Krishantering - i helvete heller K-G!

Som ledare mår jag dåligt av hur miljöpartiet konstant klantar till det och därmed gräver sin egen grav. Det är så synd att vår inrikespolitik handlar om negativa skandaler istället för positiv uppbyggnad med gemensamma krafter. Jag har som du vet inget emot att folk har andra åsikter än mina. Tvärtom är det den oundvikliga därur komna dialogen som är vägen till utveckling.

Det värsta är att miljöpartiets ledning verkar sakna all skolning och kunskap i ledarskap. I nyheterna i morse hördes annars utmärkte K-G Bergström tala om "MPs felaktiga krishantering". I helvete K-g, det handlar inte om det. Med klar målbild, strategistyrning och tydliga kravspecar för nyckelpersoner hade allt detta undvikits. Detsamma gäller för övrigt Sverigedemokraterna. Problemet är att man i tider av snabba framgångar inte bryr sig om annat än att fylla platser man tilldelats. Det är där felet ligger. Jag har den klara uppfattningen att tex rösträtt inte borde ges till alla utan krav på kompetens. Att tjänster i offentlig miljö inte ska tillsättas godtyckligt. Våga ställa krav och kontrollera vad folk påstår om sig själva.

Låt oss säga att jag står inför min viktigaste uppgift. Jag kan ha mött vad jag anser är världens underbaraste kvinna. Låt oss säga att vi talar om en potentiell livskamrat och inte bara en lekkamrat för stunden. Inte skulle jag anse mig klar att ta det stora steget utan klar målbild och en väg dit. Jag skulle skaffa mig kunskap om vad uppgiften kräver innan jag börjar jobba på den. Om jag plötsligt - för henne - skulle redovisa vad jag kan utan att var förberedd för granskning så är ju risken för katastrof överhängande. Det är vad alla dessa opportunister i miljöpartiet gjort. Stora uppgifter chansar man inte med. Att som miljöparti hamna i regeringsposition måste väl vara en uppgift av samma dignitet. Vi talar helt enkelt om dåligt ledarskap utfört av amatörer som snubblat över en chans. Chanslösa amatörer.

Det här blev en lång tex, jag har inte publicerat någon på väldigt länge här. Om du tycker om det jag skriver får du gärna kommentera och sprida vidare. Jag är densamma. En naturkraft som älskar mig, dig och alla andra. Som tror att allt faktiskt är möjligt bara man vill det tillräckligt mycket.

Och vet du vad? Jag kan ha mött henne. Och håller på och förbereder mig för match. / Patrik Woss, VD och vinnare.

Race day!

Lite drygt 21 kilometer är kanske inte dumt, men lite olämpligt om man inte är helt förberedd. Så här med nio timmar till start så börjar det bli påtagligt hur dåligt tränad jag är för uppgiften. Inte dåligt tränad totalt sett naturligtvis, där är jag tvärtom bra i form. "Stor, stark och vacker tjugonioåring", som jag själv brukar tänka i badrummet. Hahaha. Nä, problemet är att jag inte sprungit som jag borde och har för lite ledbrosk i knäna. Fast förmodligen överlever jag och får en skön tur runt Hufvudstaden. Allt funkar i min värld.

"Allt går bra i Puttes värld."

Jag börjar dagen med en lugn frukost och med TVn på i bakgrunden för ovanlighetens skull. Just idag har jag tid att göra det. Ännu ett utmärkt program om träning och näringslära för vanligt folk rullar i bakgrunden och jag nickar ganska ofta bekräftande. Samtidigt som jag mår illa när jag ser bilder från gatorna någonstans i Storbritannien med häckar och lår som frisparksmurar. Jag tycker ärligt talat synd om dem när jag tänker på deras begränsade framtid som sannolikt kommer att kunna sluta i sjukdom. Samtidigt som jag blir heligt förbannad på dem. Tycker inte också du att man har ett eget ansvar för allt man gör?

Eget ansvar var ordet!

