Stark ute!

Studsade iväg ut från hemmakontoret på lunchen med en stark längtan. Jag ville ut och kroppen bara skrek efter rörelseglädje. När min kropp skriker efter något brukar jag ge den det. Kände en viss osäkerhet eftersom vi hade snökatastrof i byn igår. Det var lite moddigt och det var lite isigt och det var nog lite farligt men som tur var var det lite plogat och lite grusat med.

Snudd på fånigt lycklig kille! Stark ute! (Inga fler porträtt med vidvinkel...)

Tänkte en halvmil och såg en runda förbi Vallen och ut till Krikon framför mig. Det blev ungefär så och uppe på Hållet så insåg jag (igen) att vi har ju för tusan en skog mitt i stan. Jag fick en massa flashbacks till "Hållets hjältar" och en del flashforwards till våren. Hmmmm, det är inte så dumt att träna ute. Också.

Ull närmast kroppen har jag ju alltid sagt...

Precis rätt klädd och lagom varm lufsade jag drygt sex kilometer på dryga fyrtio och det är inte snabbt. Men det var skönt och viktigt att få röra på mig. Fick mycket energi. Tänkte ringa Ringhals och be dem koppla in mig på elnätet i stället för en av reaktorerna. Rätt nöjd. Hur långt sprang du på lunchen?