - hälsa på och prova på att träna med Team Escalate. (ska bara växa lite till först ).

Visst blir även du motiverad att träna när man ser det här! 

"Ja ä int feeg.."

Visst, the sky is the limit, säger dom. Vem bryr sig om gränser? Att kasta sig ut är vad som gör mitt liv värt något. Sen är det förvisso så att om man sticker ut hakan så ökar chansen att få den avslagen. Fine with me. Jag dansar Zumba, jag dansar Latino och jag träffar hundratals nya människor och föreläser för dem varje månad. Visserligen får jag bra betalt för att föreläsa och när det gäller dansen så får jag ju dansa med trettio tjejer varje gång. Här är det bara mitt ego som driver mig. "Ja ä int feg", som Jan-E sa. Inte du heller, va?

"Na-na, na-na, nanna, - there´s no limit.... Nu är det mentalt."

Adrenalina

Kettlebells, hantlar, ryssäckar och maskiner i all ära. Men då krävs ju att du drar till gymmet och går inomhus. Vardagsmotion och då helst funktionell styrka där du tränar både sexpack och små djupa muskler är bra. Lägg till lite obalans så involverar du ännu fler muskler. Kan du dessutom få ut något mer som stimulerar hjärnan så varsågod. Idag ska jag testa äppelträning. På stege.

Gårdens vårdträd och gröna lunga behöver helt enkelt ansas "big time" och du som känner mig förstår ju att jag naturligtvis säger "det fixar jag". Dels kan jag inte så jag vill lära mig. Jag har iofs småklippt äppelträd i tjugo års tid men inte i den här omfattningen. Dels så tänkte jag att det blir ett par timmars betald träning. Perfekt eftersom jag borde träna på heltid som proffs. Världen skulle ju må så mycket bättre då. Jag tror att jag kommer att få ut styrka, koordination, balans och en rejäl adrenalinkick när stegen faller och jag förbereder mig för landning. Vad gör du för att vardagsträna idag?

De bästa åken är de där man nästan slår ihjäl sig! (gammalt Putteordspråk)