Jag är för beslut. Jag är för förändring och utveckling. Jag tycker till och med att det är nödvändigt. Jag försöker dessutom leva som jag lär genom att våga göra saker. Lära mig saker. På senare år har jag dessutom jobbat hårt på att lära mig att lyssna i stället för att försöka övertyga. Jag vill förstå dig för att kunna leva med dig. Det senaste året har verkligen varit utvecklande på det planet. Vi var två som tog ett snabbt beslut för att vi ville lära oss. Tio månader senare tog vi ett annat beslut. Det är inte på något sätt ett misslyckande, tvärtom ett resultat av nyfikenhet och styrka hos två individer som vill utvecklas.

Turistrunda.

Man måste inte heller alltid tycka lika i allt, det är väl nästan tvärtom en garanti för en långsam grå död - ett samhälle utan utveckling - om debatten och tankearbetet trycks undan. Oavsett hur väl man motiverar samordning och likhet så är det sällan utvecklande. Man måste tycka olika. Man måste tycka om olika. Jag tycker att det trots allt är en god idé att springa långt i eftermiddag - jag accepterar om du nu skulle tycka olika. Eller du kanske springer bredvid mig idag? Kram!

Jesus den fjärde.

Jag förstår att det knappast är trovärdigt men nu är jag här igen. Och du med. Jag är glad att du tar dig tid att sitta här med mig. Fjärde uppståndelsen och skälet är att jag behöver byta om. Byta format som det heter på mediespråk. Jag skriver alldeles för långt för facebook, och därmed har jag inte ens funderat på att snapp-tjatta, twittra eller skicka små lappar till dig på lektionerna. Jag behöver yta. Så jag skaffar mig yta. Du är härmed varnad. Om du väljer att följa med alltså. Vilket jag vill att du ska.

Först och främst är det helt egoistiskt, jag har helt enkelt saknat att skriva. Jag behöver komplettera 100% och full fart med något mer meditativt. Dessutom är jag så full av vilja, åsikter och styrka som bara vill ut att jag ibland får utslag. Jag har irriterat ett antal "vänner" så till den milda grad att det enda jag får tillbaka är sura kommentarer - officiella eller per SMS, mail eller verbalt - och några har säkert tom plockat bort mig. En vän som inte plockat bort mig sa, "blogga istället för då når du bara dem som vill och de andra är ju inte värda att läsa dina tankar".

Tydligen är det så att jag i den senaste tidens ämnen som berör folk, flyktingar, nationalekonomi och träning&hälsa och en massa annat viktigt har alltför tydliga åsikter. Så nu låter jag dig välja. Men inte för att debatten ska avstanna. Tvärtom, om du känner mig på riktigt så vet du att jag verkligen uppskattar en motståndare, gärna tar debatten och framförallt respekterar allas åsikter. Bara det är konstruktivt och utan gatsten. Gatsten skaver så förbannat.

Jag lovar att vara det batteri, den startkabel i häcken och det brinnande lok jag alltid varit och kommer att vara. Jag kommer att skriva om träning, mitt företagande, nationalekonomi, naturvetenskap, demokrati, utveckling, inveckling och så en hel del om allt annat som är viktigt. Här i bloggen svävar jag ut och det du ser på tex fb är mera ett ytligt flöde av händelser i mitt och mina företag. Välkommen ombord igen på tåget som leder mot en bättre värld. För det är vad jag gör, går i första ledet för en bättre värld. För min familj, mina vänner, mina kunder och mina motståndare.

Jag är nog en naiv idealist, men det och min förutsägbarhet gör mig till en bra kompis - eller vad man nu kan tänkas ha för nytta av mig. Du får det du ser och det du vill. I morgon ska jag berätta för dig om den dagen samt lämna en kort resumé av ett händelserikt och lärorikt år som passerat sedan vi satt ner och talades vid sist. Kram!

När smärtan lämnar kroppen.

