Räcker åttio spänn?

Cancer. Jag har lärt mig att hata ordet. Jag har ingen personlig erfarenhet, ingen släkting som dött i sjukan. Jag har haft en granne som dött och jag har hälsat på människor med en tickande klocka. Det är så nära skiten har kommit mig. Jag har haft tur i det avseendet. Jag har tolkat dess förlopp genom att vänner haft anhöriga som drabbats. Cancern är i mina ögon en lömsk, skoningslös och blind rackare. Djävla förbannade skitsjukdom.

Det bor 50 000 i Nyköping. Blir vi tusen som springer idag?

Jag är kass på att ge medel till alla de viktiga intresseorganisationer som gör världen lite bättre. Lägger inga pengar i bössorna, kokar inte gryta eller har en månatligt hundring som går från lönekontot. Just därför kändes det lite extra bra när jag plötsligt förstod att Gästabudsloppet - dagens löpevent i Nyköping - var till för att samla medel för cancerfonden. Då fanns det faktiskt plötsligt ett tredje skäl att deltaga. Utan att rangordna var det första att få springa ett lopp ihop med andra och ta i på det sätt man gör till skillnad från i träning. Det andra att det var ett skolprojekt av två idrottsungdomar på Tessinskolan och det ska naturligtvis stöttas. Har ju en koppling till Tessin eftersom jag har förmånen att få hoppa in och vicka som idrottslärare där när de ibland  behöver kompetensförstärka.

Det var sjukt gott. Jag skulle förmodligen bli en
bra pizzabagare - också.

Så idag ska jag faktiskt försöka pressa mig lite över sex kilometer. Jag är en hopplös entaktare och snabbheten som jag eventuellt hade som sextonåring är inte riktig tillbaka än. Notera det lilla, lilla ordet "än" i slutet på meningen. Om man delar in mitt liv i före och efter som så räknar jag dock med att enkelt sätta "pers" under efter-perioden. Fast det är ju självklart som att rulla in bollen i tomt mål eftersom jag liksom började på noll. Eller åttioåtta kilo om man vill. Igår hade jag en riktig myskväll med dottern - i TV-soffan - och laddade med hembakt pizza, paj och glass samt godis. Och en flaska flytande bröd. De två stora glasen vin till detta var mera jag och kändes bra som normal balans.

Gott igår. Ärligt talat mer tveksam idag.

Vet inte om det var så väldans smart egentligen. Känner mig helt väck i magen nu på morgonen. Men Kungsörnen tutade ju i mig och hela idrottsrörelsen att kolhydratladdning fungerade. Iaf på sjuttio-åttio och nittiotalen. Så idag kommer kärnkraftverket Woss att flyga fram längs de sex kilometrar som utgör "Hälsans stig" i hamnen i Nyköping. På låg höjd. Förmodligen kommer du att kunna läsa en rapport här i kväll.

Hamnen Nyköping. Idag 14.25. En kilometer kvar.

Självklart kommer inte mina åttio spänn - engångssumma - att göra någon skillnad i forskningen mot cancerns utrotande. Men eventet blir en ögonöppnare för mig och säkert många. Ett bra initiativ av två idrottslever. Jag kommer självklart att deltaga och visst gör du det med! Om du vill kan vi tävla.... FUCK CANCER!