"Smärta syns inte", säger jag och fortsätter "det är bara att tejpa och byta kant". "Smärta finns inte", säger en familjemedlem som är lite tuffare än jag. Det är naturligtvis ljug bägge två. Smärta finns och syns men kan hanteras. Ska hanteras menar jag naturligtvis. Här är det fan ingen som viker sig. För en månad sedan fick jag ont i hamstrings på höger sida. Förmodligen är det kopplat till valresultatet.

Morning in Bankeryd. Bara jag och hemtjänsten ute.

Något annat vettigt skäl - kopplat till idrott eller så  - finns inte. Jag konstaterade snabbt att det inte var en bristning även om symptomen med omotiverad huggsmärta pekade på det. Ondast gjorde situps och att vända mig i sängen. Jag har fortfarande lika ont ibland. Just det där "ibland" gör mig fullständigt förbannad.

100% lycka. Barnslig smärtfri lycka.
"Hjälp mig bara knyta skorna så springer jag tills jag dör."

Jag har stretchat, tränat betydligt mindre sådant som gör ont, besökt terapeut i form av Henric Singemo på Sunlight - oerhört kunnig och intresserad - utan bättring. Jag äter lagom mycket inflammationshämmande på eget bevåg eftersom varken vårdcentralen eller sjukgymnastiken på Nyköpings strand vill ta emot mig ens för en undersökning. Kort sagt jag har ont ibland och är oerhört frustrerad.

Maten blir alltmer viktigt i takt med minskad träning.

Det enda som hjälper är faktiskt cykling eller löpning. Dvs aktivitet, och det ger mig rätt i att problemet är orsakat av korta muskler och därmed övergående. I morse kröp jag, nej vältrade mig, långsamt ur sängen men gav mig ut för ett löppass. Det blev sex kilometer i 60-tempo vilket var vad jag hann innan mässan. Jag hade lätt kunnat göra 15 km i den eufori jag upplevde. Efter tre-fyra minuters försiktig jogg inledningsvis så avtog smärtan för att efter en kilometer vara borta. Helt. Puts väck. gone. History. Jag gillar det inte men jag har ett sätt att hantera problemet.

Jag tror på mitt Sverige.

"Ledsen men jag kan inte åka på mässan, jag har fått förhinder", sa konsulten. "Tough shit då, jag själv är bokad med föreläsningar i Göteborg hela den veckan", sa jag och såg myndig ut. Till saken hör att jag vanligtvis förutsätter att man gör som man lovat. Jag brukar själv göra det. Fem dagar som krockar är dessutom ett major problem i vår agenda. I alla fall det här året när våra kunder verkar tycka om oss alldeles särskilt. Vilket de gör helt rätt i. Naturligtvis.

"..och det här kylen. De är till dig..."

Förutom principfast så är jag även flexibel. Du minns väl mina regler - "tveka aldrig att ta ätt beslut, älta inte och inte lämna fler lik än man behöver bakom sig" - om  hur livet ska levas. Dvs, ha alltid en bra plan men förändra den blixtsnabbt om vägen plötsligt pekar mot något annat än målet. Fyra-fem samtal senare så hade vi bokat om sex utbildningstillfällen och några mätningar i Göteborg till förmån för en vecka i Jönköping. Och det här blir väl dagens budskap, allting går.

En behaglig kvällsmåltid Bankeryd style.

Att hitta boende i en mässvecka i Jönköping kan bestå i ett eller två av två problem. Det kan vara omöjligt eller dyrt. Eller en opraktisk combo av dessa alternativ. Nu dagen D minus en natt står jag dock i en källarvåning med egen ingång i en alldeles charmerade tegelvilla från sjuttiosex i Bankeryd. Välkomnad av en vän till en vän som jag träffat EN gång för tio år sedan. Och hans fru som jag aldrig tidigare träffat.

Mer gästfrihet och känsla än de flesta hotell.

"Du huserar helt fritt här hela veckan, sängen, toan och kylen, Ja, jag dricker Pripps men de här är till dig...". Det är sådana uttalanden och sådan vänskap som gör att jag tror på mitt vackra Sverige. Det finns en vilja att hjälpa till och jag hoppas vid - inte gud men något annat nyttigt - att det inte är en generationsfråga. Mina värdar är något äldre än jag. Tonen i kommunikationen innan jag kom hit var vänlig, vid dagen bekräftande telefonsamtal uppsluppen och nu är den hjärtlig. Nu ska jag dricka kaffe med värdarna. I morgon tänker jag be att få låna deras kök och bjuda på middag.

Så det kan bli. Recap. Restart. Re***

Det slog mig häromdagen - "Putte, du brukade ju blogga?" - i form av en rak fråga. Mitt i satt den.

Svart kom otäckt snabbt. "Jo tjena, du vet jag har ju bytt civilstånd och jobbar när jag inte tränar och försöker få fart på två nya företag och har börjat en karriär som instruktör samt att vi har sålt kurser som aldrig förr i höst. Jag reser runt som ett torrt löv lite smått. Det är rätt mycket just nu." "Perfekt, alltså perfekt som du. Ångloket, dragbanan eller batteriet...", sa den raka.

Nu, när jag som vanligt studsar upp så slog meningen mig igen. Mitt i. Dock med ett annat subjekt. "Jag brukade ju blogga?" Varför slutade jag? När jag rannsakar och vrider så inser jag att det bara blev så. Ungefär som nu när jag känner att jag vill börja igen. Så det kan bli.

Jag är som vanligt, kanske bara lite mer nu när jag på sätt och vis har fått rätt i allt. Ja, bekräftelsen i form av att en annan människa vill vara nära gör ju att jag tror att det jag är verkligen är sant. Annars skulle ju inte HON vilja vara där. Ett bevis. Jag kommer sakta men säkert att uppdatera dig och det kommer nog inte att chocka dig så mycket. Det känns oerhört bra att ha återupptagit mitt sätt att ge dig sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Den handlar om mål, träning och resultat. Vi är varmt välkomna tillbaka, både du och jag. Kanske mest du. Artig pojke ju,

Tack för allt beröm men "det är ju bara jag". Ju.

Mitt liv handlar extremt mycket om motivation. Jag planerar och utför, inte alltid i detalj och inte alltid som planerat men väldigt ofta. När jag bryter mina planer är det för att jag kommit på en bättre väg. Inte för att ge upp. Jag har lärt mig att lyssna och en av de saker jag lyssnat in är att kramp gör ont. Du måste stå kvar benhårt vid målen och följa vägen, men inte så du får kramp. Att våga släppa frågan fri, men ändå bära den med dig. Universum jobbar för dig om du är fast i tanken. Och oroa dig inte det har inte ett skit med religion att göra. Bara med ditt sätt att tänka och hantera.

Om man vill mycket så hinner man mycket. Om man hinner mycket får man mycket gjort. Om man får mycket planerat och målbildat gjort så får man mycket bra gjort. Om man får mycket bra gjort så mår man bra. I kroppen och själen. Skälet till det återfinns i ordet måluppfyllnad.

Idag ska jag börja jobba åt min son ute på banan klockan 1000. Sedan jag gick upp har jag gjort saker som jag planerat och som får mig att må bra. Just nu, i shorts och lite charmigt svettig överkropp - fan jag tar på tröjan så jag slipper se magskinnet - mår jag oförskämt bra. Jag har städat källargångar och trapphus i fastigheten, läst ett kapitel, diskat, skrivit en kort rapport till min styrelseordförande, tvättat två maskiner (i torken nu!) samt gjort armhävningar och femminutersplankan. Det är därför jag är svettig.

Jag älskar livet som det är just nu. Det fria livet som chef och företagare. Självklart ska jag tuffa till mig och bli bättre, hårdare och snabbare. Målen finns där. Har du satt dina och jobbar för dem? Det är en vettig fråga att ställa sig då och då. Jag gör det en gång i timmen. Slut i rutan från mig för nu, dags att duscha, äta frukost, hämta tvätt och åka till jobbet. En sak till bara, genom struktur frigör jag tid till bra saker. Ikväll har jag hittat en och en halv timme som ska användas på bästa sätt med en bästaste vän. Vi ska träna ihop.